Fotograf: IMO

Kategori: Miljö

CO2-paket i långbänk

Marknadsbaserade åtgärder för CO2 dröjer – MEPC oeniga och tunga instanser motståndare.

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only] instanser motståndare.

IMO:s marina miljöskyddskommitté MEPC lyckades inte vid sin senaste session att komma vidare med frågan om marknadsbaserade åtgärder (market based measures, MBM) för att minska utsläppen av CO2 från fartyg. Ärendet skyfflades vidare till kommitténs nästa session i oktober. 

Samtidigt vill generalsekreterare Koji Sekimizu ha en utvärdering av nio föreslagna MBM klar till 2013. Det finns dock flera utvecklingsländer som anser att ett MBM inte behövs och de får stöd från sjöfartsnäringen. 

Föreslår avgiftssystem

I ett rundabordsuttalande skriver de fyra internationella sjöfartsorganisationerna Bimco, Intercargo, Intertanko och International Chamber of Shipping att tiden inte är mogen för ett MBM. Om ett sådant trots allt skall införas kräver organisationerna att det blir lättadministrerat, transparent, kontrollerbart och globalt med IMO som huvudman. Man säger nej till ett handelssystem och ser då hellre ett avgiftssystem där intäkterna återförs till sjöfarten för att stödja teknikutveckling med fokus på energieffektivitet i fartyg.

Designindex

Däremot kom man vidare när det gäller ett designindex för energieffektivitet (EEDI) i nybyggda fartyg samt en managementplan för energieffektivitet (SEEMP) i befintliga fartyg genom antagande av ett antal riktlinjer för hur dessa skall utvecklas och implementeras.

Det blåste dock upp till strid mellan miljöorganisationer och sjöfartsföreträdarna. Carbon War Room, Världsnaturfonden och The Clean Shipping Coalition kräver att EEDI, eller något liknande, också skall gälla existerande fartyg. De menar att annars går det alldeles för långsamt innan man ser resultat från sjöfarten. Organisationerna hävdar också att sjöfarten skulle kunna minska bunkernotan med USD 50 miljarder per år om också äldre fartyg omfattades, det skulle ge nya jobb när fartyg byggdes om och CO2-utsläppen från sjöfarten skulle minska med upp till 200 miljoner ton per år. 

Sjöfartsorganisationerna i sin tur hävdar att indexet är utvecklat för att designa nya fartyg och används det på redan existerande kan det vara helt missledande och ge oanade konsekvenser. De fyra shippingorganisationerna menar att EEDI och SEEMP i sin nuvarande form samt ett framtida MBM – parallellt med det nog så goda incitament som rederierna har för energieffektivitet när bunkerpriserna nu nått höjder som gör dem till den enskilt största driftkostnaden – räcker gott för att nå målen för utsläppsreduktion från fartyg.

Strid om ballastkonventionen

På MEPC-mötet rådde det också delade meningar om ballastkonventionen. Knäckfrågan var om tekniken är tillräckligt utvecklad och om sjöfarten hinner genomföra alla åtgärder som krävs för att klara deadlines i konventionen om ballastvattenhantering (BWM Convention).

Ett antal delegationer menade att det är osäkert om det finns tillräckligt med teknik, kompetens och varvskapacitet för att klara alla nödvändiga installationer i fartygen. Andra delegationer ansåg att det borde inte vara några problem om bara rederierna sätter igång i tid. Man uppnådde dock konsensus om att man behöver mer kött på benen i frågan och bad medlemsstaterna om mer information om deras situation när det gäller implementeringsfart, tillgång på teknologi och varvskapacitet.

[/flowy_subscriber_only]

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]