….. på LNG in Baltic Ports i Helsingborg i går och normalt blir man lite klokare efteråt, men inte jag och säkert ingen av de andra delegaterna heller. Detta var ett andra seminarium i ämnet – det första i samma stad för ett eller var det två år sedan (?). Tiden går fort. Och vad har hänt – jo Skangass bunkrar LNG i Viking Grace – punkt/slut. Som sagt tiden går fort och snart är det den 1 januari 2015!
Vilka är alternativen till 0,1% bunkern? I princip inga. En del fartyg kör omkring med 1:a generationen skrubbers ännu på utvärderingsstadiet och om jag förstår det rätt blir det 0,1% olja och 50% dyrare bunkernota för de som enbart trafikerar SECA-hamnar. Ju längre upp i SECA man befinner sig, ju dyrare – och längst upp har vi svensk (och finsk) basindustri. Malmen klarar sig ut via Narvik utanför SECA, men skogen och stålet? Så går det när våra politiker, bekymmerslösa likt ”Tre trallande jäntor” skall leka Bror Duktig och utan förbehåll acceptera IMO:s tuffa svaveldirektiv, som slår allra hårdast mot Sverige (och Finland).
Miljöministern uttalade sitt stöd, näringslivs- och infrastrukturministrarna teg och därmed samtyckte utan att förstå att inventera alternativen. Visst skall vi vara rädda om vår miljö, men det måste ske ansvarsfullt. Vi borde ha verkat för att få samma tidsfrist som sydeuropéerna – 1 januari 2020. Då hade vi kanske haft alternativen klara och igång.
Ingen vill ”äga frågan”
Vid seminariet igår framgick det tydligt att LNG-folket fortfarande letade efter sina roller. Skall hamnarna också vara bunkersäljare via någon slags joint venture mellan Baltic Ports-hamnarna (7 till antalet inkl. Helsingborg och CMP?) Eller skall företag som Skangass eller holländska LNG Europé (nu verksamma i ARA-området) vara suppliers eller producenterna direkt? Det är lång väg att gå innan man kan räkna in LNG-driften som ett alternativt drivmedel i sjöfarten. Priset kan dessutom bli högt eftersom de stora användarna i Asien köper stora mängder på långa kontrakt för landbaserad energianvändning och lönsamheten ifrågasatt. Man förstår rederiernas tvekan.
Skrubbers
Även om man hittat rätt teknik, så hinner man inte ombygga eller nybygga fram till januari 2015 och frågan hur man skall bli av med avfallsvattnet snabbt och effektivt är inte löst. Skall fartygen tvingas förhala till annan kaj och kanske ligga ”på törn” för att bli av med avfallet och kan hamnarna tvingas ta emot avfallet och vad kostar det?
Olja enda alternativet
Det är bara att acceptera faktum, 0,1% blir enda alternativet den 1 januari 2015. Vi får kanske se ”slow steaming” även short-sea, vilket betyder fler feeder-fartyg för att hinna betjäna oceanfartygen i kontinenthamnarna. Och vi får mer gods på redan sönderkörd räls och ett redan ansträngt vägnät, medan den viktiga närsjöfarten kanske reduceras. Och hamnar som Göteborg och Helsingborg slår snart i taket om man skall hantera mer ”norrlandsgods” då alla feeders vill komma torsdag (export) och måndag (import).
Politiker – grip räddningsplankan!
Det är mycket att väga in innan man obetingat svarar ja! Och det har man bevisligen inte gjort. Arbeta därför hårt för en tidsfrist till 2020 och visa hänsyn till alla tusentals fraktköpare – stora som små – i vårt avlånga land.