Covid-19-kris = kompetens-försörjningskris?

Vi ser nu hur några av våra stora industrier stänger ner fabriker, produktionen stannar upp och ekonomin tvärbromsar. Många företag går på knä för de kan varken tillverka sina produkter eller sälja dem. Men vad beror det på?

Lastbilstillverkare går på sparlåga och kan inte hålla produktionen igång som vanligt, för de kan inte få komponenter nödvändiga för produktionen levererade till fabriken. Och det beror på att covid-19-pandemin har stängt fabriker i stora delar av världen. Så pandemin gör att personalen inte kan jobba, och det uppstår en brist på kompetens i fabriken som i sin tur gör att en annan tillverkare måste stänga ner. Alltså, en kompetensbrist som leder till den kraftigaste ekonomiska nedgången på mycket länge.

Ja, jag vet. Detta är inte helt korrekt. Vissa delar av samhället hade kunnat hålla igång, som t.ex. rese- och besöksnäringen som inte har problem med kompetensförsörjningen men saknar sina kunder.

Men vi märker nu, om inte tidigare, hur viktigt det är att ha rätt kompetens och tillräckligt med kompetens för att hålla samhället igång. Nog om covid-19 nu, det kan vi kanske komma tillbaka till en annan gång.

Men det jag vill säga är att kompetensförsörjning är en av de viktigaste grundförutsättningarna för en framgångsrik industri, så även sjöfarten. Det är så klart fler delar som är viktiga, men utan rätt kompetens och i tillräcklig omfattning så spelar det ingen roll hur bra förutsättningar i övrigt som sjöfarten har. Utan besättningar kommer fartygen aldrig att lämna kajen. Det är också så att kompetensförsörjning engagerar. Det är en fråga som berör oss alla, antingen som företagare, arbetsgivare eller så är du själv eller en nära anhörig en del av kompetensförsörjningen.

Men hur är det med behovet av sjömän och sjökvinnor i framtiden?

Jag har träffat på ett antal sjöbefäl som har målat upp en ganska mörk bild av hur arbetsmarknaden ser ut och kommer att se ut i överskådlig framtid, om inte för alltid. Att råda någon att gå in och studera till sjöbefäl i dag menar de vore oansvarigt. Man förklarar att det inte finns något behov och att redarna bara vill ha besättningar från andra länder med lägre löner.

Å andra sidan så ser jag att det har blivit lite lättare att få sitt första befälsjobb under de senaste åren. I fjol var det flera nyutexaminerade sjökaptener som fick styrmansjobb direkt efter examen. Visst, alla får inte ett befälsjobb direkt efter examen, men jag kan helt klart se ett trendbrott där det är fler som får det tidigt.

Jag kan också se att arbetsförmedlingens statistik för de senaste 19 åren visar att vi i dag har det lägsta antalet arbetssökande sjöbefäl under hela perioden förutom år 2008 då det var något lägre än i dag. Och för manskap är det den lägsta nivån under hela 19-årsperioden! Och det samtidigt som vi har de minsta klasserna i sjökaptens-och sjöingenjörsutbildningarna på mycket, mycket länge.

Så hur är det? Behövs det fler välutbildade personer att bemanna fartygen, rederikontor, hamnar, klassningssällskap, myndigheter m.m.? Eller utbildar vi för många?

Jag anser att vi behöver utbilda fler sjöbefäl och manskap att bemanna fartygen. Och att det är bråttom!

Kommentarer

  • Pia Berglund

    Kul att se dig här bloggandes och få läsa dina tankar.

    • Ted Bågfeldt

      Tack Pia! Jag ser fram mot att blogga här framöver i detta viktiga ämne.

  • Jari Nokkosmäki

    Antal arbetssökande sjömän måste sättas i relation till totalt antal sjömän i Sverige över tid. Bara då vet vi om det visar på något positivt. För manskap kan man tänka sig att det handlar om ett generationsskifte i färjetrafiken.

    En annan utmaning är att personalförsörjningen till rederikontor inte per automatik består av sjöbefäl. Ekonomi- och HR befattningar kan fyllas av specialister från annan industri. Återstår olika former av inspektörer där sjöerfarenhet fortfarande behövs.

    En stor utmaning är skattelagstiftningen. Många andra länder har bättre regler än Sverige för inkomstbeskattning av sjömän. Tex i Storbritannien kan man åtnjuta 100% avdrag, dvs inte betala någon inkomstskatt alls – förutsatt att man är utanför landet minst halva året. Då finns mycket större möjligheter att även arbeta på internationella avtal med arbetsgivare utanför EES – utan att behöva betala skatt+egenavgifter på totalt 50%+. Skatteverkets riktlinjer för INT-avtalet har inte heller gjort saken lättare för svenska befäl.

    Självklart vill man se fler jobb här hemma men det måste också finnas alternativ.

    • Ted Bågfeldt

      Hej Jari,
      Tack för din kommentar!
      Det vore intressant att jämföra antal studerande och arbetssökande med totala antalet sjömän, manskap och sjöbefäl. Jag har inte tillgång till de siffrorna nu, men kan kanske återkomma till det. Jag har dock svårt att tro att de små klasserna vi har nu täcker det behov vi har i svensk sjöfart.

  • Fartygsinspektören

    Hmmm, du skriver; ”lägsta antalet arbetssökande sjöbefäl under hela perioden” samt ”vi har de minsta klasserna i sjökaptens-och sjöingenjörsutbildningarna på mycket, mycket länge.”

    Där har du svaret på frågan om kompetensförsörjning. De som utbildas räcker till precis lagom. Kanske inte i framtiden men idag och de senaste 19 åren. Har det egentligen någonsin varit en brist på svenska sjömän? Tvivlar starkt på det.

    Faktum är att det enda som till slut betyder något är om det blir fler jobb än sökande. Först då kommer skatteregler, tillvaro ombord, vidareutbildning osv. bli bättre.

    Jag kan också konstatera att kvaliteten på fartygen och framförallt bodelen bara blir sämre för varje år. Bastu och pool är numera bara att glömma. Dagrummen är minimala och skall även fungera som rökrum. Det går inte att få ett glas vin eller en öl till maten en lördagseftermiddag på fritörnen, jag menar inte att vi kan gå tillbaka till två ”case beer” och en ”pava vodka” per vecka, men ett glas öl/vin till maten är endast civiliserat.

    De senaste 30 åren har kvaliteten på ombordlivet i utfart blivit otroligt dåligt. En fängelsevistelse på Hall/Kumla ter sig nästan lockande. Tre lagade mål svensk mat, tyst och vibrationsfri hytt, svensk TV/dator…
    Och införandet av ISPS-koden med många hamnar stängda för sjömän att gå iland gör tillvaron ännu sämre.

    Det är inte mycket som talar för sjölivet längre.

    Visst vi kommer behöva fler lotsar, inspektörer, rederipersonal osv. Dessa behöver självklart erfarenhet. Men det går väl bra att tillsätta ”lågpris” på dessa tjänster med? Sjöfartsverket skulle spara stora pengar på att endast behöva betala en utländsk lots 50% av avtalet.
    Avdelningen för sjömanskattefrågor på Skatteverket kan väl utlokaliseras till ett ”call center” i Indien? Mycket pengar att spara där med.

    • Ted Bågfeldt

      Många intressanta saker du tar upp. Jag vill svara på ett par av dem.
      Så som jag minns situationen förra gången det peakade runt 2007-2008 var det ett antal sjöbefäl som faktiskt jobbade extra på sina ledigheter just för att det inte fanns tillräckligt med sjöbefäl med rätt kompetens. Bl.a. norsk offshore gick för högtryck och många svenska sjöbefäl jobbade där.
      Att livet ombord har blivit sämre finns det nog delade meningar om. Men det är inte likadant som det var före ISPS. Jag har själv anställt personer som kommit från en ombordanställning och gått iland för att så att säga ”segla skrivbord”. Det har ibland hänt att de har slutat för att gå ut på sjön igen med motiveringen att det var bättre ombord. Så det finns nog för- och nackdelar med att arbeta ombord jämfört med andra arbetsplatser.
      Vad gäller just lotsar tror jag det är svårt pga säkerhetsskäl att anställa andra än svenska medborgare. Varuförsörjningen till och från Sverige måste funka även i ett krisläge.

    • Vicktory

      När jag gick in och utbildade mig så lovade alla att det skulle finnas mer jobb än man kunde hantera efter avklarad utbildning. Pensionsavgångarna skulle vara katastrofala för yrket(känner fler igen sig i beskrivningen?) Efter 4,5år kom man ut och fick veta att nej det fanns inga jobb som befäl, det fanns knappt jobb som matros. Det löste sig efter ett tag iaf och vips fanns det övermänskligt mycket jobb, jag hamnade på ett 1:0 system då jag på min ledighet jobbade på systerfartyget. Så istället för att anställa fler jobbade vi väldigt mycket mer.

      Gällande hur fartygen är utformade idag är jag helt enig, och som styrman på pappersbåtarna hade jag aldrig tid att gå iland. Är det så konstigt att sjöfolk i stor utsträckning lider av depression? Man kanske borde titta på dessa faktorer när man diskuterar jämställdhet, vad lockar man med egentligen? Jag har en bild av(kan vara helt felaktig)men att de kvinnor som finns till sjöss hamnar i stor utsträckning på kryssningsbåtar och färjor, varför frågar man sig inte varför det är så? Finare ombord, större besättningar, lite ”glamorösare”, finare destinationer…osv. Man kanske ska titta på grundförutsättningarna till sjöss för att förstå den problematik som råder vilket nog genererar bristande jämställdhet. Undersök sjöfolks psykiska hälsa, alkoholvanor och fetma. Fundera sedan på hur detta påverkar individerna och därmed stämningen ombord. Nja sjölivet som det ser ut idag är inte jätteattraktivt och äventyren som min farfar berättade om när han seglade tillhör i stor utsträckning historien.

      Jag kan tillägga att jag gått iland sedan ett par år, dock saknar jag mycket av sjölivet, framförallt hur lösningsorienterade sjöfolk är. Iland känns det som man är problemorienterad, men ingenting händer. När lösningen kommer sker den så högt ovanför skallen så den egentligen inte hänger ihop med den egentliga problematiken och vips har nya problem skapats.
      Tack för mig!

      • Ted Bågfeldt

        Jag har hört många berättelser om hur bra det var förr. Men jag har också hört historier om när det inte var bättre förr. Backar vi tillbaka några årtionden så hade man ofta ett annat avlösningssystem där man ofta var ute flera månader i sträck och jobbade ofta mer än man hade ledig tid hemma. Man kanske jobbade flera månader och var hemma en månad. Och det krökades mer ombord. I dag är det få som jobbar mer än ett 1:1 system. En del har ju faktiskt mer ledig tid hemma än på jobb.

        Men generellt sett så är det nog så att det är mer jobb när man är ombord och det är svårare att få tid iland. Så en del har kanske blivit sämre men vi får inte glömma bort det som samtidigt blivit bättre.

        Denna förändring har man också sett i delar av övriga samhället. Fram till 70-80-talet så var det inte ovanligt att man i industrin i land ”städade” verkstaden på fredag eftermiddag. Samtidigt som man gjorde det så drack man en öl och kanske tog lite brännvin till eftermiddagskaffet. I dag tror jag att det är mycket ovanligt att ”städa” verkstaden.

        Jag tror att det är en samhällstrend att det blir lite mer att göra på jobbet och att det ställs högre krav på effektivitet. Och det påverkar även sjöfarten.

        • Victory

          Jag tror vi missförstår varandra lite här. Jag lockades av min farfars historier om äventyren han hade till sjöss. De jobbade hårt, det var långa törner, men att han fick se och uppleva många olika delar av världen pga långa hamntider. Hur han pga stora besättningar hittade gemenskap och behöll många av dessa kontakter resten av sitt liv. Givetvis berättade han ingenting om den alkohol som var inblandad. Bilden var givetvis förskönad men det var dessa historier som fick mig att söka mig ut till sjöss. Min solskenshistoria gällande sjölivet kommer handla om när jag träffade min fru då jag jobbade på färja. Det jag kanske missade var att jag plockade upp föregående skribents funderingar kring dagens sjöfart. Avsaknaden av dagrum, pool, bastu. Hur bodelen på fartygen bara blir mindre och mindre samt kala utrymmen. Detta i kombination av korta hamntider, mindre besättningar och längre arbetsdagar. Att inte kunna dricka ett glas vin till maten på lördagen. Vad gör det med den psykiska hälsan hos sjöfolk? Var finns attraktionen för unga att lockas till detta? Pengar? Ledigheten? Hur blir ledigheten hos dem som man hamnar i psykisk ohälsa? Hur hanteras denna psykiska ohälsa och hur påverkar den stämningen ombord? Inom passagerarfartygen där besättningarna är större, sammanhållningen inom avdelningarna större och den allmänna ombordmiljön (typ inredning, tillgång till pool gym och dagrum) bättre inte fanns samma problematik,Jag funderar som sagt över hur kvinnor som finns till sjöss är fördelade på passagerarfartyg vs lastfartyg(inom driftspersonalen då) och beroende på hur fördelningen ser ut också titta på de faktorer som då ligger bakom denna. Kan vi hitta faktorer kanske vi kan göra något åt dessa och därmed attrahera fler kvinnor att gå till sjöss, vore inte det fantastiskt? Avslutningsvis medger jag att detta är min bild vilket inte alls kan delas av andra samt att uttrycket ”det var bättre förr” i 99 fall av 100 bara är en försköning av historian. Utgångspunkten är nu och tillbakablicken förklarar det som skett eller sker för tillfället inte framtiden. Det är in i framtiden vi ska men vi formar den idag, förhoppningsvis med lärdomar av igår.

          • Ted Bågfeldt

            Hej!
            Viktiga frågor du lyfter. Och jag gillar att du ser både det positiva och saker som behöver bli bättre. En fråga som jag tycker är mycket viktig är hur vi kan få fler kvinnor att välja en karriär till sjöss, eller i land i andra sjöfartsrelaterade arbetsplatser. Och då behöver vi våga ställa oss frågan varför vi inte lyckats med det och sedan göra något med de svar vi får!

          • Sigge

            Jag misstänker att du har läst artikeln i tidningen ”Sjöbefälen” (Nr 4 2019). Väldigt intressant artikel om psykisk ohälsa blanda sjöfolk!
Jag vet att många tvekar att ta hjälp eftersom det bland sjöfolk finns ett väldigt högt fokus på att ha ett ”rent” sjömansläkarintyg utan några anmärkningar.
Det hade varit intressant om någon gjorde ett examensarbete eller ett reportage med en sjömansläkare som reder ut om man kan gå medicin mot depression och fortfarande få ett godkänt läkarintyg.

  • Stefan B

    Sjöingenjörerna är i sin egen klass. De kan lätt få jobb iland. Har jobbat i branschen under 40 år och det har alltid varit brist på sjöingenjörer.

    • Ted Bågfeldt

      Hej Stefan,
      Det du skriver bekräftas av Arbetsförmedlingens statistik. Färre arbetssökande sjöingenjörer än sjökaptener.

  • Rolf B Bertilson

    Välkommen till cybervärlden
    Ted. Med din bakgrund som prefekt vid Sjöfartshögskolan i Kalmar har du mycket att tillföra. Skall bli trevligt att följa dig.

    • Ted Bågfeldt

      Tack Rolf! Jag ser fram mot att skriva här!

  • Egon Svensson

    Self driving cars , trucks, and ships are not to far away.
    You will only need a few people onboard, and the rest is taken care of by land based
    maintenance crews.In the meantime ships will be manned with cheap crews from low cost countries.Educate officers and crews in Sweden is a waste of time and resources.

    • Ted Bågfeldt

      Tror du några år före i dina tankar. De flesta bedömare och forskningen menar att autonoma fartyg ligger ganska många år bort. I synnerhet för sjöfart generellt och oceangående fartyg så ligger det mycket långt bort! Min bedömning är att det kommer behövas besättningar i många år till.

  • Björn Forsby aktiv sjökapten på svenskflaggat fartyg

    Hi!
    Det skulle behövas ett omtag i utbildningen till Sjökapte/sjöingenjör. Det bör finnas antagnings krav till utbildningarna med en teknisk bakgrund.
    Att tjänsgöra som styrman eller maskinist till sjöss innebär att man ska kunna lösa tekniska problem.
    Den tidigare drift och underhållstekniska utbildningen på gymnasie nivå var en bra grund för att gå till sjöss. Efter lite praktik till sjöss var man mogen att läsa vidare på sjöbefälskolan. Om nu redarna också skulle börja anställa svenska andre maskinister och andre styrmän så skulle snart alla platserna på sjöbefälskolorna fyllas . Har svårt att förstå hur vi ska kunna få bra återväxt om det inte finns svenska andre maskinister och andrestyrmän på europeska fartyg. Vet att det finns svenska redare som insett problemet och anställer ny utexaminerade för att täcka upp behovet av förste maskinister och överstyrmän. Kanske blir det ändring nu efter Corona pandemin då det troligen kommer att kosta mer att flyga lågprisbesättningar över hela jorden.

    • Ted Bågfeldt

      Hej Björn,
      Kloka tankar du har! Det du skriver om ”lite praktik till sjöss” kan kanske lösas nu. För de som i dag blir permitterade från manskapsbefattningar pga Corona-pandemin så kanske det är ett bra tillfälle att läsa vidare till sjökapten eller sjöingenjör i höst?

  • Diego de la Vega

    Den enklaste lösningen torde väl vara att rekrytera sjöpersonal bland de som redan är färdigutbildade?

    Exempelvis en sjöingenjör som jobbar på ett kraftverk iland sen en tid tillbaka saknas förmodligen i Arbetsförmedlingens statistik över arbetslösa sjömän eftersom personen ifråga förvärvsarbetar inom annan en bransch.

    Även om de i nuläget jobbar iland så borde en ganska stor grupp fortfarande ha giltiga papper. Om inte så är kostnaden för refreshkurser försumlig i jämförelse med vad det kostar att ta någon ”från gatan” och utbilda dem från grunden…

    • Ted Bågfeldt

      Det görs nog också i begränsad omfattning. Jag tror dock att det är svårt att göra någon större skillnad då de som har jobbat några år på ett kraftverk eller liknande har inrättat sitt liv efter det och är så att säga ”fast” i det livet. Men visst, behövs fler sjöingenjörer till sjöss och om någon tidigare har gått iland mot sin vilja så kan det vara en bra lösning för alla parter.

  • Sigge

    Hallå gott folk! Jag är en maskinchef som fortfarande är aktiv i ”gejmet” Jag trivs superbra med mitt arbete! När jag var ung så uppskattade jag det goda sjölivet med en ”halvfemma” men idag så måste säga att det FAKTISKT har blivit mycket bättre. Jag trivs bättre på vita båtar, det blir mindre problem helt enkelt. När jag dessutom ser tillbaka på en del av seniorerna som var aktiva i början av min karriär så inser jag att många hade problem med spriten.
Jag har sedan länge jobbat inom norsk offshore och där har kvinnor sedan länge varit integrerade ombord. Vi har tydligen inte alls samma problem som på svenska båtar. Jag tycker att kvinnor tillför kompetens som vi män inte har. Grovt generaliserat så är dom ofta mer motiverade än oss män. Dessutom blir miljön bättre ombord, mer som samhället i övrigt.
    Trots detta hade jag aldrig rekommenderat någon att söka sig till sjöss idag och då inkluderar jag även maskin. Det beror främst på följande problem:
    * Om du tänker jobba på svenska båtar så är vi arbetstagare hänvisade till alldeles för få aktörer
* Maskinistutbildningen är väldigt bred medans världen runt omkring blir allt mer och mer nischad och specialiserad. Bättre att kunna MYCKET om lite än tvärtom.
*Landjobben är inte så attraktiva
*Mindre besättningar – Längre arbetsdagar
*Välfärdsutbudet ombord har blivit sämre. Dessutom finns det inte tid till att t.ex dra till ett sjömanscenter och spela innebandy med besättningen som förr (Bara ett exempel)
Ett stort plus är dock att internet numera är en standard ombord 🙂
*Skatteverket tolkar om skattereglerna årligen för oss som jobbar på annan flagg. Kommentaren ”i år fokuserar vi på….” är numera standard. Kort och gott har vi inget regelverk att förhålla oss till utan det är under ständig förändring och omtolkning.
*EU ska vara så kallat vara jämställt. Jag arbetar med bland annat polacker som inte har samma skatteproblem som mig. Sverige måste se till att omförhandla skatteavtalen mellan länder så att det gynnar oss sjömän. Varför ska en polsk sjöman kunna arbeta på en bahamasflaggad båt i europafart medan en svensk inte kan det?
*Norge väljer hellre folk från Färöarna än svenskar idag. Mycket pga av vår skatteproblematik
*Vad händer med norsk sjöfart/offshore efter covid 19 och oljekrisen?
*Vi har det nordiska avtalet som syftar till att man bara ska betala skatt till ett land. Vilket är helt logiskt eftersom det ska vara enkelt att jobba i Norden. Jobbar jag på en norsk oljetanker, torrlastare, färja, subseabåt, rigg eller plattform så betalar jag skatt endast till Norge men jobbar jag på en PSV, standby eller en anchor handler så är jag plötsligt skattepliktig även till Sverige. Hur är det möjligt??
*Branschen för kryssningsfartyg har förändrats sig. Det har blivit mer lågkostnadsbesättningar. Dessutom har branschen fått sig en enorm knäck pga covid 19. Miljöhållbarheten i branschen är även starkt ifrågasatt.
*Vi har inte samma teknikkluster inom sjöfart som de stora sjöfartsnationerna. Som i Norge som har Kongsberg, Rolls-Royce och diverse nybyggnationsvarv bara för att nämna några få. Vilket öppnar upp för att bredda sig och fördjupa sig och specialisera sig som arbetstagare.
*Att jobba på ett helt skattefritt 183 dagars avtal kräver enorm disciplin. Med tanke på pensioner och besparingar.
    Avslutningsvis, ska det här förändras så bör svenska rederier lobba för att göra det enklare för svenskt sjöfolk att jobba på annan flagg men även förenkla att jobba i utländska rederier. Detta gynnar även svenska rederier eftersom vi behåller en buffert och en kompetens med svenska sjömän. Det är många som har lust att återvända till svensk flagg någon gång i karriären. Då är det inte alltid lönen som är viktigast utan möjligheten att umgås med svenskar ombord och att arbeta i ett svenskt arbetsklimat och med ett svenskt kvalitetsfokus. Dessutom är det viktigt att behålla sjöfolk eftersom det är en viktig del av ett lands beredskap. Ett internationellt arbete kräver internationell skattepolitik. Jag kan inte förstå att man motarbetar pengar som kommer från utlandet in till Sverige.

  • Ted Bågfeldt

    Hej Sigge,
    Det var många synpunkter och tankar kring sjöbefälens situation ombord. Både positivt och negativt. Du kommer in på en del viktiga saker som till exempel det svenska skattesystemet. Jag kommer dock inte följa upp skattefrågan då jag försöker fokusera på kompetensförsörjningen. Skattefrågan är i och för sig viktig och kan ha en påverkan på både tillgången på jobb och intresset för att arbeta med sjöfart. Men det kanske finns någon annan som kan fånga upp den tråden….??
    En del av dina andra synpunkter kommer jag fånga upp i kommande blogginlägg.
    Tack för dina kommentarer!

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.