Dyr vinter för den svenska isbrytningen

I sin sammanfattning av isvintern 2010/2011 skriver Sjöfartsverket att den bland annat innehöll den tidigaste isläggningen på Västkusten sedan slutet av 1950-talet, och den största isutbredningen i Östersjön sedan 1987.

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only] Östersjön sedan 1987.

Redan innan årsskiftet var fem isbrytare i farten, senast det hände var isvintern 1978/1979.

Vintern kom igång tidigt i november med ihållande kyla, redan i mitten på månaden var Bottenvikens inre skärgårdar täckta med tunn fast is. Under december bredde havsisen ut sig längs kusterna med rekordartad hastighet, kring julhelgen var hela Bottenviken och Norra Kvarken samt i princip hela det svenska kustbandet inklusive Västkusten istäckt. I Östersjön kulminerade isutbredningen den 25 februari då en yta av 300.000 km2 var täckt av is. Under säsongen utförde Sjöfartsverkets isbrytare 2 914 eskorter och 134 bogseringar. Utöver detta utförde andra isbrytare 806 eskorter och 222 bogseringar. 882 hamnanlöp krävde isbrytarassistans. 9,37 procent av handelsfartygen som assisterades var svenskflaggade, 1988-89 var motsvarande siffra strax under 50 procent. Kostnaden för statsisbrytarna var 168,7 miljoner och för de inhyrda Vikingisbrytarna betalade man 84,5 miljoner. Totalt inklusive administration, väderprognoser, förhyrningar etc. kostade isbrytningsverksamheten medräknat intäkter 275,5 miljoner. Om man jämför med den stränga isvintern 1986-87 och använder sig av 1986 års kostnadsläge så var isbrytningsverksamheten de båda säsongerna nästa lika dyra.

[/flowy_subscriber_only]

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]