[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Anders Isaksson, som driver rederiet Ronja Marin, har tröttnat på den dåliga spotmarknaden för småbulk inom utrikesfart. Under våren och sommaren har rederiet låtit bygga om lastfartyget Riona till självlossare. I utrikesfart har Riona haft en lastkapacitet om drygt 1.000 ton.

– Spoten utrikes är ju för ögonblicket så katastrofalt dålig att i kombination med de stigande hamnkostnaderna med mera så är det svårt att få en tusentonnare att gå runt ekonomiskt överhuvudtaget längre. Vi byggde då om Riona på traditionellt vis med en 22-tons grävmaskin, en Volvo 210 BLC, som står på en travers. Till kranen finns skopa och timmergrip och så har vi Bobcat för lastrumsarbeten, säger han till Sjöfartstidningen.

Inrikes kustfart

Främst siktar Ronja Marin på att sysselsätta Riona i inrikes kustfart.

– Det verkar finnas en hel del efterfrågan på självlossande tonnage i mindre storlek här på kusten, säger Anders Isaksson.

Han anser att Riona storleksmässigt är optimal. Hon är precis under 70 meter lång, vilket innebär att hon är lotsbefriad. Däremot är lastkapaciteten förhållandevis stor.

– Till exempel i inrikesfart inom I-området får hon lasta närmare 1.800 ton. Rummet är helboxat med två flyttbara mellanskott vilket gör det möjligt att köra och segregera upp till tre olika sorters last på en gång.

Siktar på nya nischer

Under den tid som Riona har varit självlossande har uppdragsgivarna främst funnits på Åland och i Åboland, berättar Anders Isaksson vidare.

– Lasterna varierar från grus och sand till spannmål och konstgödsel. Därtill hoppas vi eventuellt kunna komma in även på nya nischer med henne bara marknaden blir medveten om att alternativet finns. Timmerlaster och säckat och palleterat gods ser jag som intressanta möjligheter.

Från landsväg till fartyg

Enligt Anders Isaksson har ombyggnaden i sig har varit både arbetsam, dyr och tidskrävande.

– Jag upplevde många gånger att myndigheterna åtminstone inte gjorde processen enklare. I dessa tider, när det talas så mycket om att flytta last från landsväg till vatten, så tycker man det skulle finnas möjligheter till såväl ekonomiskt som ”moraliskt” stöd för dylika projekt. Men tydligen är det som med allt annat, det är en liten entreprenör som ska slänga iväg de sista pengarna som han egentligen inte ens har.

[/flowy_subscriber_only]