Seko Sjöfolks ombudsman Mikael Lindmark.

Fotograf: Anna Janson

Kategori: Arbetsmarknad

”Den dagen de ber om hjälp blir de svartlistade”

Ett samtal med Seko Sjöfolks Mikael Lindmark, som nyligen bidrog till att 60 sjömän som drev vind för våg utanför Spanien kunde åka hem.
I början av maj når ett rop på hjälp Mika­el Lindmark. Han är ombudsman på Seko Sjöfolk och tidigare inspektör i ITF (Inter­national Transport Workers’ Federation), och deltar i informella slutna hjälpforum online där han och andra med liknande roller finns till hands för att hjälpa sjömän med avtalsfrågor.

[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.

[/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only]gare inspektör i ITF (Inter­national Transport Workers’ Federation), och deltar i informella slutna hjälpforum online där han och andra med liknande roller finns till hands för att hjälpa sjömän med avtalsfrågor.

Han får direktkontakt med en besätt­ningsmedlem ombord på ett kryssnings­fartyg som befinner sig utanför Spanien och har hamnat i svårigheter i spåren av coronarestriktionerna.

– Han beskriver att de sitter riktigt i skiten. Deras kontrakt är avslutade sedan två månader tillbaka. De får ingen lön. De får inte komma till kaj, de ligger inte för ankar heller utan ligger och driver. Färskvattnet har börjat sina och de har fått direktiv om att inte tvätta och inte duscha för länge.

Internet ombord är avstängt men besättningsmannen lyckas hitta en plats på däck där han kan använda sin telefon. Han börjar bli desperat och behöver kom­ma hem till sin familj och släkt. Mannen har många anhöriga som är beroende av hans inkomst.

Påtryckningar inleds

Mikael Lindmark hör av sig till rederiet och meddelar dem att han har fått uppgif­ter om att de har fått möjlighet att mönstra av besättningen men inte gjort det. Vid den här tiden har Spanien börjat lätta på restriktionerna. Han informerar också den fackförening som har tecknat kollektivavtal för besättningen. På ITF kontaktar han Jacqueline Smith, Maritime Coordinator, och John Canias, Head of Maritime Opera­ tions. ITF tar vid och kontaktar de berörda parterna.

– Det blev en jäkla fart på fackförening­en. De gick direkt på managementbolaget. Det tog inte mer än två dagar så kom ett mejl från fleet managern som punktade upp vilka åtgärder de hade vidtagit.

Snabb lösning

Samma kväll lade fartyget om kursen mot land. Tre dagar senare fick 60 personer ur den då 80 personer stora besättningen gå iland och kunde åka hem.

– Tre timmar innan besättningsman­nen kontaktade mig hade besättningen fått besked om att det inte skulle bli något crew change förrän tidigast den 28 maj. Detta var den 7 maj. Men när vi eldade på rede­riet gick det helt plötsligt att lösa.

Mikael Lindmark visar ett sms från besättningsmannen med ett mycket hjärt­ligt tack för hjälpen. Där hade slutet varit gott, om det inte vore för att Mikael Lind­mark från annat håll senare nåddes av uppgifter om att rederiet försökte ta reda på vem ombord som hade ”skvallrat”.

I hanteringen av detta och andra ären­den skyddar Mikael Lindmark identiteten på de sjömän han har kontakt med, även i kontakten med ITF. Han säger att sjömän i regel bara söker hjälp om de inte har så mycket att förlora, i typfallet om de när­mar sig pension.

– Folk ska ha blivit riktigt ordentligt blåsta för att de någonsin ska söka hjälp från ITF. För den dagen de ber om hjälp blir de svartlistade.

Hur vanligt är det att arbetsgivare fuskar, enligt dig?

Mörkertalet är gigantiskt. Ett av de större managementbolagen har färdig­skrivna vilotidsjournaler som skickas till båten från kontoret. Och de ser så bra ut att ingen inspektör i världen kan se att det är något fel.

Dubbla kontrakt

Han berättar att det förekommer dubbla kontrakt med ombordanställda, ett som håller för myndighetsinspektion och ett som är det verkliga, med kanske 40 procent av den avtalsenliga lönen.

– De sjömän som vi ser mest utnyttjas så här, är äldre ryssar med dåliga engelska­kunskaper, kineser och till viss del indier. Det handlar oftast om tonnage med icke kapitalintensiv last, som sten, skrot och spannmål. Det händer inte på en gastanker eller ett biltransportfartyg, där betalar man.

Bottenskrapet, som Mikael Lindmark kallar tonnaget med fuskande ägare, trafikerar även Sverige. Men de inhemska aktörer som Seko Sjöfolk sluter sina avtal med tycker han är bra på att ta ansvar. Han poängterar att han är väldigt glad för RSI, Responsible Shipping Initiative, med last­ägare som ställer krav på sina transportleverantörer. Enligt Mikael Lindmark är det just sådant som behövs för att få bukt med bottenskrapet.

Artikeln var först publicerad i Sjöfartstidningen nr 06/20. Lösnummer går att köpa här.

[/flowy_subscriber_only]
Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]