175-åriga Sjöbefälsföreningen, varma gratulationer!

Den som framför dessa rader har personlig bakgrund inom Sjöbefälsföreningens båda föregångare; i egenskap av telegrafist som medlem i Sveriges Fartygsbefälsförening och flitig medarbetare i dess tidskrift, samt senare som anställd redaktör för Svenska Maskinbefälsförbundets tidskrift.

Sjöfartens parter började formera sina styrkor redan på 1800-talet. Bland de sjöanställda fanns en grupp som var långt före alla de övriga – ångfartygens nya stolta yrkeskår, ”machinisterna”.

Maskinrummet på Atle, 1926. Foto: Bertil Norberg / Digitalt museum, Sjöhistoriska museet

1840-talet var på många vis en milstolpe. Den spirande industrin och dess lönearbete började göra inbrytningar i det fattiga bonde-Sverige. Landet fick en obligatorisk folkskola. Näringsfriheten började tränga igenom. 1846 upplöstes – åtminstone officiellt – det medeltida skråväsendet. Samma år bildade typograferna en föregångare till det grafiska inslaget i dagens LO-förbund GS, som därmed skulle kunna göra anspråk på rollen som Sveriges äldsta fackliga organisation. Som god tvåa kommer Sjöbefälsföreningen, vars första föregångare Machinist-Samfundet föddes 1848.

De för ångpannornas och ångmaskinernas tillsyn och drift oumbärliga maskinisterna välkomnades inte av alla ombord. Sjöfarten var starkt traditionsbunden. Många företrädare för kommandobryggans urgamla nautikerkår befarade att nykomlingarna skulle nagga deras revir i kanten. Snart föddes en med tiden djupt förankrad bostadskutym ombord: Maskinfolket hänvisades till fartygets ”simplare” babordssida, medan däcksfolket reserverade den traditionella ”honnörssidan” styrbord för sina egna utrymmen. Först på 1950-talet blev maskinchefen ”salongsfähig”; han fick avtalsenlig rätt att inta sina måltider tillsammans med befälhavaren i fartygets salong (under förutsättning att ”chiefen” innehade sjöingenjörsbrev).

Hösten 1847 bestämde sig 24 sjömaskinister för att bilda en organisation för att slå vakt om sina gemensamma intressen. Några veckor in på revolutionsåret 1848 godkände Överståthållarämbetet stadgarna. Därmed var Machinist-Samfundet sjösatt, om än närmast som en sjuk-, invalid- och begravningskassa för yrkeskåren. Samfundet var ännu ingen fackförening i ordets egentliga bemärkelse men var ändå det frö som skulle gro till Sjöbefälsföreningen av i dag.

Under några år verkade Machinist-Samfundet parallellt med den nybildade Machinist-Föreningen i Stockholm, som var en mera bokstavlig fackförening. 1860 splejsade de tu ihop sig till en organisation.

1890 föddes Svenska Machinistlogen, och 1891 utkom det första numret av tidskriften Sjöbefälens äldsta föregångare, Svenska Maskinistlogens Tidning (som det första året ägdes av sin redaktör). På randen till det nya seklet bytte den namn till Tidskrift för Maskinister, 1928 till Maskinbefälsförbundets Tidskrift och 1944 till Maskinbefälet.

(Mot slutet av 1970-talet kastade den dåvarande redaktören fram tanken att namnet med fördel kunde ändras till det i hans tycke klatschigare Maskin-Telegrafen, utan att tänka på den besvärande omständigheten att denna tingest användes för ett slags ordergivning från kommandobryggans nautiker ned till maskinrummet…)

Den fortsatta organisatoriska vägen var slingrig och periodvis törnbeströdd, tills Svenska Maskinistförbundet kunde bildas 1906. Fem år senare bytte man namn till Svenska Maskinbefälsförbundet (SMBF); ett namn som skulle stå sig 1900-talet ut.

En väsentlig förändring inträffade 1979, då SMBF anslöt sig till den betydligt större organisationen SALF (Svenska Arbetsledareförbundet), som 15 år senare skulle byta namn till Ledarna. Den anslutningen upphörde för ett antal år sedan.

År 2000 skiftade SMBF namn till Sjöbefälsförbundet och markerade därigenom en öppning mot andra sjöbefälsgrupper. Samtidigt bytte tidskriften namn till Sjöbefäl. Äldre befattningsnamn ombord som maskinchef och förstemaskinist har mönstrats ut till förmån för teknisk chef och förste fartygsingenjör. 2011 slog man ihop påsarna med däcks- och intendenturbefälen under det nya namnet Sjöbefälsföreningen.

Det gamla organisationsnamnets förkortning lever kvar i det Sjöbefälsföreningen närstående bolaget SMBF Service AB, vars syfte är att förmedla arbetstillfällen till den svenska sjöbefälskåren. Stiftelsen Svenska Maskinbefälsförbundets Stödfond har däremot bytt namn till Sjöbefälsförbundets stödfond.

Sjöbefälsföreningens föregångare var inte bara först ut av sjömännens fackliga organisationer utan blev 1907 även först att sluta kollektivavtal, en uppgörelse med det nybildade Sveriges Redareförening om medlemmarnas allmänna anställningsvillkor.

Samma år bildades den andra befälsorganisationen, Sveriges Fartygsbefälsförening (som i ett inledande skede hette Sveriges Däcksbefälsförening). Året därpå sjösattes Nautisk Tidskrift, som till och med 2011 var föreningens tidskrift. Året därpå slogs den samman med Sjöbefäl under det nya namnet Sjöbefälen.

Även för SFBF:s del skulle man kunna tala om föregångare. Men de anrika nautiska gillen och sällskap som berikar flera svenska hamnstäder är mera arv från forna tiders skråväsende och har kanske inte så mycket med fackliga strävanden att göra.

Vilket som är äldst av dem? Det är en bedömningsfråga. Å ena sidan har Visby Skepparegille en oavbruten, väl dokumenterad bakgrund från år 1682 (möjligen fanns det dessutom föregångare som sträckte sig tillbaka ända till medeltiden, men kunskapen om dem har i så fall förtonat i tidens töcken). Å andra sidan bildades Skeppare-Gillet i Norrköping redan 1641, men det stod inte på helt egna ben utan var en del av Hantverkare Societeten. Först 1775 tog den fristående Skeppare Societeten över i Norrköping.

Medge att den svenska sjöfarten och sjömanskåren har en rik historia, och att Sjöbefälsföreningen är en omistlig del av den!

(Texten bygger delvis på avsnitt i min bok Gränslös sjöfart, som kom ut 2009)

Kommentarer

  • Alicja Zochowska

    Intressant historia! Din artikel har uppmärksammats av en del elever vid Strömstads Gymnasium. Och om jag har fattat det rätt så har Skolverket för en del år sedan beviljat Strömstads Gymnasiums teknikprogram en viss sjöbefälsinriktning.

Artikeln är stängd för fler kommentarer