[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only] och andra miljöfarliga ämnen från sjöfart orsakar alarmerande miljörisker, visar en nyligen publicerad studie från Chalmers. När forskarna räknade på fyra hamnars vattenmiljö visade det sig att vatten från skrubbrar orsakar mer än 90 procent av de skadliga utsläppen.

– Resultaten talar sitt tydliga språk. Strikta regleringar för utsläpp av skrubbervatten är avgörande för den marina livsmiljön, säger Anna Lunde Hermansson, doktorand vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper på Chalmers, i ett pressmeddelande.

Vid traditionella miljöriskbedömningar beräknas utsläpp från sjöfart utifrån en källa åt gången. Det kan till exempel handla om vilken risk koppar i båtbottenfärger medför. Men som med all industri är sjöfart en verksamhet där det finns flera utsläppskällor, skriver forskarna i pressmeddelandet.

– Ett enda fartyg står för väldigt många olika typer av utsläpp. Det är därför viktigt att se till den samlade miljörisken i hamnarna, säger Anna Lunde Hermansson, som tillsammans med kollegorna Ida-Maja Hassellöv och Erik Ytreberg står bakom den nya studien.

Problemet när vatten från skrubbrar pumpas direkt ut i havet är att vattnet inte bara tar upp svavlet från avgaserna, vilket leder till kraftig försurning, utan också andra föroreningar som tungmetaller och giftiga organiska föreningar, påpekar forskarna.

– Det kan röra sig om flera hundratals kubikmeter kraftigt förorenat vatten som pumpas ut varje timme från ett enskilt fartyg. Nu är visserligen nya riktlinjer kring riskbedömning av dessa utsläpp på gång, men även i det fallet handlar det om att bedöma en utsläppskälla åt gången, vilket leder till en bristfällig helhetsbedömning av risken, säger Anna Lunde Hermansson.

I den nya studien utgick Chalmersforskarna från fyra olika sorters hamnmiljöer, och tittade på utsläppsnivåer från fem olika källor. Två av hamnarna bygger på verkliga data från Köpenhamn och Gdynia. De valdes ut eftersom de har mycket fartygstrafik, och även en betydande andel fartyg med skrubbrar. Resultaten visade att de sammanlagda utsläppen i hamnarna var fem respektive tretton gånger högre än den riskkvot som anses vara acceptabel.

De övriga två hamnmiljöerna är baserade på modeller som används för riskbedömning internationellt. Den ena miljön har egenskaper som utmärker en typisk hamn i Östersjön, medan den andra representerar en europeisk hamn med ett väldigt effektivt vattenutbyte i form av tidvatten.
Forskarna kunde konstatera att tre av fyra hamnmiljöer var utsatta för oacceptabel risk enligt den beräkningsmodell som används. De såg också att det var utsläppen från båtbottenfärg och skrubbervatten som stod för de högsta nivåerna av farliga utsläpp. Över 90 procent av de miljöfarliga metallerna och PAH:erna (polycykliska aromatiska kolväten) kom från skrubbervatten, medan båtbottenfärgerna orsakade de största utsläppen av koppar och zink.

– Om man bara ser till en utsläppskälla kan risknivån bli låg eller acceptabel, men slår man ihop de enskilda utsläppskällorna uppnås en oacceptabel risknivå. Djur och växter som lever i en viss miljö och utsätts för föroreningar och gifter bryr sig förstås inte om var utsläppen kommer ifrån, det är den samlade belastningen som orsakar skadan, säger Anna Lunde Hermansson.

Den enda hamnmiljö som hamnade på acceptabla nivåer vid forskarnas riskbedömning var modellen med störst vattenutbyte i form av tidvatten.

Skrubbrarna gör det möjligt för fartyg att även efter IMO:s globala begränsning av svavelhalten i fartygsbränsle i januari 2020 fortsätta att använda den billigare och mer förorenande tjockoljan. Sedan mitten av 2010-talet har antalet fartyg med skrubbrar ökat. Vid en studie som gjordes 2018 fanns 178 fartyg med skrubbrar i Östersjön – i dag räknar forskarna med det tredubbla. Globalt rör det sig om ungefär 5.000 fartyg, vilket motsvarar runt fem procent av den totala fartygsflottan.

– Men det är de stora fartygen med hög bränslekonsumtion som installerar skrubbrar, eftersom det är mer lönsamt för dem, så vi räknar med att de står för någonstans kring 30 procent av den totala bränsleförbrukningen, säger Anna Lunde Hermansson.

Hon påpekar att användandet av tjockolja som fartygsbränsle dessutom går emot de åtaganden som IMO har sagt sig vilja göra, som att halvera utsläppen av koldioxid från sjöfarten till 2050. Havs- och vattenmyndigheten och Transportstyrelsen har lagt fram ett förslag till Sveriges regering om att förbjuda utsläpp av skrubbervatten på inre vatten, det vill säga det vatten som ligger inom svensk skärgård.

– Det är ett steg i rätt riktning, men vi hade gärna sett ett kraftigare förbud som sträcker sig över större havsområden, samtidigt som vi förstår utmaningen för enskilda länder att reglera internationell sjöfart, säger Erik Ytreberg, docent vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper på Chalmers.

[/flowy_subscriber_only]