En sista vinkning vid Vinga

Sedan vår tidigare chefredaktör Rolf P Nilsson gick ur tiden har jag hört och läst flera historier om honom som börjar med orden ”Det är tack vare Rolf som …” Så var det också i lördags, när vi var ett 50-tal personer som samlades på Styrsöbolagets fina båt Kungsö för att ta farväl och minnas Rolf tillsammans.

Vi gick ut till Vinga fyr, där Rolfs dotter spred hans aska över vågorna. Just som vi släppte våra blommor i havet och önskade honom en sista god tur tittade solen fram mellan molnen. Någon sa att det kändes som om Rolf vinkade till oss. 

Foto: Anders Gustafsson

Jag tror att han verkligen hade gillat vår minnesstund, där vi mumsade på räksmörgåsar i salongen och delade minnen med varandra. Det var en enkel och fin ceremoni, vädret kallt men vackert och precis lagom blåsigt. Jo, Rolf hade trivts.

Rolf svarade alltid vänligt och tålmodigt på mina frågor och berättade så gärna om hur sjöfarten funkar, alltifrån mutter och skruv till hur IMO:s underkommittéer jobbar

Innan han slog in på den redaktionella banan undervisade Rolf på Chalmers nautiska institution under några år vid skiftet mellan 1980- och 1990-talet och har inspirerat många att läsa vidare till sjökapten eller på andra sätt satsa på en karriär inom sjöfarten.

Jag skulle också kunna inleda min historia med Rolf med de där orden, för det är tack vare honom som jag har arbetat med sjöfartsnäringen sedan drygt 17 år. Första gången han ringde mig stod jag på förskolans gård och tittade på när min tvååring stolt visade för mig att han hade lärt sig cykla trehjuling.

Rolf undrade om jag kunde komma på anställningsintervju. Jag svarade glatt ja och frågade hur långt vikariatet var. Men det var en fast anställning det var frågan om och jag kände mig väldigt lyckligt lottad när jag fick jobbet, för ända sedan jag utexaminerades som journalist våren 2000 har utbudet av fasta journalisttjänster varit minst sagt skralt.

Så blev jag en del av redaktionen på Svensk Sjöfarts Tidning Förlag AB, som vid tiden inte bara gjorde anrika Svensk Sjöfarts Tidning utan också engelskspråkiga Scandinavian Shipping Gazette, vilken jag blev redaktör för. 

För mig som inte visste ett skvatt om sjöfart vidtog en lång och i början mödosam tid av inlärning för att kunna skildra sjöfarten på ett rättvisande sätt. Det fanns inga lathundar eller genvägar, ingen berättade särskilt mycket om vad jag skulle göra på jobbet utan det var learning by doing som gällde. Jag fick helt enkelt kavla upp ärmarna och hoppas att jag inte skulle göra bort mig totalt i spalterna. Men Rolf svarade alltid vänligt och tålmodigt på mina frågor och berättade så gärna om hur sjöfarten funkar, alltifrån mutter och skruv till hur IMO:s underkommittéer jobbar. Han var den sorten som aldrig var svarslös, för i hans huvud rymdes enorma mängder kunskap.

Vid det här laget har jag fått klara mig länge utan Rolfs uppslagsverk till huvud men kryssar mig numera fram tämligen obehindrat bland sjöfartsbranschens ämnen. Fullärd blir jag dock aldrig och det är fint så.

Kommentarer

  • Tor Nilsson

    Jättefin beskrivning

  • Tor Nilsson

    Jag borde ha lagt till att det som är så fint är att det är en betraktelse från dig och hur du beskriver Rolf från din vy. Du tar även upp din historia med ditt barn och jag gillar det verkligen

    • Anna Janson

      Tack, Tor ?

  • Annika Petrén

    Ja, verkligen en fin skildring Anna!

    • Anna Janson

      Tack Annika ?

  • Linda Friberg

    Anna, fint Du har skrivit. Jag träffade Rolf från första dagen han kom till tidningen och vi har varit goda vänner genom alla år. Vi bodde i samma uppgång hans sista bostad i Göteborg och hjälpte varandra med mycket. Så fint Ni har gjort hans sista färd.

    • Anna Janson

      Tack för dina fina ord Linda!

  • Anders

    Jag är en av dem som hade Rolf som lärare på Kvarnberget. Tyckte att hans lektioner var bra och vettiga. Han kunde förklara och var mycket insatt även i de delar av sjöfarten han hade liten eller ingen egen personlig erfarenhet av.
    Rolf hjälpte mig även på ett personligt plan då det strulade till sig utanför skolan.
    Jag hade glömt bort hans uttryck om att; en sjöman aldrig fryser, det bara känns så. Blev genom SST påmind om det. Den är full av humor och känsla. Men även en huvudkullerbytta.

    Många människor har stor inverkan på ens liv. Oftast förstår man detta långt senare och tyvärr söker man inte upp dem och tackar dem. Rolf är en av dem som förtjänat ett stort tack.
    TACK
    Anders

  • Ingrid Carlsen

    Tack Anna för en mycket välskriven och varm berättelse om Rolf. Din penna har fångat det på bästa sätt! Verkligen fint ordnat ombord på Kungsö. Det är ett farväl värdigt en sjöman !
    Jag lärde känna Rolf under Kalmarspelen någon gång under mina år på Sjöbefälsskolan.Senare har jag bara träffat honom mycket sporadiskt men läste om hans bortgång i denna fantastiska tidning. Tack igen Anna!

    • Anna Janson

      Tack Ingrid, verkligen värdigt farväl!

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.