Mitt intresse för sjöfart består av så mycket mer än bara fartygen. Förutom själva fotograferandet är det en fantastisk möjlighet att komma nära vacker natur. Och att få göra det på tider då man annars inte skulle ha varit vaken. Minnena från sådana stunder är näst intill oändliga. Tänker just nu på en speciell morgon från augusti 2010. Jag var uppe hos en fartygsintresserad vän som bor strax norr om Stockholm. Som så många gånger tidigare var planen att åka ut på morgonen med hans båt för att plåta dagens anlöp. Det handlade om runt sex till sju färjor och kryssningsfartyg som var på ingång till Stockholm.
Tyvärr var det molnigt den där morgonen. När vi vaknade strax före 05 tvekade vi en stund om vi verkligen skulle åka ut. Men det såg ändå vindstilla ut. Vi bestämde oss för att göra ett försök, vi hade ju ändå vaknat.
Någon kvart efter 05 var vi ute i den knappt fem meter långa motorbåten. Vattnet låg helt spegelblankt, både inne i viken och längre ut. Det var helt vindstilla. Lite dimma låg kvar på sina ställen. Inte ett ljud hördes. Ja, förutom motorn på vår båt då.
Vi kom ut i farleden och fick några riktigt bra bilder på morgonens första fartyg. Costa Atlantica. Inget märkvärdigt alls egentligen eftersom vi båda sett henne vid tidigare tillfällen. Men stillheten och ljuset gjorde stunden oförglömlig.
Efter Costa Atlantica skulle det dröja ett tag innan nästa fartyg passerade. Det var nu den bästa stunden kom. Vi lade oss vid en ö, slog av motorn och bara drev. Vi hade mackor med oss. Och dricka. Vi stod upp i båten och åt. Skärgården var helt stilla. Det enda man hörde var ljud från en och annan fågel. Och ytterst lite vattenkluck mot båtens skrov. Vi såg solen måla molnen i rött och gult. Efter ett litet tag hörde vi hur det rörde sig i vattnet. Det var en säl som stack upp huvudet ett hundratal meter bort.
Efter någon timme hörde vi ett dovt muller från Azamara Journey. Vi startade upp igen och mötte henne en bit bort. Magiskt ljus. Magiskt vatten. Därefter följde en hel rad med fartyg. Romantika. Silja Serenade. Gabriella. Baltic Queen. Och inte minst Star Princess.
När jag tänker tillbaka på denna morgon är det inte bilderna på fartygen jag minns bäst, det är naturupplevelsen. Det är nog samma känslor som för vilken naturälskare som helst. Vandrare, jägare och fiskare. För mig är halva nöjet med sjöfartsfotografering att få njuta av fantastiska havsmiljöer.