P3 – den snart utslitna lilla koden på den stora alliansen –  har nu passerat två av tre hinder och det tredje (kinesiska konkurrensmyndigheter) får betraktas som en formsak och det tas nog ett beslut vilken dag som helst i ”rätt’ riktning”.    

Jag gissar att det har varit en omfattande lobbying för att komma så här långt och det är bra jobbat. Motståndet från både konkurrenter och avlastare har varit enormt världen över.

Backar EU?

Jag har sagt vid tidigare tillfällen att släpper EU-myndigheterna igenom P3-alliansen fullt ut, med egna ”operation centres” – vilket jag menar innebär ett par steg närmare det undantag från EU:s antitrustlagar som linjekonferenserna åtnjöt till 2008 – då tyder det på att EU är på defensiven och att nästa steg blir att återinföra undantaget (kallat block extemption).

Man kommer inte att ha resurser att stup i kvarten åka till dessa ”operation centres”, tejpa dörrar, beslagta portföljer, försegla bokhyllor och allt annat hokus-pokus för att få tag på dokument eller anteckningar om illegalt samarbete på försäljningssidan.

Fritt fram för P3 att agera

Det får anses som självklart, att opererar man bortåt 250 containerfartyg, sker detta både med tanke på ”vessel deployment” (tillåtet) och hur försäljning/intjäning skall hänga med (otillåtet) när de tre aktörerna sitter i knäet på varandra dagligen och där det, såvitt jag förstått, utsetts en dansk chef för P3, som säkert fått långtgående befogenheter att agera för de tre gemensamt och som vet hur man gömmer känslig information.

Det är glädjande för de hårt prövade linjerna att frakterna just nu ligger på breakeven (+/- USD 50/150 USD per TEU, beroende på flagg), när det normalt vid denna årstiden brukar falla långt under denna nivå. Linjerna hoppas på att den oväntat starka marknaden håller över sommaren och till nästa ”peak season” i september, då det är dags för julhandeln. Till den negativa sidan av utvecklingen hör att under 2014 och 2015 levereras runt 1,5 miljoner TEU/år varav cirka 40 procent gäller tonnage över 14.000-teu. Och ingen vet hur hårt P3 kan pressa de andra, lite modestare aktörerna.

Glad sommar !

För den som möjligen kan ha missat vad P3 står för är det ”kod-namnet” på en allians mellan de tre ojämförligt största aktörerna på Fjärran Östern marknaden; Maersk, Mediterranean Shipping Company (MSC) samt CMA-CGM (där jag i skrivande stund tyvärr tappat bort vad CMA var förkortning för – här kanske någon kan fylla i – medan CGM står för  Compagnie General des Messageries Maritime) sammanslaget på 1980-talet. Dessa tre svarar för närvarande för 43 procent av teu-kapaciteten i traden, där Maersk och MSC är i stort sätt lika stora (om man räknar in inhyrt tonnage) och lillebror är fransmännen.

 

Edit: 

Knappt hade jag fått iväg min blogg då ett nyhetsbrev från Maersk dök upp och meddelade att det blir inget P3 (åtminstone inte i originaltappning ) – för det kinesiska handelsministeriet godkände inte upplägget. Och alla vi som trodde att det sista hindret inte skulle utgöra något problem!! Vad händer nu? Ja, det finns det inte något omedelbart svar på, men det vore fel att tro att nästan exakt tolv månaders intensiv lobbying skulle sluta här och nu, vid sista ”häcken”. Det finns säkert en plan B.