En välkommen debatt

Det har blivit fart på kommenterandet på vår hemsida och det är verkligen glädjande. Något som uppenbarligen berör är utflaggningar och sjöfartspolitik. Här finns aktiva debattörer som argumenterar för eller emot en svenskflaggad handelsflotta med svenska sjömän ombord, senast i samband med nyheten om att Finnlines skiftar flagg på två roro-fartyg.

Att det förs fram olika syn på saken är bara bra. Det gör att alla måste slipa på sina argument och det i sin tur lyfter debatten.

Signaturen Johan för fram argument för varför det är lönlöst för Sverige att satsa på en egen sjöfart när andra gör det bättre, något som inte faller alla andra debattörer på läppen. 

Johans argument är genomtänkta och tyder på en stor erfarenhet från branschen.

Det betyder ju inte att man måste hålla med honom.

Alla som läser det jag skriver vet att jag är en varm förespråkare för en sjöfartspolitik som kan få den svenska handelsflottan att växa, och det finns framförallt tre skäl till detta.

Det första är för att vi måste. Sverige är ett av världens mest sjöfartsberoende länder och då vore det ju märkligt om detta inte var en verksamhet som vi ska syssla med. Som samhälle är vi helt beroende av den kompetens en handelsflotta genererar. Alternativet är att vi lämnar ut oss helt till utländska händer, händer som kanske inte alltid sätter Sveriges intressen i första rummet, så det handlar också om vårt oberoende och om vårt inflytande internationellt i alla frågor som rör hav och handel.

Det andra är att vi kan. Att sjöfarten krymper beror inte på bristande entreprenörskap, för få välutbildade ombordanställda eller brist på forskning. Sjöfarten är full av lösningar som bygger på svenska innovationer och svenskt entreprenörskap. Orsaken är en politik som inte är konkurrenskraftig ens gentemot våra närmaste grannländer. Det här går alltså att ändra på och än är det inte för sent.

Det tredje är att vi tjänar på det. Sverige har en stor maritim sektor. Kärnan i denna är rederinäringen och handelsflottan. Det finns stora dynamiska effekter i detta kluster och om man satsar på en bra politik som får kärnan att växa så växer också de omkringliggande näringarna. Här finns många nya välbetalda kvalificerade arbetstillfällen och skatteintäkter att hämta.

När man jämför utvecklingen i Sverige med våra närmaste grannländer där man har gett kärnan förutsättningar att växa får man ofta från svenskt politiskt håll höra att det är ju inte konstigt, vi har historiskt satsat på industrin medan de har satsat på sin sjöfart. 

Det är naturligtvis helt riktigt, men med de förutsättningar vi har – vårt sjöfartsberoende, vårt sjöfartskunnande, vår sjöfartsutbildning och våra sjöfartsentreprenörer – så frågar jag mig varför vi inte kan göra både och?

Man kan naturligtvis utveckla fler argument, men jag stannar där. Fortsätt diskutera, skriv att jag har fel eller håll med och håll liv i debatten. Det behövs om vi skall få någon ordning på det här.

Kommentarer

  • sjömann

    Kvinnor som kivas ? underlig bild ?vad vill du säja med den?

    Vad måste vi ha ? en fråga för överstyrelsen för ekonomiskt försvar ,inte en kommerisell fråga .
    Nu pratar vi privat svensk näring i ett vi perspektiv inom ramen för vinna eller försvinna .
    Rederierna försvinner inte !! dom kan sitt jobb.frågan är om dom vill ha med oss sjömän att göra
    och på sikt andra som jobbar inom klustret som ju låter väldigt bra .

    Alla är utbytbara ,även en klerk och en nautisk tidskrift ,sjöfartspråket lär bli engelska fullt ut inom en snar framtid,så det handlar bara om du som svensk tillför eller begränsar verksamheten
    shipping.
    Att vi kan ! råder ingen tvekan om .
    Alla som jobbar inom sjöfarten idag gör ett jättejobb.Även de polacker och filipinare som vi träffar på runt om i båtar man varit är som folk i almmenhet , i stort sett bra .

    Det tredje att vi tjänar på det låter du rimligt ! men vilka( vi) tjänar på det?

    Man kan alltid sticka upp fingret i luften och känna vart det blåser och tro att allt är bättre nånannastas ,men det räcker inte .
    Sverige har satsat en massa miljarder på sjöfarten ,, fackföreningar har gjort stora eftergifter,sjöbefäl och mannskap har förhandlat bort sin semester ,tvåvaktsystem ,alla arbetar mer ,,, jag skulle kunna göra listan lång sedan 1989 när stödet införders.
    Jag har kollat i en skeppslista från 1990, ett rederi hade då två faryg byggda 68 snitt ålder 22år
    och en total dwt på 6800 tonnes detta år ,samma redreri hade år 2011 ,7 fartyg under svenskt flagg och medelålder 6,6 år och en dwt på 110 000 tonnes.Så ser det ut hela vägen när man kollar in de svenska redrierna.( även den utländska delen av svenskägda fartyg ).

    Har alla desa rederier köpt på undeskottet av rörelsen och vilken bank ville då låna ut pengar till denna verksamhet. Alla ni som styr och läser detta ! Har inte svensk sjöfartspolitik hjälp er verksamhet ? Att det bara gått dåligt verkar inte trovärdigt.

    Vad är problemet?
    Vad är orsaken till problemet?
    Vilka lösningar ser ni på problemet?
    Vilka lösningar föreslås?
    Vi vill bara ha en sann bild av denna fråga som har plågat branchen så länge !
    Världen går inte under och inte redrierna heller ,men Vi bor i Sverige och pratar vi hela tiden,då vill Vi vara med . Vi kan väl hitta nåt jobb i ex medelhavet där det är varmt och skönt!

  • Rickard

    Hej, allihop! Spännande diskussion detta.

    Någon som kallar sig ”Anonym” skriver att ”Men på vanliga fartyg i fjärrfart är inte kraven så höga och det går utmärkt med en billigare besättningsman”.

    Häri ligger en del av problemet, nämligen att så fort det rör sig om något sk enklare jobb så
    är vi svenskar lite för goda för att utföra dessa jobb. Vi hyr då in en polack för husrenoveringen, en filipino matros i fjärrfart, en finländare för att svetsa sprickorna i skrovet, en ungrare som kör lastbilen o s v. För vi vill själva snabbt avancera förbi dessa jobb till ett mer ”stimulerande” och ”utvecklande” jobb.

    Vad är det som gått snett? Våra ungdomar vill bli spelutvecklare, musikproducenter och sportjournalister, men behöver jag en plåtslagare till huset får jag leta oftast i en annan stad elller kanske efter en pensionär. Tyvärr tror jag som många andra här i forumet att det börjar bli sent att rädda en sjöfart under svensk flagg, men jag tror också att vi om en 50-100 år kommer att se cirkeln slutas när Europa ska resa sig igen efter många år av stagnation.

    Jo, jag vet, lite filosofiskt kan tyckas.

    Sedan är väl sjöfarten det enda av trafikslagen vars tillsynsmyndighet bekämpar det trafikslag de är satta till att utöva tillsynen på.

  • Leif Remahl

    Hej, idag den 20 augusti 2013, träder ILO’s konvention om 2006 års sjöarbetskonvention (MLC) i kraft och blir bindande internationell lagstiftning. Jag uppmanar redaktionen att uppmärksamma detta särskilt med beaktande av debatten om Sveriges vara eller inte vara som sjöfartsnation. Denna konvention som är den första konsoliderade konvention om sjömäns arbets- och levnadsvillkor som antagits internationellt främjar i allra högsta grad konkurensneutraliteten internationellt, i alla fall när det gäller rederiernas besättningskostnader och hur det påverkar svenska rederier med fartyg under svensk flagg borde uppmärksammas betydligt mer. För mer information se, http://www.ilo.org samt transportstyrelsen.se.
    Med hälsningar till hela sjöfartsnäringen !

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.