Då finländsk flagg försvann från världshaven

Det har varit dåliga tider förr inom sjöfarten, det vet vi alla. Riktigt illa ställt var det i mitten av 1980-talet. Det var då som finländsk ”cross-trading” – oceantrafik med finskflaggade fartyg mellan tredje länder – blev ett minne blott. Bemanningskostnaderna hade blivit så höga att rederierna förlorade sin konkurrenskraft mot billigare flaggor, flera av dem karaktäriserade som ”bekvämlighetsflaggor”.

mariehamn_850917_ph_sjostrom_1

 mariehamn_850917_ph_sjostrom_3

I Svibyviken i Mariehamn såg det ut så här när jag besökte Åland en vacker höstdag den 17 september 1985. Längst ut i viken låg tre Lundqvistfartyg sida vid sida: styckegodsaren Doris och roro-systrarna Karelia och Gunilla.

mariehamn_850917_ph_sjostrom_5

Vid kajplatsen längre in i viken låg Rederi Ab Astas Alca och Arona. Den förstnämnda var systerfartyg till Doris och den senare till Karelia och Gunilla.

mariehamn_850917_ph_sjostrom_4

Lundqvist Rederierna var i en svår situation 1985. Rederiet överlevde svårigheterna, men året utgjorde en definitiv vändpunkt. Ett efter ett såldes de fartyg bort som fortfarande seglade under finländsk flagg.

Av de Lundqvist-fartyg som låg upplagda hösten 1985 havererade Karelia i hårt väder nära Gotska Sandön den 23 mars 1986. Då besättningen övergav fartyget som hade svår slagsida, omkom sex personer. Fartyget strandade och efter bärgningen i slutet av april konstaterades skadorna vara så omfattande att hon höggs upp i Nådendal.

När Doris såldes 1987 hade Lundqvist Rederierna två fartyg kvar under finländsk flagg: Gunilla och Camilla. Det endast fem år gamla skogsproduktfartyget Camilla var i trafik 1985 då fotografierna togs. Gunilla sysselsattes ännu efter denna uppläggning i olika repriser, bland annat i Viking Lines trafik som långtradarfärja under en rad somrar, innan hon såldes 1998. När Camilla avyttrades 2003 efter ett haveri på Nordatlanten var hon det sista fartyget i flottan med finländsk flagg.

Idag är Lundqvist Rederierna framgångsrika inom tankfart, som redan i slutet av 1950-talet har utgjort en viktig del av verksamheten. Lundqvist Rederierna opererar enbart moderna tankfartyg av aframaxstorlek. Alla seglar under utländsk flagg.

mariehamn_850917_ph_sjostrom_2

Idag existerar inte Astabolaget längre, trots att det på sin tid hörde till de större på Åland och hade idkat verksamhet ända från 1928. Torrlastaren Alca hade lagts upp i Mariehamn redan i slutet av 1983. Både Alca och Arona såldes 1986. Rederiets ekonomi var det inget fel på, men de höga bemanningskostnaderna ledde slutligen till att man beslöt att försätta rederiet i likvidation och dela ut tillgångarna till aktieägarna.

Det är enkelt att ta kål på en livskraftig näring om inte alla parter – inklusive statsmakten som ju i sista hand definierar ramarna för verksamhetsförutsättningarna – inser vilken verklighet sjöfarten dagligen ställs inför. Jag kan bara hoppas att 1980-talets katastrofala misstag, som nästan innebar slutet för sjöfart under blåvit flagg, inte kommer att upprepas.

Just nu ser det relativt bra ut för finländsk sjöfart, även om marknaden är synnerligen dålig. Att det överhuvud taget finns en framtid för inhemsk sjöfart har vi nog att tacka de viktigaste organisationerna inom branschen, både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Redarna har lyckats få fram sitt budskap till beslutsfattarna och i samarbete med sjöfacken har man lyckats enas om verksamhetsförutsättningar som inte är helt orealistiska ens i den hårda internationella verkligheten.

Kommentarer

  • Bengt Malmberg

    Detta år blev jag styrman. Minns mycket väl alla dystra kurvor och dåliga framtidsutsikter. Men, 1989 när ja blev klar med kaptensexamen såg det redan bättre ut.

  • Markku Rakkola

    Gunilla och Karelia var inte riktiga systrar. Gunilla hade rampen även i fören
    vilket Karelia inte hade.

    • Pär-Henrik Sjöström

      Tack Markku för din kommentar. Du har så rätt, de är inte identiska systrar och det är kanske fel att kalla dem systrar överhuvudtaget även om de exteriörmässigt har väldigt många gemensamma särdrag. De åländska roro-fartygen Arona, Granö och Gunilla var i alla fall i praktiken identiska systerfartyg på 4200 dwt, men byggdes alla av olika varv (Hollming, Nystads varv respektive Valmet) för United Lines-trafiken. Ritningarna hade tagits fram av Nystadsvarvet. De hade mycket riktigt både bog- och akterport. Karelia byggdes av Nystads varv som Transbaltica för Poseidon Schiffahrt F. Ivers & Co GmbH och var enligt Navigator en modifierad variant av en serie på tre roro-fartyg som Nystadsvarvet förverkligade (vilka fartyg dessa var framgår inte av artikeln, men det enda roro-fartyg som varvet hade i order vid tidpunkten för leveransen av Transbaltica var Granö). Korrigera om jag har fel, men jag vill minnas att alla dessa fartyg baserade sig på en ursprungligen norsk design. Det finns många roro-fartyg som är byggda i Norge med liknande utseende, tex Juno, Leo, Grey Master och Holmia. Transbaltica uppges i vissa källor basera sig på Silvia, som likaså byggdes av Nystadsvarvet. En annan källa säger att Transbaltica var av samma typ som de i Norge byggda Leo och Juno. Nystadsvarvet byggde även två roro-fartyg till Libyen som uppges basera sig på Silvia. Jag ska försöka reda ut vilka eventuella samband det finns mellan alla dessa roro-fartyg som har en liknande exteriör. Kanske någon läsare kan detta bättre än jag?

  • Dyrast i världen

    Ok att som finsk sjöman segla med filipinar lön, men då måste det ju komma till det att vi har filipinar levnads omkostnader, ordnar staten då sin del so ordnar jag sen min del av avtalet

  • Cowboy

    Heja Finland! Finlands sak är vår som det gamla talesättet lyder. All lycka och väl önskar Cowboy broderlandet i öst.

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.