Fotograf: RolfPNilsson

Kategori: Utbildning

Framtiden i fokus

Praktikplatser, jobb efter utbildningen och framtiden för skolan är självklara samtalsämnen i korridorerna på Sjöfartshögskolan i Kalmar.

Med en krympande efterfrågan på befäl till en svenskflaggad handelsflotta kommer det i förlängningen att ifrågasättas om det är motiverat att ha två sjöbefälsutbildande lärosäten i Sverige. Skall vi bekosta utbildning av personal för utländska rederier? Räcker det inte med en skola?

– Blir det så lär den inte ligga här, är en kommentar när frågan diskuteras i lärarrummet.

Nu skall man aldrig räkna ut Kalmar. Under 80-talet när sjöbefälsutbildningen skulle integreras i högskolan togs beslut i två omgångar om nedläggning av tre av den tidens fem skolor. Inför båda besluten sågs Kalmar av många som en rätt given nedläggningskandidat. Det gjorde man inte i Kalmar, och efter att ha kämpat hårt blev man kvar. Idag har man utvecklat en modern skola med ett fantastiskt läge några meter från kajkanten centralt i staden och med en simulator- och utrustnings-nivå som de flesta skolor i Europa bara kan kasta avundsjuka blickar efter.

Sverige sticker ut

Det är inte lätt att rekrytera europeiska ungdomar till sjöyrken idag, men Sverige sticker ut. Inför förra årets antagning kunde man i Kalmar räkna hem över 1  300 sökande till sjökaptensutbildningarna och över 600 till sjöingenjörsprogrammen.

Sedan ett år tillbaka ingår Sjöfartshögskolan i Linnéuniversitetet som bildades när Växjö Universitet och Högskolan i Kalmar slogs samman. Universitetet har idag cirka 15 000 helårsstuderande och vid förra årets antagning var man det lärosäte i Sverige som hade den största ökningen av antalet sökande. Flest förstahandsansökningar hade det fyraåriga sjökaptensprogrammet. Sjöfartshögskolan har också vuxit sett till antalet helårsstuderande, från 567 år 2007 till 725 förra året.

Väntar på indikation

Inför förra årets antagning hade utflaggningen inte riktigt tagit fart och en näring som fortfarande hade en tro på förändrade förutsättningar ansåg att man kunde öka antalet utbildningsplatser. På skolan kände man dock en ovisshet när det gällde tillgången på praktikplatser.

– Vi valde därför att ligga kvar på 60 plus 60 platser, säger Pär Karlsson, avdelningschef Nautik.

Hur det blir med utbildningsplatser inför nästa år är oklart.

– Vi väntar på någon form av indikation från regeringshåll om vart vi är på väg, säger Jan Snöberg, prefekt på Sjöfartshögskolan.

Det finns naturligtvis många funderingar på hur framtiden kommer att se ut, men skolledningen har sin uppfattning klar.

– Vi dör inte, frågan är bara vad vi gör, säger Stefan Fagergren, avdelningschef, Maskin & Drift.

Alla inser att även om lastfartygen försvinner, kommer det att finnas en stor färjesektor kvar att förse med befäl, samhället kräver lotsar och Sverige som ett av världens mest sjöfartsberoende länder måste ha tillgång till den kunskap som förmedlas på Sjöfartshögskolan.

Utländska studenter

Frågan är dock i vilken utsträckning och hur man kan kompensera en minskande efterfrågan. En väg att gå är att blicka utomlands.

– Bolognaprocessen öppnar upp för utländska studenter, säger Jan Snöberg.

Pär Karlsson var nyligen på ett möte i Polen med flera europeiska skolor där man diskuterade ett maritimt Erasmus, vilket skulle göra det möjligt att ge åtminstone delar av utbildningen på engelska och då locka studenter från andra länder, samtidigt som blivande svenska sjöbefäl skulle kunna läsa utomlands. Ett samtal med en grupp blivande maskinbefäl ger besked om att deras bild av framtiden har förändrats. De goda förutsättningar som förutspåddes när de sökte till sjöbefälsbefäls-utbildningen har nu bytts ut mot en oro för om de överhuvudtaget skall få den praktik som krävs.

– Jag överväger starkt att gå över till landsidan direkt efter examen, säger Björn Fransson som läser det fyraåriga sjöingenjörsprogrammet.

Om antalet praktikplatser inte räcker till kan detta leda till en radikal försämring.

– I ett värstascenario kan vi i framtiden tvingas till att ta handen från praktiken, bara ge en teoretisk utbildning och låta studenterna själva ta ansvar för att de får tillräckligt med praktiktid, säger Jan Snöberg.

– Det vore en katastrof och en rejäl tillbakagång.

Men man hoppas och tror på att förutsättningarna för sjöfarten skall förändras och planerar för en positiv utveckling. Skolan har stora ambitioner när det gäller kompetensutveckling och resurser.

– Vårt mål är att inom fyra år skall all personal delta i internationella samarbeten, säger Jan Snöberg.

Man vill öka på de akademiska resurserna med professorer och doktorander, har investerat kraftigt i utrustning och om trenden vänder finns det planer på hur skolan kan byggas ut. Det kräver framtidstro inom sjöfarten.

– Utan stöd av näringen kan vi också få svårt att hävda oss internt inom universitetsorganisationen.

 

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.