Det är fantastiskt intressant och lärorikt att verka inom en bransch där gamla sanningar ställs på ända och nästan alla jobbar febrilt för att hitta nya lösningar när kartan man levt efter länge ritas om. Det är det här som sker inom den globala sjöfarten just nu. Klimatförändringarna har blivit vår tids stora utmaning, och politiken och det omgivande samhället ställer nya krav och regleringar.

Om det möjligen gick lite trögt i början är sjöfartsindustrin nu på det klara med att det måste ske en omställning från det fossila mot förnybart, och att alla transporter måste bli så energieffektiva det bara är möjligt. 

Omställningen som har påbörjats märks på alla nivåer. Det påverkar beställningar av nya fartyg eller utvecklingen av dual-fuel motorer, skrovdesign och användningen av nya typer av bottenfärger. Men även i den konkreta dagliga driften ombord på fartygen handlar mycket om att optimera operationen maximalt för att för minska bränsleförbrukning och energianvändning. Med ny digital teknik och allt mer avancerade AI-verktyg kan det som sker ombord följas i realtid från rederiernas kontor i land på ett helt annat sätt än tidigare. 

Innovativ teknik för att optimera rutter och spara bränsle är förstås väldigt positiva saker, men samtidigt får det mig att fundera på hur allt detta påverkar dagens sjöfarare i deras jobb. I en tid när invanda arbetssätt ifrågasätts är det viktigt att de som faktiskt arbetar i verksamheterna blir delaktiga och får möjlighet att påverka utvecklingen. I en underökning gjord av International Seafarers’ Welfare and Assistance Network (ISWAN) framgår det att de snabba tekniska förändringarna för minskade koldioxidutsläpp och nya regelverk har en betydande inverkan på både arbetsbelastning, trötthet och stressnivåer till sjöss.

I undersökningen har man frågat sjömän och andra som arbetar inom sjöfartssektorn om hur den omvandling som koldioxidutsläpp medför har påverkat deras arbete. Bland de svarande sjömännen uppgav över hälften att förändringarna till följd av minskade koldioxidutsläpp hade haft en negativ inverkan på deras arbetsbelastning. För 44 procent av sjöfolket var detta förknippat med en ökning av stressnivåerna, medan 40 procent rapporterade ökad trötthet. Maskinbefäl var mer benägna än däcksbefäl att rapportera negativa effekter på sitt välbefinnande, och 34 procent av de svarande maskinbefälen uppgav att utfasningen av fossila bränslen hade en negativ inverkan på deras psykiska hälsa.

Samtidigt visar svaren att det finns en stark vilja hos både sjöfolk och landbaserad personal att bidra i övergången till fossilfrihet. För att kunna utnyttja denna potential menar ISWAN att sjöfartsarbetsgivarna behöver se till att det finns ett starkt stöd för medarbetarna genom den snabba omvandlingen. Det är också viktigt att motverka teknikstress genom att se till att ny teknik, nya system och processer fungerar. Men kanske viktigast: Att ta sig tid att lyssna på de som berörs och ta det som sägs på allvar. Det är oftast då det sker en förändring på riktigt.