Jag råkade kommentera artikeln häromdagen angående blockad av ett par Unifeeder-fartyg för att besättningen utförde surrningsarbete som stuveriet ansåg vara deras jobb.
Det skulle jag inte ha gjort, för jag får en storm av kommentarer som säger att ingen stuvare bryr sig om vad överstyrman har att säga, och mellan raderna anser man mig blåögd och okunnig om verkligheten. Fast vid närmare eftertanke – det är precis vad jag skulle göra. För är det så illa som det beskrivs så måste någon lyfta ämnet.
Har våra överstyrmän – som är ansvariga för fartygets säkra lastning och lossning – reducerats till ”nollor”? Även om det ”bara” gäller Finland så är det snudd på katastrof. Denne vågar/vill eller kan inte ingripa när han ser att surrningsarbetet inte blir sjömansmässigt utfört. Och därigenom utsätter han både fartyg, last och människoliv för fara.
Då vill jag ställa en fråga till redarna, stuverierna och fartygsbefälsföreningen:
– Är detta bekant för er och i sådana fall, vad avser ni vidtaga för åtgärder för att rätta till missförhållandena?
– Och en följdfråga till rederierna: blundar ni för att surrning/omsurrning av last utföres under resans gång för att kunna hålla tidtabellen ?
Det verkar (i Finland) som att det är hög tid för feeder-redare och stuverier att sätta sig ned tillsammans och lösa denna fråga snarast möjligt. Vill stuvarna inte göra som anvisat – skicka då iland dem och omförhandla så att besättningen surrar själva.
En bojkott som den som nu drabbar Unifeeder är ju löjlig om man inte gör ett godtagbart jobb.
Kommentarer
Bo Nilsson
Är numera pensionär, men har många års erfarenhet som överstyrman i styckegodsfartyg och ro-ro. Aldrig att jag skulle tillåta att stuvarna surrade lasten om det inte skedde under besättningens och styrmans ledning. Har inte sjölagen ändrats sedan min tid till sjöss så är det fartyget som ansvarar för sjösäkerheten och att låta stuvarna surra är följaktligen ett lagbrott.
Att bojkotta rederier som följer lag och praxis förstår jag inte alls. Ur led är tiden.
Anonymous
Det är ett lagbrott om befälhavaren inte försäkrar sig om att allt är väl surrat, antingen genom att ha belägg för att ha förtroende för stuvare. En möjlighet är att en betrodd besättning dubbelkollar surrningarna.
Per Andersson
Ja nu är det så att detta ut fungerar på pappret men inte i verkligheten. vet på en feeder att besättningen inte fick betalt för surrning, dessutom var inte stuveriet inte intresserad av att göra det. Rotterdam där gör stuveriet bara dom stora linje fartygen, inte dom europeska feeder båtar.
så länge inte samma regler inom EU är det circus.. har massa historier ( som är sanna) om detta inom EU. Ingvar Bergman hör av dej!
Ingvar Bergman
EU har knappast med dessa frågor att göra. Det är parterna i en transportupphandling som avgör vem som betalar för vad. Om fartyget fraktats (inhyrts) med fri lastning och fri surrning/surrningsmaterial så är det befraktarens sak att förse fartyget med nödvändigt surrningsmaterial samt stå för kostnaderna. Det är inte ovanligt att befraktaren köper surrningstjänsten av rederiet och av praktiska skäl låter överstyrman beställa det material han bedömer nödvändigt.
Men det är alltid fartygets befäl – i regel dess överstyrman – som ansvarar för säker lastning och surrning, oberoende av vilken part som enligt transportavtalet (certepartiet) betalar
Den blockad som drabbade Unifeeder gällde surrning av containers, vilket är en tämligen enkel operation, där det på förhand är givet hur surrningsarbetet skall gå till. I feeder trafiken till/från kontinenthamnarna har det tydligen blivit kutym (custom of the port) att stuvarna ser till att enheterna inte bara hakas i sina ’knasters’ utan även spänner krysstagen. Underlåter stuveriet att dra stagen ordentligt eller hoppar över vartannat stag, förstår jag att besättningen själva vill surra och det är väl detta blockaden handlar om, antar jag.
Däremot är det ett annat ’ball-game’ att surra t ex en projektlast där det ena tunga och otympliga kollit inte är det andra likt. Där fordras gott sjömanskap, rejält surrningsmaterial samt ett ’teamwork’ mellan överstyrman/besättning och surrningsgänget, (sådana laster kräver oftast ett särskilt surrnings-/riggargäng) för att fartyget skall kunna lämna hamnen i trygg förvissning om att det är i sjövärdigt skick.
Fd Överstyrman
Kom ihåg en sak Ingvar, hamnen är alltid Gud och båten/besättningen har fel i vad det än gäller.
Anledningen är enkel, det är lättare att flytta på/byta ut båt och besättning än hamn/stuveri och det vet alla om.
Jämför tex processen att ”bli av med” en obekväm Filipinsk styrman mot en medlem i Hamnarbetarförbundet så förstår du att den är inte född ännu som orkar bråka med hamnen. Det är inte bara frågan om vem som har rätt eller fel utan vad man kan göra åt saken!
Ingvar Bergman
Jag fastnade i Din sista mening – Vad kan man göra åt saken ?
Av alla kommentarer att döma, saknas respekt för överstyrmannens arbetsuppgifter. Var i samhället i övrigt finns personer som tilldelats ansvar, men som inte tillåtes utöva det? Och här är det fråga om ett stort ansvar, som leder in i internationell sjörätt om olyckan är framme. Man måste återupprätta respekten för överstyrmans arbetsuppgifter och ansvar och här är det fråga om utbildning, först och främst av de ansvariga på stuveriet och sedan stuvarna. Sjöförsäkringsbolagen har metervis med film – både förebyggande och när olyckan är ett faktum. Men det är också en fråga om överstyrmannens kunskaper och pondus. Ett veligt uppträdande och dåligt förberett arbete med ideliga ändringar, leder inte till bra resultat.
Och sist men inte minst, rederiet måste stötta sitt befäl och ingripa innan man har uttömt alla möjligheter till uppgörelse på plats. Man har ju sin agent och denne är rederiets förlängda arm och känner till de lokala förhållandena.
Anonymous
Förut var överstyrman och även styrman jobb som hade status. Nuförtiden så har ju för tusan lättmatrosen el matrosen lika lön om inte ännu bättre lön än styrmannen vilket är ganska besdkrivande hur mycket ”under tofflan” styrmannen är.. Det är ju helt snedvridet och tokigt och löjligt. Styrmannen SKALL ha bättre lön än matrosen!! Så kanske det andra skulle ordna upp sig oxå. Nuförtiden hålls ju styrmannen till skoj av matroserna tack vare den usla lönen. :/
Anonymous
Som föredetta överstyrman och befälhavare har jag svårt att förhålla mig till det jag ofta ser i mitt nu landbaserade arebete. Fartyg med stål och skogprodukter lastas ofta i Kina och andra delar av Asien helt utan strö och godtagbara sling. Besättningarna på dessa fartyg har ofta ingen relation med rederiet, än mindre med den befraktare som ombesörjer lastningen. Man förlitar sig ofta på en Port Captain som har som enda uppgift att fylla fartyget på mest effektiva sätt, helt utan hänsyn till sjöresan eller lossningen. Till följd av detta ökar lastskadorna och risken för olyckor. Mottagarna är ofta okunniga om orsakerna och sammankoplar inte detta med de låga fraktrater som bjuds. Ingen blir vinnare. Tillbaka till kärnfrågan; Det är ändå så att det som tidigare beskrevs som gott sjömanskap försvinner från fartygen i samma takt som kunskapen om godshantering och lastvård försvinner från befraktnings- och mäklarkontoren. Ansvaret att bringa ordning ligger dock hos lastägarna och försäkringsbolagen. Om ingen ställer krav på transportkvalitet kommer fartygsolyckor och lastskador att öka.
Ingvar Bergman
Sedan jag i början av veckan kommenterade ett inslag om blockad i Finland av ett par containerfartyg, har det haglat in synpunkter på finska stuvare och stuverier. Och inte en enda har varit av det positiva slaget. Varken befraktare eller rederier och ännu mindre lastansvariga överstyrmän har något att säga till om i de finska hamnarna där fackförbunden backar upp eller i varje fall tycks blunda för förhållandena.
Problemen i Finland skall kanske ses i ett större sammanhang och Anonym f.d. överstyrman och befälhavare beskriver mycket riktigt hur kunskap om sjöfart och handhavande av fartygen urvattnas både av befraktare och mäklare som av de ombordanställda, som inte längre känner samhörighet med sitt fartyg. Kanske har det att göra med att sjöfarten det senaste decennierna har flyttat ut från stadskärnorna, knappt synliga för allmänheten och därför väcks inte intresset för den internationella och spännande företeelsen sjöfart, och i den mån den är synlig, så förbjuder Sept 11th-händelsen i USA folk på denna sidan jordklotet att komma nära hamnverksamheten. Mitt intresse för sjöfarten väcktes i Helsingborg på 50-talet, där norra hamnen låg utmed torghandel och promenadstråk och jag brukar säga att det luktade apelsiner över staden då Lloydarna kom med de första julapelsinerna från Medelhavet och en inte så angenäm doft när Johnsarna lossade våtsaltade hudar från Sydamerika (hur fick man rummen rena och odörfria ?)
Överstyrmannen har – åtminstone i containerfarten – förlorat en viktig arbetsuppgift, nämligen att stuva sitt fartyg. Det vore en omöjlig uppgift idag och innan fartyget kommit till kaj så är (skall) stuv-planen vara spikad. Det märkliga är att han fortfarande har ansvar för lasten och då är det rent ut sagt för djävligt att stuveribolagen och stuverifacken inte vill samarbeta.
Något måste uppenbarligen göras för att lasthanterarna skall respektera överstyrmans arbetsuppgifter och ansvar och kanske kan alla kommentarer som influtit under veckan ha en positiv effekt.
Därmed avslutar jag mitt kommenterande i denna angelägenhet.
Artikeln är stängd för fler kommentarer