Fotograf: Rolf P nilsson

Femte transportslag

Sverige har ett transportslag med enorm potential som knappt utnyttjas – de inre vattenvägarna.

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only] de inre vattenvägarna.

infrastruktur Sverige kan få ett femte transportslag. Det finns ett transportslag med enorm potential som Sverige knappt ens börjat utnyttja, de inre vattenvägarna. Det har man gjort nere i Europa, och ett jätteprojekt som pågår är Seine Nord-kanalen, en investering på EUR 4,5 miljarder som skall avlasta vägarna från 200 000 lastbilar per år.

Även i Sverige skulle inre vattenvägar kunna avlasta väg och järnväg rejält.

– Vi skulle kunna föra över så mycket som 30 procent av väg- och järnvägstransporterna om vi vill, sade Bertil Arvidsson, ordförande i Sjöfartsforums fokusgrupp för närsjöfart och inrikes sjöfart vid ett seminarium om inre vattenvägar och kustsjöfart som hölls i Stockholm den 1 december, där han presenterade Inland Waterways, IWW och Inland Waterways Transport, IWT. För det krävs dock ett politiskt inriktningsbeslut och en förståelse för att transporter på inre vattenvägar inte har något gemensamt med sjöfart, förutom att båda utnyttjar vatten.

IWT är ett EU-reglerat transportsystem vars huvudsakliga uppgift är att avlasta väg och järnväg, medan internationell sjöfart regleras av IMO.

Idag finns inget eget regelverk för inre vattenvägar i Sverige, samma förutsättningar gäller här som för fartyg i internationell sjötrafik. Det innebär till exempel att när det i tysk trafik krävs en besättning på tre personer, så krävs det sju i svenska inre vattenvägar. 

– Det som måste göras är att införa EU:s regelverk i den svenska lagstiftningen, säger Bertil Arvidsson, att vi får samma bemanningskrav och att Sveriges inre vattenvägar klassificeras enligt EU-normen.

Henrik Källsson från Thun pekade på ytterligare en förändring som krävs för att Thun:s gasdrivna älvskyttel skall kunna realiseras: en rättvisare avgiftssättning gentemot andra transportslag i såväl farleder som hamnar.

– Det är inte rimligt att det är gratis för lastbilar att komma in i hamnen och att allt kostnadsansvar läggs på sjötransporten, sade Henrik Källsson.

Professor Per Kågeson vid KTH betonade också betydelsen av en rättvisare avgiftssättning. Han menar att ett likvärdigt utformat kostnadsansvar skulle kunna bespara staten mångmiljardinvesteringar i ny järnvägsinfrastruktur. 

För att den svenska transportinfrastrukturen skall utnyttjas optimalt föreslår han att farledsavgifterna reduceras med minst 90 procent samtidigt som banavgifter höjs och trängselavgifter på spår införs, liksom kilometerskatt för lastbilar. Till detta skall läggas C02-styrmedel och NOx-avgifter för fartyg. 

Kågeson vill också se en satsning på de inre vattenvägarna. Dessutom lyfte han fram elektrifiering av motorvägarna, något som tyckte det finns skäl för staten att överväga.

Seminariet var ett inslag i rapporteringen av det arbete som inleddes årsskiftet 2008/2009 inom Sjöfartsforum för att ta fram en svensk maritim strategi. 75 personer jobbar aktivt med detta i sju fokusgrupper, och enligt Anna Hammargren, vd på Sjöfartsforum, lägger branschen ner omkring 8 000 man-timmar per år på detta. I vår presenteras ytterligare tre delrapporter och under Almedalsveckan i juli kommer samtliga gruppers arbete att presenteras.

[/flowy_subscriber_only]

Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]