Tonnagets historia

Här talas om att den ”blå skatten” (tonnageskatten) är beroende av ett fartygs nettodräktighet (nettoregisterton, nettoton) och jag tyckte det kunde vara läge att förklara vad ett nettoregisterton är för något.

Först och främst – det har inget med viktton att göra – utan är ett rymdmått motsvarande 2,83 m3 per registerton och är det mått som anger rymden av ett fartygs alla inkomstbringande rum. Således lastutrymme respektive passagerarutrymme i ett last- respektive passagerarfartyg eller ett kombinerat sådant. Man hör också ofta ordet brutto(reg)ton och det är då rymden på alla slutna rum i ett fartyg dvs inte bara inkomstbringande utan även sådana rum som maskinrum, dubbelbottentankar och besättningsutrymmen. Ett uttryck som ofta används för att beskriva fartygets lastförmåga är dödviktton (dwt eller dwat) där dwt står för lastförmåga förutom vikten på bunkers, proviant etc medan dwat räknar in dessa saker.

Nu tänkte jag sväva ut i lite mätningsmetoder, som kan sägas vara den gamla tidens likhet med tonnageskatt, dvs i syfte att minska ett (linje)rederis kostnader och den som inte är intresserad kan sluta läsa här, för då har ni (hoppas jag) fått förklaringen till de olika registertonnen.

Ett typiskt linjefartyg kunde ha flera däck varav det däcket närmast under väderdäcket var fartygets huvuddäck och utrymmet mellan dessa båda däck kallades ”shelterdäck” till skillnad från bulkfartygen som bara hade ett däck (singeldäckare). På grund av lastens sammansättning, kunde ett linjefartyg trots att alla rum under väderdäck var fullstuvade, oftast inte komma ned på lastmärket, anbringat midskepps på båda sidor och kallat för Plimsollmärket, av den engelske reformatorn Samuel Plimsoll, och linjeredarna ville ha någon form av kompensation för att fartygen inte kunde lasta full dödvikt. Väderdäcket försågs då – ofta akter om sista lastluckan – med en liten lucka (tonnageöppning) och när denna var öppningsbar räknades fartyget som (Open) Shelterdäckare och hade ett lägre Brutto och Netto tonnage. Om luckan var igensvetsad var hon en Sluten (Closed) shelterdäckare och hade ett avsevärt högre Brutto/Netto tontal. Detta shelterdäck (rummet under väderdäck) blev sålunda mätningsfritt även om det var fullt av last. De flesta avgifter vid ett hamnanlöp baseras på fartygets registerton (antingen brutto eller netto) och dessa avgifter blir då avsevärt lägre om fartyget kom som Open shelterdäckare. Dock brydde sig kanalmyndigheter i Suez och Panama inte om detta, utan alla fick betala som Closed shelterdäckare och en del fick särskilda mätbrev med Suez och/eller Panama register ton.

Dagens moderna fartyg har endast ett mätbrev (ett brutto- respektive nettoton) då fartygen närmast skulle klassas som singeldäckare och hamnumgälderna beräknas som singeldäckare. Dock är jag lite osäker på hur man räknar de flerdäckade bilfartygen. Med deras höga brutto/nettoregistertontal, utgår jag ifrån att man går som ”closed shelterdäckare” och det kanske någon i bilfartygsbranschen kan kommentera!

Kommentarer

  • Anonymous

    Bil och Multipurpose RoRo fartyg klassas som ”closed shelterdäckare” och följaktligen förhållandevis höga Brutto / Netto tal och därigenom bla högre hamnkostnader i jämförelse med exempelvis containerfartyg som kan ha betydande mängder betalande last på väderdäck, vilken ej belastas i dessa avgiftssammanhang.

    • Ingvar Bergman

      Tack anonym för beskedet om mätningen avseende bil-fartygen och förtydligandet om däckslasten. Man kan spekulera i hur kanal- och hamnmyndigheter funderar över att de ’går miste’ om inkomster från däckslast i containerfartygen, där denna däckslast uppgår volymmässigt till kanske 40/45% av total last.

  • Skeppsbyggmästaren

    Regelverk:
    Skeppsmätningskonventionen SÖ 1979:6
    Skeppsmätningsförordningen 1994:1162

    Dräktigheten fastställs enligt 1969 års skeppsmätningskonvention UR el. ITC 69 (antagen 1982 i Sverige) och utgör underlag för exempelvis certifiering, bemanning och diverse fartygsrelaterade avgifter främst farledsavgifter. Tidigare användes mätregel IR, 1947 års Oslokonvention med enheten GRT eller NRT där ett RT=2,83m3. Vid en ommätning brukar vanligen UR bli 90% av IR utom för shelterdäckare. Dispens kan inte lämnas från att skeppsmätas då detta inte är en förordning utan en konvention.

    Bruttodräktigheten GT (gross tonnage) utgörs av samtliga volymer av skrov och påbyggnader som inte är öppna mot sjön = V i nedanstående formel. Är den inmätta volymen av metall mäts den till insidan av bordläggningen (till spant) och övriga material typ plast och trä mäts till utsidan av bordläggningen. GT = V(m3) x (0,2 + 0,02xlogV).

    Nettodräktigheten=NT (net tonnage) är ett framräknat värde baserat på lastrummets volym, djupgåendet till sommarlastvattenlinjen, mallat djupgående, mallat djup, antalet passagerare i hytter med högst 8 kojplatser, övriga passagerare (utan hyttplats) och bruttodräktigheten.
    Som lastutrymme räknas slutna utrymmen avsedda för last som lossas från fartyget, dessa utrymmen skall vara märkta med bokstäverna CC (Cargo Compartment). Även utrymmen (lashings) som innehåller utrustning för lasthantering (truckar och lastsäkringsutrustning) ingår. Avräknas gör exempelvis centercasings (mittmonterade trapphus i lastrum). Nettot skall minst vara 30% av bruttot, om fartygets fribordslängd understiger 24m skall nettot vara 30% av bruttot.

    1 brutto GT eller 1 netto NT motsvarar från 4m3 för ett litet fartyg upp till 3m3 för ett stort fartyg. 20 GT/NT = 83,5m3 och 100 GT/NT = 396m3. Motorbåtar på 12 meter (40 fot) eller segelbåtar på 15 meter (50 fot) ligger vanligen runt 20 brutto.

  • Anonymous

    Suez och Panama mätbrev har alla fartyg som behöver det ännu. Olika mätbrev med olika DW har ex. vissa tankfartyg än idag.

Artikeln är stängd för fler kommentarer

Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]