Glöm inte sjöfartens utsläpp till vatten

Jennie Larsson är Sjöfartsverkets forskningssamordnare och är styrelseledamot i Trafikverkets Sjöfartsportfölj. Hon har gedigen bakgrund från att ha verkat inom det maritima området med särskilt fokus på klimat- och miljöfrågor i såväl nationella som internationella sammanhang i roller som konsult, akademiker och myndighetsrepresentant. Jennie är vid sidan av sin roll på Sjöfartsverket doktorand på World Maritime University där hon är i sluttampen av sin forskning som rör effektivare samverkan i kustregioner för att hantera hållbarhetsproblemen. Föroreningar och klimatpåverkan är några av de huvudutmaningar hon tar sig an i sin forskning. Att Jennie brinner särskilt för utsläpp till vatten blir tydligt i bloggen du snart läser!

Rikard Engström,
Styrelseordförande Sjöfartsportföljen


Jennie Larsson,
Sjöfartsverkets forskningssamordnare

Hållbarhetsdebatten kretsar mycket kring klimatpåverkan och dess konsekvenser. Fokus är nästan uteslutande på klimatpåverkan från utsläpp av växthusgaser. Detta är absolut ett nödvändigt område att arbeta aktivt med, men att avsmalna sjöfartens miljöpåverkan till att enbart fokusera på utsläpp till luft, riskera i sig att leda till en ohållbar omställning och ytterligare systemfel. En omställning där både miljön och sjöfartens konkurrenskraft som transportslag kan komma att kraftigt försämras. En annan väsentlig komponent är nämligen utsläpp till vatten, något som oftast glöms bort vid framtagande av nya bränslealternativ.

När jag år 2015 medverkade på Klimatkonferensen i Köpenhamn (COP 15), fanns haven ännu inte med på agendan. Även om de täcker mer än 70 procent av planetens yta, fick dess frågor hålla till i utställningshallen utanför konferensen. Tidvattnet har dock vänt och idag har IPCC en egen sektion om haven och dess påverkan i klimatfrågan. Både IMO och EU driver dessutom viktiga styrmedel och kommande regelverk för skärpta krav gällande utsläpp till vatten. EU har fastställt en nollföroreningsvision till luft och vatten som ska vara uppfylld till år 2050 för alla branscher, även för sjöfarten.

Varför är då havens välmående så viktiga för oss? Haven kan liknas vid planetens lungor och immunsystem tillsammans. De är vitala för syret vi andas, maten vi äter, för miljontals jobb samt för att reglera vårt klimat. Haven producerar mer än hälften av allt syre vi andas, det tar upp ca 30 procent av luftens koldioxid och absorberar ca 90 procent av planetens överskottsvärme som uppstått pga den höga koncentrationen av växthusgaser. Haven reglerar planetens temperatur och driver vädret genom att påverka nederbörd, torka och översvämningar. De är också en vital komponent för sjöfartens framfart.

I takt med att klimatet svarar på dekader av förändringar med växthusgaser, byggs mer koldioxid och värme upp i våra hav. När vi når ”the tipping point” så lär vi se än mer extrema väderevent, förändrade havsströmmar, havsnivåhöjning, höjd temperatur, smältande is och ökad havsförsurning. Detta i sig kommer påverka sjöfartens framkomlighet negativt, en risk som FN uppmärksammar i sin senaste klimatrapport men även i en aktuell rapport från the European Environment Agency.

De marina ekosystemen förstörs och den biologiska mångfalden utrotas av föroreningar till vatten. Utsläppen till vatten förstör därmed våra havs funktion som buffertzon. Sjöfartens påverkan på havsmiljön varierar mellan olika fartyg. En generell beräkning från Havsmiljöinstitutet rör det sig om cirka 10 föroreningskällor till vatten, utan att räkna in utsläpp från operationella misstag och olyckor. Utsläppskällorna är ballastvatten, svartvatten, gråvatten, tankrengöring, kylvatten, skrubbervatten, länsvatten, propellerhylsolja, giftig båtbottenfärg, samt ljudföroreningar från undervattensbuller. Föroreningar som kommer ut till följd av dessa är olika metaller såsom zink och koppar, cancerogena ämnen och olika miljögifter, kväve, svavel, fosfor och andra näringsämnen, olika oljor, samt vid alternativa bränslen i framtiden, även ammoniak och metangas. Omfattningen av dessa föroreningar är i dagsläget oklart, men forskning har uttryckt ett starkt behov av bättre mätningar och konsekvensanalyser.

Sjöfarten måste ställa om för att bli hållbar och behålla sin konkurrenskraft som transportslag. Lösningen är att bredda sjöfartens hållbarhetsarbete till att omfatta hela sin totala miljöpåverkan. Det finns ett behov av att analysera och kommunicera samtliga typer av utsläpp, inte bara till luft. Vid en omställning till nya bränslealternativ och fartyg, måste även detta tas med i beräkning. Det finns redan konkreta verktyg såsom CSI och GRI för rederier som vill ta ansvar för sin totala miljöpåverkan. Vissa rederier har påbörjat ett omställningsarbete. Vi kan även stötta detta arbete genom forskningssatsningar och myndighetssamverkan.

Jennie Larsson,
Sjöfartsverkets forskningssamordnare
och styrelseledamot i Trafikverkets Sjöfartsportfölj