…men denna gång syns det inte.
Maersk köper tyska Hamburg-Süd från Ötkergruppen och blir därmed största aktör i Europa-Sydamerika-farten. Men denna gång har man lärt sig av sitt misstag från förra stora köpet – av P&O NedLloyd – som gick allt annat än smidigt och skapade långvarig kaos. Man kopierar istället i stora stycken köpet av SafMarine (Europa-Sydafrika) för ett 20-tal år sedan, där man lät behålla fartygens ’livery’ och det mesta av organisationen intakt. Och det tror jag man gör klokt i. Efter köpet har man 18% av containerkapaciteten i världen och det betyder förenklat att var femte container i världen kontrolleras av Maersk. Inte alla jublar över att inte bara fartygen är ljusblå utan numera också kranar och terminalutrustning i var och varannan hamn och det kan bli för mycket av den kulören. Hamburg Süd är ett välskött rederi skött med tysk ’ordnung muss sein’ och det vore obetänksamt att stöpa om en sådan organisation i ljusblått. Den nya Maerskledningen har sagt att man skall växa genom företagsförvärv snarare än nybyggnation och detta är första beviset. I nybeställning har man ändå ett tjugotal fartyg mellan 14.000/20.000 teu som kommer från och med 2017. Och Sydamerika-farten är f.n. ingen lukrativ marknad efter all överflyttning (cascading) av tonnage från de stora east-west marknaderna till nord-syd, som fått ta emot alltför stort tonnage sedan megafartygen trängt ut dem med åtföljande överkapacitet och press på fraktraterna.
En ljusglimt i överkapacitet-eländet är att de många 4.500 teu-fartygen byggda för en Panama-kanal av gamla mått nu har sjunkit så lågt i värde att skrotvärdet är farligt nära och av hittills i år 500.000 teu skrotat, representeras ca 50% av gamla Panamaxer. Det behövs dock ett uppsving i världshandeln för att skapa nödvändig balans. 2017 lär bli ännu ett svårt år innan det vänder 2018.
Som sagt ovan – att vara men inte synas kan i detta förvärv vara klokt.