Det är ett välkänt faktum att i Sverige betalar sjöfarten, jämfört med tåg och lastbil, orimligt mycket för sin infrastruktur. Detta konstaterades redan av en statlig utredning 2004 (SOU 2004:76) och nu igen i en aktuell rapport från VTI. Orsaken till att godstrafiken inte har konkurrensneutrala avgifter är att godstrafiken på väg och järnväg är kraftigt subventionerade med skattemedel.(Svensk järnväg är t.o.m. EU-s värsting)

I en utmärkt tidningsartikel (Arbetarbladet 15 augusti) skriven av Hans Wahlstöm och Peter Hansson, Gävle Hamn AB, konstateras att det pga. politiska beslut (eller snarare brist på sådana!) är lönsamt att använda den överbelastade väg- och järnvägsinfrastrukturen i stället för vattenvägen. 

 

Orsaken till att Sverige har så oväntat lite godssjöfart är inte brist på farleder och båtar eller att sjötransporterna är dyra i sig utan orsaken är subventionen av lastbilar och godståg. Subventionerna gör också att fartygen med export/importgods angör första bästa hamn och sen går godset på väg- och järnväg i stället för att med båt till en hamn så nära slutdestinationen som möjligt. 

Vattenvägen är det miljövänligaste, trafiksäkraste, pålitligaste, energisnålaste och CO2- smartaste alternativet och dessutom det som har den lägsta infrastrukturkostnaden per tonkilometer. Artikelförfattarna skriver ” Politiska beslut gör det lönsamt att i onödan lasta över gods från sjöfart till väg- och järnvägstransporter. Trafikverket har i Kapacitetsutredningen visat att det allvarligt hämmar svensk industris konkurrenskraft. Trots att riksdagen har klargjort att alla transporter ska bära sina samhällsekonomiska kostnader så är verkligheten en politik som ger rabatt åt dåliga klimatval.” 

 

Ja så är det. Varför gör politikerna ingenting år denna abnormitet?   Är det så att sjöfarten är politiskt osexig eftersom vattenvägarna inte kräver några spektakulära och dyra infrastrukturinvesteringar typ Förbifart Stockholm, Västlänken i Göteborg eller Botniabanan? 

Alliansen har redan vidtagit viktiga åtgärder för att på sikt ge sjöfarten samma förutsättningar som de andra transportslagen.  Man har t.ex. skapat de trafikslagsövergripande myndigheterna Trafikverket och Transportstyrelsen, man har öppnat statens infrastrukturbudget även för sjöfart och man har beslutat att avskaffa de svenska särreglerna och snart tillåta EU-klassade inlandsfartyg på Sveriges inre vattenvägar.  

Nästa steg borde vara att ge sjöfarten samma konkurrensförutsättningar som järnvägen idag har gentemot lastbilen. Det skulle ge omedelbara effekter med mer sjöfart och mindre gods på vägar och järnvägar. Då skulle vi få en avsevärt bättre framkomlighet på vägar och järnvägar och dessutom betydligt lägre drift- och underhållskostnader.