Sitter riktigt i skiten

Mikael Lindmark får direktkontakt med en besättningsmedlem ombord på ett Malta-flaggat kryssningsfartyg som har hamnat i svårigheter i spåren av coronarestriktionerna.

– Han beskriver att de sitter riktigt i skiten. Deras kontrakt är avslutade sedan två månader tillbaka så de får ingen lön. De får inte komma till kaj, de ligger inte för ankar heller utan ligger och driver utanför Spanien. Färskvattnet har börjat sina och de har fått direktiv om att inte tvätta och inte duscha för länge.

Den dagen de ber om hjälp blir de svartlistade

Internet ombord är avstängt men besättningsmannen lyckas hitta en plats på däck där han kan använda sin telefon. Han börjar bli desperat och behöver komma hem till sin familj och släkt, han har många som är beroende av hans inkomster.

Mikael Lindmark hör av sig till rederiet och meddelar dem att han har fått uppgifter om att de har fått möjlighet att mönstra av besättningen men inte gjort det. Han informerar också den italienska fackförening som har tecknat kollektivavtal för besättningen. På ITF kontaktar han Jacqueline Smith, Maritime Coordinator, och John Canias, Head of Maritime Operations, och berättar om besättningens situation. ITF tar vid och kontaktar också de berörda parterna.

Test öajba zljdfkl kjgl.

– Det blev en jäkla fart på det italienska facket. De gick direkt på managementbolaget. Det tog inte mer än två dagar så kom ett mejl från fleet managern som punktade upp vilka åtgärder de hade vidtagit.

Samma kväll lade fartyget om kursen mot land. Tre dagar senare fick 60 personer ur besättningen gå iland och kunde åka hem. Normalt har kryssningsfartyget en besättning på omkring 150, och när Mikael Lindmark blev inblandad befann sig totalt ett 80-tal ombord.

– Tre timmar innan besättningsmannen kontaktade mig hade besättningen fått besked om att det inte skulle bli något crew change förrän tidigast den 28 maj. Detta var den 7 maj. Men när vi eldade på rederiet gick det helt plötsligt att lösa.

Mikael Lindmark visar ett sms från besättningsmannen med ett mycket hjärtligt tack för hjälpen. Men historien fick senare en tråkig vändning, när Mikael Lindmark från annat håll nåddes av uppgifter om att rederiet försökte ta reda på vem det var som hade ”skvallrat”. 

I all hantering av detta och andra ärenden, även i kontakten med ITF, skyddar Mikael Lindmark identiteten på de sjömän han har kontakt med. Han säger att sjömän i regel bara söker hjälp om de inte har så mycket att förlora, i typfallet om de närmar sig pension.

– Folk ska ha blivit riktigt ordentligt blåsta för att de någonsin ska söka hjälp från ITF. För den dagen de ber om hjälp blir de svartlistade. Mörkertalet är gigantiskt.

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.