[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]bunden trafik i Finland.

I Finland firas ingen Ångbåtens dag. Men om man gjorde det så vore Ukkopekka ångbåten.

– Vi har ett speciellt problem, säger redaren Pentti-Oskari Kangas och kastar en blick ut över Aura å mitt i Åbo.

– Om det nu kan kallas problem: Varje år kommer åtminstone ett par utländska intressenter som vill köpa fartyget. Jag säger alltid att det inte är till salu.

Inte för att det skulle vara en dålig affär. Tror man Kangas så är det inte alldeles lätt att få kryssningstrafik med ångfartyg att gå runt då ett dieseldrivet fartyg kör mycket billigare.

Det räcker inte att man kör från A till B. Pentti-Oskari Kangas som blev känd som musiker i sin ungdom på 1960-talet vet hur man underhåller. Den erfarenheten har han byggt vidare på i ångbåtsföretaget.

Tar man Ukkopekka från Åbo ut på en kvällskryssning så bjuds det på svängig eller nostalgisk musik, skärgårdsinspirerad mat och drinkar och dans på bryggan. Är det en dagsresa från Åbo till Nådendal så kan det vara pommes frites, varm korv och Mumins sällskap i bollhavet.

Buffé i det gröna

En kväll sent i maj åker vi med Ukkopekka på dess fyra timmars kvällskryssning från Åbo ut till skärgården och tillbaka. Det är blåsigt och kring 10 grader ute så passagerarna håller sig i salongen. 

På vägen ut serveras en välkomstdrink och tapas. Efter en timmes gång i maklig takt kommer man till Loistokari som är en kobbe med bara en liten fyrvaktarstuga. Där lägger Ukkopekka till, gästerna går i land för en middag under bar himmel. 

Middagsbuffén är ett samarbete mellan restaurangpersonalen i staden, ett par kockar som bor på Loistokari över sommaren och båtens besättning – också kaptenen Veikko Viirilä står och vänder wokgrönsaker.

Om vädret är riktigt ruggigt kan middagen serveras i båtens salong istället, säger rederiet. Men nu regnar det ju inte.

Vända på spring

På vägen hem har också passagerarna ångan uppe. Det är allsång och önskekonsert. Kultbandet Leevi and the Leavings produktion av tragikomiska berättelser om sant finska öden får taket att lyfta.

Många bläddrar i sånghäftet ännu medan Ukkopekka gör en försiktig vändning för att lägga till vid sin kajplats strax nedanom den nedersta bron i Aura å.

Här förtöjde redan Turku mellan sina äventyr under och efter andra världskriget. Fartyget har med några års uppehåll haft samma kajplats sedan 1938.

Fasta propellerblad, ingen bogpropeller, 35 meter fartyg på tvären i en 60 meter bred å med bara en meter vatten under kölen. De dagar strömmen är stark är det en utmaning, säger kapten Viirilä.

Den här kvällen är det stiltje. Fören läggs mjukt mot kajen och förtöjs med spring midskepps. Med rodret mot babord och sakta fart framåt långsamt, långsamt pressar in aktern till kajen.

Marknadsvillkor

Om passagerarna känner för att fortsätta den glada samvaron erbjuder sig rederiets egen sommarrestaurang några steg från landgången.

Kangas har också ett konferenscenter i Rimito ett trettiotal kilometer väster om Åbo.

Han har fått turismpris och berömmelse för sin insats för ångfartyget och för turismen i Åbo och Nådendal, där han bor.

– Men jag är lite trött på alla som glatt dunkar mig i ryggen och berömmer men inte ens åkt en gång själva med båten, säger han.

Det är nämligen vad som behövs mest: passagerare. Det finns ingen ångbåtsförening som rycker in med frivilligarbetare och det finns inget statligt stöd till finska havsångare.

Ett sådant stupade ironiskt nog på att det bara finns en kvar.

Kangas och hans syster Leena Kangas som är VD för familjeföretaget har fått det att gå runt. Pentti-Oskaris son som jobbar som befälhavare och en dag kan överta företaget kommer antagligen inte att ha det lättare.   

Slitstark maskin

Enligt Pentti-Oskari Kangas är driftskostnaderna ungefär fem gånger större än för en motsvarande dieselbåt. 

Kostnaderna beror på säkerhetsbetingade krav på besättningen, på sämre bränsleekonomi och på det museala maskineriet som måste repareras för hand.

Till all lycka går det sällan sönder något i själva maskinen. Den är både slitstark och råstark (380 indikerade hästkrafter) och den gör sina sävliga 120 varv i minuten.

– Sköter man den rätt så är den nästan outslitlig, säger Kangas. 

Det förargar honom att det skall vara så krångligt med ångdrift.

– Om det hade satsats ens en fjärdedel av alla pengarna man satt på förbränningsmotorn på ångmaskiner istället så skulle vi nu ha en fin miljövänlig energikälla, säger han.

[/flowy_subscriber_only]