Fotograf: олег реутов, Pixabay

Minnen av förintelsen

Låt oss, inför Förintelsens minnesdag den 27 januari, förflytta oss till ett svenskt fartyg en kolmörk natt någon gång i början av 1970-talet. Den åldrande befälhavaren kan inte sova. Han tittar upp på bryggan, dit även telegrafisten har sökt sig. Där står de i hundvaktens mörker, medan fartyget lugnt stävar vidare i rum sjö och tystnaden endast bryts av maskineriets rytmiska dunkande och vindens vin.

Just den situationen är ägnad att lösa tungans band, även i djupt personliga angelägenheter. Kapten börjar berätta minnen från kriget, som han hade upplevt som ung sjöman 30 år tidigare. Han berättar om rädslan för minor och andra ständiga hot. Men det som får hans lågmälda röst att brista av sinnesrörelse är något annat. I en av Nazi-Tyskland behärskad östersjöhamn hade en judisk flykting lyckats ta sig ombord och gömma sig. Personen påträffades just före avgång. Av hänsyn till fartygets och besättningens säkerhet överlämnades han till myndigheterna, med ett självskrivet oblitt öde utstakat för sig. Vår kapten hade ingen personlig del i beslutet men minnet av händelsen plågade ändå den gamle mannen under sömnlösa nätter.

Ett annat plågsamt minne bar den gamle, svårt cancersjuke före detta eldaren Folke Persson på när jag kom i kontakt med honom 1996. I krigets slutskede var han mönstrad på s/s Drottningholm, som var chartrad av Röda Korset för fångutväxlingstrafik. Vad som kallades ”inemot 500 turkiska medborgare” skulle medfölja fartyget till Istanbul för att utväxlas mot tyska diplomater. ”De var judar från pinolägren, inga turkar!”, hävdade Folke mycket bestämt. Många var i mycket dåligt skick när de fördes ombord direkt från nyanlända järnvägsvagnar på kajen i Göteborg.

Judarna behandlades väl ombord, men vid ankomst Istanbul förvägrades de att debarkera. I stället förpassades den svårt medtagna gruppen till en eländig tillvaro på öppna pråmar, som hade förtöjts längs Drottningholms sjösida. En morgon var pråmarna och deras mänskliga last borta. Sedan dess hade Folke plågats av ovissheten om judarnas öde.

Kontakt togs med Judiska Församlingen i Göteborg, som sände frågan vidare till forskningscentret Yad Vashem i Jerusalem. Svar kom, som samtidigt var en bekräftelse på Folkes berättelse. Det hade verkligen rört sig om överlevande judar från koncentrationslägren Bergen-Belsen och Ravensbrück. Från Turkiet hade de lyckats ta sig till det då brittiskstyrda mandatområdet Palestina!

När Folke fick veta detta fick han äntligen frid i själen. Strax därefter tog cancern ut sin rätt och han seglade in i den sista hamnen.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]