Monstervågor – havets skenande vildhästar

Många tror att mästaren Hokusais klassiska träsnitt från 1830-talet visar en tsunami, seismisk hamnvåg, men så är det inte. Själv kallar han den väderalstrade vågen okinami, havsvåg.

Så har det hänt igen! En monstervåg har slagit till mot ett stort, till synes sjövärdigt fartyg, och krävt människoliv.

Norskflaggade m/s Viking Polaris stävade härom dagen mot argentinska Ushuaia, känd som världens sydligaste stad, när vågen slog till i antarktiska farvatten.

Monstervågor till sjöss har en lång tradition i maritim folklore.

Den vackra Clidna är dotter till havsguden Manannan MacLir. Hon är banshee, ett andeväsen vars klagan förebådar död. Ibland uppenbarar hon sig som sjöfågel. Det tyder på ett släktskap med de ödesdigra seven wristlers, ”sju visslarna”, som brukar associera till storspoven och dess klagande läte. Men hon är också bränningen Tonn Chliodhna, ”Clidnas våg”, vid Glandore på Irland. Hon personifierar den nionde och sista vågen. Där bortom tar den hinsides världen vid; lycksalighetens ö Avalon.

Man anar ett vagt samband med de nio vågor som är havsgudaparet Rans och Ägirs döttrar. De är klädda i vita dräkter och slöjor, syftande på vågtopparnas white horses. På svenska säger vi ”det går vita gäss på sjön”.

I dikten The Holy Grail talar poeten Tennyson om den nionde vågen, som är väl förankrad i sjömännens folklore. När ett fartyg ridit ut den nionde vågen lär besättningsmän på utsatta fartyg ha känt att de kan andas ut.

Om två eller fler vågor växer samman bildas en större våg, som kan starta en kedjereaktion. Kustfolk och naturromantiska diktare har även talat om den mytiska sjunde vågen, som växer sig mäktigare än de andra i kedjan. I Henri Charrières roman Räddningens öar heter den sjunde vågen Lisette. Med hjälp av Lisette lyckas Papillon fly från sin fängelseö.

Vågornas storlek beror på en rad samverkande faktorer. Stormvindar tillför havet energi. En annalkande storm förebådas ofta av kraftig dyning i vindens riktning; dogs running before their master, ”hundar som springer före sin husse”. Vågor av varierande längd och höjd föds, beroende på deras periodiska rytm. Herr Sjöberg vaknar till liv när energin fördelas på olika vågperioder. De framböljande vågorna kallas ibland wild horses, ”vilda hästar”.

Någon har räknat ut att det under en typisk storm på Nordsjön kan röra sig om en huvudsaklig vågperiod på cirka tolv sekunder, i samverkan med kortare och längre vågor. Mötet mellan olika vågor från olika håll leder till ett fenomen som kallas interferens. Vågorna ömsom dämpar och ömsom förstärker varandra. De dominerande vågorna börjar långsamt variera i höjd. Det kan mycket väl vara så att den sjunde vågen är den genomsnittligt största just på Nordsjön, men någon helt säker ordningsföljd existerar knappast.

Även den tionde vågen har sina förespråkare, exempelvis poeten Burke: ”At length, tumbling from the Gallic coast, the victorious tenth wave shall ride, like the boar, over all the rest.”

Oavsett ordningsföljd existerar den så kallade monstervågen, the freak wave. Likt en gigantisk knytnäve slår den skoningslöst till mot det som råkar finnas i dess väg; t.ex. en fiskebåt, en passagerarsvävare eller ett lastfartyg. Ett okänt antal fartyg har gått i kvav vid mötet med sådana vågberg, mountainous waves. Vågen har så stor kraft att den kan slita av stäven på ett stort fartyg, som om denna vore gjord av papp. I vetenskapliga sammanhang kan dessa abnorma vågor kallas extreme storm waves (ESW). Det sägs att de ibland uppträder i grupper av tre, vilket har myntat uttrycket three sisters’ waves, ”de tre systervågorna”.

I januari 1998 drabbades höghastighetsfärjan Stena Discovery av en monstervåg. Det blåste frisk bris då hon nattetid susade fram i cirka 30 knops fart mellan Harwich och Hoek van Holland. Hon gick i vågornas huvudsakliga riktning. Men plötsligt slog en uppemot fem meter hög våg till och krossade fören, som var av urstarkt kompositmaterial. Hon lyckades dock ta sig till kaj. Det var ren änglavakt att ingen av de uppemot tusen ombordvarande kom till skada.

Det finns olika orsaker till monstervågor. En är mötet mellan vågor och en kraftig motström; exempelvis ost om Godahoppsudden, där agulhasströmmen förenas med västvinddriften i the roaring forties. Här i flygande holländarens farvatten har enorma vågberg beseglat ödet för ett okänt antal fartyg och sjömän. Ett bräckligt fartyg kan vara chanslöst om det befinner sig i en djup vågdal när en gigantisk mur av vatten slår till. Vattenmassorna sluter sig, knäcker och ”sväljer” sitt offer. Fartyg sägs försvinna i ”ett hål i havet”.

I dessa farvatten föds också så kallade rollers eller blind rollers, djuphavsvågor som inte märks ute i rum sjö men blir dödligt farliga när de når grundare vatten ända borta vid Storbritanniens sydvästra kust. Sådana jättevågor kan dyka upp utan förvarning, åtföljda av ett öronbedövande dån. Men många av de största vågorna som når Nordamerikas ostkust och de västeuropeiska kusterna har ett mer närliggande ursprung, i de stormiga farvattnen syd om Grönland och Island.

Liknande egenskaper har tsunami, som är japanska för ”hamn-våg”. Tsunami är en jättevåg som uppstår till följd av en undervattensbävning eller ett jordskred på havets botten. Den kan också alstras av ett just avkalvat isberg eller en asteroid som slagit ned i havet.

Det handlar egentligen om en serie av extremt långa vågor ute på öppet hav, med uppemot hundra nautiska mil mellan de för utkikens öga knappast märkbara vågtopparna. De rör sig med en svindlande hastighet av uppemot 600 knop eller 1.000 kilometer i timmen men märks inte och utgör ingen som helst fara för fartyg i rum sjö. Det är först när en tsunami väller in över grundare vatten som den blir dödligt farlig. Den bromsas hastigt in från ett flygplans till en mopeds hastighet och tornar upp sig till en massiv vattenvägg som teoretiskt kan bli hundratals meter hög. Den föregås av ett enormt sug, en vakuumeffekt som torrlägger hamnbassänger och långgrunda strandområden. När detta sällsamma fenomen inträffar har befolkningen bara några minuter på sig att springa för livet upp mot högre terräng. Snart slår den första vattenmuren till mot kusten, åtföljd av ett muller som har liknats vid dånande reaplan. Den följs av fler terrorvågor med ned till tio minuters mellanrum, beroende på längden mellan vågtopparna. Det sägs att den tredje t.o.m. den åttonde vågtoppen är de mest destruktiva. När det hela är över efter någon timma kan de som överlevt katastrofen bevittna en fasansfull förödelse.

En mycket kraftig jordbävning vid Lituya Bay i sydöstra Alaska den 7 juli 1958 gav upphov till en enorm tsunami-våg. Högvattenmärken i naturen visade att den hade nått otroliga 524 meters höjd. Det är därmed den väldigaste våg som någonsin uppmätts. Tursamt nog var området obefolkat. Offren begränsade sig till två besättningsmän på en fiskebåt som krossades. De enda vittnena fanns på två andra fiskebåtar, som lyckades rida på mastodontvågen.

På långfredagen 1964 inträffade ett jordskalv i havet utanför Anchorage, Alaska. Den tsunami som följde tog ett hundratal liv och utplånade bl.a. fiskehamnen Valdez, som fick byggas upp igen på annan plats. Samtidigt uppträdde ett annat fenomen, som med en schweizertysk term kallas seiche (uttalas ”sejsch”). Det rör sig om en rytmisk variation av vattenståndet som kan uppstå i insjöar; jämförbart med det till sist överskvalpande vattnet när man långsamt rör sig fram och tillbaka i ett badkar. En undervattensbävning och åtföljande tsunami kan även orsaka seiche i skyddade havsvikar, varvid de rytmiska svängningarna vållar materiella skador längs stränderna.

Tsunami får ofta den felaktiga beteckningen ”tidvattenvåg”. En verklig tidvattenvåg är i stället det som kallas bore (av isländska bára, ”bölja”). I vissa delar av världen samverkar tidvattnet med geologiska förhållanden i flodmynningar, varvid fenomenet uppstår. Det lär finnas ett hundratal bores. En av de mest kända är den vid Bay of Fundy, Nova Scotia. Vid flod tränger Atlantens vatten in i Petitcodiac River, så att flodvattnets riktning ändras och en bore föds. Vid springflod når vågen sin fulla slagstyrka.

Andra kända tidvattenvågor är Hoogly i Ganges och Pororoca i Amazonas. Den i floden Trent, som mynnar ut i den fjordliknande Humber i nordöstra England, heter Eagre eller Aegir efter vår gamle havsgud. På franska kallas fenomenet mascaret, som är en provençalsk term. En fruktad mascaret som under sin storhetstid sänkte hundratals fartyg var den i Seine. Frontvågen nådde drygt sju meters höjd och kunde ta sig ända till Rouen 80 kilometer uppströms. Men den nya Tancarvillekanalen, som stod färdig 1963, och muddring av Seinemynningen bidrog till att tämja monstret. Vid mynningen av en annan fransk flod, Rance i Bretagne, utnyttjas bore-fenomenet rentav till att driva tidvattenkraftverk.

Under Kinas så kallade vår- och höstperiod för 2.500 år sedan gav kungen av Wu sin rådgivare Wu Zixu ett svärd och beordrade honom att begå självmord. Kroppen kastades i floden Qiantang (Ch’ien-t’ang), som mynnar ut vid den gamla huvudstaden Hangzhou i östra Kina. Därmed föddes världens mäktigaste tidvattenvåg, Svarta draken, med Wu Zixu som gud. Hans födelsedag är den artonde dagen av den åttonde månaden i den kinesiska kalendern (året inleds den andra nymånen efter vintersolståndet). Sedan tusentals år samlas man just den dagen längs stränderna för att beundra draken. Vågen lär vara allra kraftfullast just då på hösten, då den kan nå uppemot nio meter. Den beledsagas av ett öronbedövande dån och har liknats vid tiotusen galopperande hästar, framglidande isberg, en vit regnbåge eller en massiv lavin. I början av oktober 1994 svepte den med sig mängder av åskådare. 19 hittades senare döda och 40 saknades.

Men det är alltså ute i rum sjö som de verkliga jättevågorna alstras. En av dem är Jaws, ”käftar”, på Hawaiiön Mauis nordsida. På hawaiianska kallas den Peahi, ”göra tecken”. Den uppstår när dyningen bryter mot en vulkanisk undervattensrygg, varvid våghalsiga surfare får sitt lystmäte.

Vid slutet av andra världskriget var en extrem freak wave ytterst nära att lyckas med det som Hitlers ubåtar hade gått bet på; att sänka den till trupptransportfartyg omvandlade passagerarångaren Queen Mary. Monstervågen på Nordatlanten var närmare 30 meter hög. Den slog in bryggans glasrutor och åstadkom en slagsida som var ynka en grad eller två från kantring och undergång. Men Queen Mary var född under en lycklig stjärna och red ut den prövningen också.

Tropiska orkaner, taifuner och cykloner orsakar ett slags enorma brottsjöar eller svallvågor som kallas storm surges. Det extremt låga lufttrycket i stormens öga ger upphov till en ”vattenpuckel” som slår mot kusten och översvämmar stora områden. Detta måste de hårt prövade människorna längs Bengaliska vikens låglänta kuster leva med varje år. Den tio meter höga storm surge som svepte in över land i november 1970 beräknas ha tagit uppemot 300.000 människors liv.

Nordsjöns storm surge uppstår på annat vis. En storm ute på djupt vatten föder långa vågor som drar fram snabbare än vinden. När de drar in över Nordsjöns grundare vatten inbromsas deras hastighet, samtidigt som vinden göder dem med ännu mer energi. En sådan nordlig storm leder till att vattenståndet i södra Nordsjön höjs, och om den sammanfaller med springflod kan allvarliga översvämningskatastrofer inträffa. Det var det som inträffade när havet vällde in över södra Holland den 1 februari 1953 och tog 1.835 människoliv i tribut.

Den kraftigaste våg som dokumenterats ute till havs är den som i februari 1933 slog till mot den amerikanska flottans tankfartyg USS Ramapo i Stilla havet, under resa mellan Manila och San Diego. Den mättes till 34 meters höjd. Antagligen hade den sitt ursprung i en så kallad Cape Horn roller eller graybeard nedifrån Sydamerikas stormpiskade sydspets. Därifrån spekuleras om uppemot dubbelt så höga vågberg. Men om de förekommer lämnar de inga överlevande vittnen efter sig.

Viking Polaris möte med monstervågen i månadsskiftet november/december 2022 ledde trots allt till begränsade följder. En person omkom och fyra skadades av glassplitter när ventiler eller stora fönster krossades av vågen.

Kommentarer

  • Göran Ekstedt

    En spännande, iunnehållsriuk och väl genomarbetad berättelse om de olika vågor som kan uppstå.
    Lite otroligt att en våg utanför Alaska skulle ha nått en höjd på drygt 500m!
    Mvh Göran E

  • Göran Ekstedt

    Jag borde ha stavat bättre!
    Mvh Göran E
    (Hälsa Torbjörn Dalnäs, som jag intervjuat om fartygs namn.)

  • Bernt-Inge Karlsson

    En väldigt intressant och lärorik artikel!! Tack!! Med vänlig hälsning Bernt-Inge Karlsson – Fd. Saybolt.

Artikeln är stängd för fler kommentarer

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]