Vikten av vettiga ägare

Optimal flottstorlek är en viktig faktor kommersiellt för ett rederi, men hur många fartyg det innebär finns det olika meningar kring visar en paneldiskussion på den tyska fartygsfinansieringskonferensen enligt Lloyd´s List.

Mellan 50 och hundratals fartyg nämndes vilket väl i första hand får ses som en illustration för hur stora de bolag är som hanterar de tyska investeringarna i fartyg baserade på det tyska KG-systemet som till så stor del beror på förmånliga skattevillkor.

Det här borde ju vara en rent hypotetisk fråga om det gäller rederier som faktiskt finns för att frakta grejor över haven. Ett sådant rederis storlek beror på ägarnas visioner och ambitioner, affärsmannaskap och ett fraktbehov från kundernas sida.

”De svåraste kunderna är de som inte inte har fartygsägande som sin huvudsakliga affär”, skall Rajaish Bajpaee, vd för Bernarnd Schulte Shipmanagement ha sagt enligt tidningen.

Två skilda kulturer

Blir ni förvånade? Om någon som huvudsakligen jobbar med skogsbruk, gruvbrytning, biltillverkning, diversehandel eller inom tandläkeri placerar pengar i ett fartyg endast av skatteskäl eller förhoppningar om stora avkastningar på fartygsvärden (gärna uppmuntrade av sin bank) så kan det finnas en viss brist i kompetens, av intresse och förståelse för hur sjöfarten verkligen fungerar.

En annan paneldeltagare, Stefan Rindleich från juristfirman Rindfleich Ehlerman Gadow, hävdade att det är bäst att hålla fartygets ägare och operatör på armlängds avstånd. Enligt honom så blir det svårt att förhandla charterrater och även avsluta befraktningar om vd:n är samma för båda bolagen.

Det här är fascinerande. Sjöfart är en förutsättning för att världen skall fungera, men den bedrivs i två närmast helt skilda kulturer. I den ena gäller att:

1. bygga ett företag som långsiktigt är verksamt inom transporter till sjöss. 

2. att tjäna pengar på det.

rolfblogg_webb

Rederiverksamhet består framförallt av två kulturer. Foto: Pierre Adolfsson

Mer än kassako

I den andra kulturen finns de som nöjer sig med att tjäna pengar på alternativ 2.

Det senare är inte konstigt. Sjöfart genererar enorma pengar. I en del sektorer är risken stor, men här finns rejäla vinster att hämta hem om man investerar i rätt bolag vid rätt tid. Bilden blir lite komplex av att en stor del av investeringarna inte görs av enskilda giriga människor, vilket man skulle kunna tro av en del tidningsskriverier, utan av pensionsfonder och försäkringsbolag som har till uppdrag att maximera avkastningen åt sina sparare och försäkringstagare.

Skall ett rederi fungera som mer än en kassako och båda punkterna vara uppfyllda krävs det nog en nära relation mellan rederiet och dess verktyg – fartyget.

Kommentarer

  • Leif Remahl

    Visst är det stora kulturskillnader på ägare och ägare, å ena sidan finns det ägare som placerar kapital i verksamheter där det primära syftet är att tjäna pengar så fort som möjligt för att penningplacerarna skall få sin avkastning så fort som möjligt. Å andra sidan ägare som investerar för att långsiktigt bedriva företag och sedan å den tredje sidan ägare som placerar kapital i investeringar som behövs i redan befintlig produktion. Exempel finns bl a inom sjukvårds-och äldreomsorgs aktiviteter andra som är entreprenörer och vill bygga upp eller utveckla sin verksamhet samt företag som bedriver produktion och satsar på en egen lina för att förse marknaden med sina produkter. Vilket är mest smakfullt ? Ja, enligt min mening alternativ 2 och 3 om man skall se till samhällsnyttan också, vilket jag föredrar att göra.

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.