Innovation vs. VD-löner och kvartalsvinster

Innovativa och smarta idéer föds oftast fram ur ett behov att lösa ett problem eller uppgift på ett enklare sätt. Inte helt ovanligt är tanken att minska arbetsbördan för människan och automatisera processer så långt det går.

Människan har en otroligt stark drivkraft som ligger djupt in i märgen, nämligen spara och hushålla med energi. Allt det vi gör styrs av att tillfredsställa behov, som kan vara så enkelt som att andas eller gå toaletten. Vägen dit, och processen i sig, vill vi ska vara så energisnål som möjligt. Vi ställer våra bilar nära ingången till ICA Maxi, just för att spara energi, även om vi skulle må fasen så mycket bättre av att parkera längst bort och få en promenad samtidigt som vi handlar.

På samma sätt är det idag i våra industrier och arbetsplatser, innovationer föds inte i direktionsrummet av direktörer med absurda löner och förmåner inklusive privatjet som tar dem och familjen till fotbolls-VM eller snobbiga älgjakter. Nej, idéerna startar långt ner i näringskedjan där processerna utförs. De som jobbar där ser ibland nya smarta lösningar som besparar dem jobb och energi.

För över hundra år sedan var det annorlunda när grundarna av företagen, Alfa Laval, Atlas Copco, ASEA, Ericsson med flera, var de som låg bakom idéer och patent. De kunde när som helst gå ner på ”golvet” och visa gubbarna hur saker skulle göras. Med långsiktigt tänkande och brinnande intresse för sina idéer lyfte de fram den starka industri som Sverige än idag kan luta sig mot.

Ericsson är ett sånt företag som har överlevt om och om igen vid teknikskiften tack vara smarta, duktiga och hängivna tekniker som värkt fram ny teknik vid sidan av linjeorganisationen, så kallade skunkworks. Inte en chans att Ericssons VD eller ordförande tekniskt greppar hur deras produkter fungerar. Idag anses det inte längre nödvändigt att kunna sin bransch, huvudsaken man är en hejare på att driva koncerner! Pyttsan. Ericssons VD har nu fått sparken därför det går utför, aktieägarna har ont i magen och kvartalssiffrorna visar rött så det skriker om det. Varför blir det så här om och om igen tills företagen går omkull?

När en liten smart innovation, inte sällan en snilleblixt hos en ingenjör eller tekniknörd, ser dagens ljus så startar en produktion och försäljning och det går strålande. Ett tag i alla fall och som i Ericssons fall ganska länge. Sen kommer kapitalet in och skall tjäna kosing.

Det skall investeras, maximeras och produktionen kommer över tid att utsättas för lean thinking, new management models och kundnyttor som skall spara kostnader och öka vinsterna för aktieägarna. VD-stolarna tas över av ”proffs” som ”vet” hur en slipsten skall dras. Med dubbla examen och skolade till max drar de fram från företag till företag med hårda nypor och vinstmaximering som mantran.

De egna lönerna som numera är officiella, driver dem att komma längre och längre upp i Djursholms-hierarkin där företagen som passerar revy endast är medlen som stärker deras CV och ekonomi. Vad företagen tillverkar eller utför är ointressant, snart hastar de vidare till nästa för att fortsätta sin vandring uppåt.

Minns ni ång-TV:ns ”Tekniskt Magasins” snurrande kugghjul? Lite så är det i företagen idag. Några av kugghjulen är produktion och linjeorganisation som gör själva jobbet. De brinner för sitt jobb, har stolthet och yrkeskunnande. De kuggarna levererar kraft. Sen finns där andra kugghjul som hämtar sin näring och suger kraft ur de drivande kugghjulen. Allt för att leverera till kvartalsrapporter och ett aldrig sinande behov av vinsthunger hos de arma aktieägarna. När sen maskinen stannar så flyttar dessa tärande kugghjul över till andra maskiner för att fortsätta skinnskatta processerna.

Oavsett hur fiffig en idé än är så tar dess storhetstid slut en vacker dag! Det får aldrig glömmas bort. Det är livsviktigt att hänga med och snabbt kunna ställa om produktionen från det som är, till det som komma skall. De som inte gör det är rökta. Obönhörligen. Har då inte ledningen ett långsiktigt tänkande som sträcker sig åratal framöver så går det som för Nokia, Facit, Kodak med flera. Det vore såååå trist om Ericssons nu sällar sig till denna skara av företag där vinsthemtagningar och sparivern var större än nyfikenheten på framtiden.

Vad jag vill säga är att det är oerhört livsviktigt för våra företag och hela samhället att innovationerna får frodas och ges näringsrik mylla där de kan växa. Vi behöver skunk-works tid vid sidan av produktionslinan för att hela tiden nosa på nya vägar att gå. Att klappa sig på magen och luta sig mot goda försäljningssiffror tack vare tjusiga sparprogram är första tecknet på att det barkar utför.

Men nu är det tyvärr så här världen ser ut idag och på tok för många företag går igenom samma process som beskrivits ovan (dock ej företag som IKEA där ägarna brinner för sin produkt). Därför är det så oerhört viktigt att samhället i sig, går in och hjälper till där företagen vill spara sig fram på bekostnad av utvecklings- och forskningsarbete. Staten, via Vinnova och andra inrättningar, har ett ansvar och en viktig roll att fylla, nu när storföretagens ägare själva inte längre har uthållighet över tid, utan helt styrs av aktiemarknadens kortsiktiga kvartalsvinsts galenskap, samt sina egna löner och avgångsvederlag icke att förglömma.

Finansiering undrar vän av ordning? Ja, kan nu inte företagen själva begripa att sätta av tillräckligt kapital för ett långsiktigt liv så får väl husse staten göra det åt dem! Eller som Gunnar Sträng sa på 60-talet: ”Det som är bra för Volvo är bra för Sverige”

Jamen hur svårt kan det va´ att fatta???

Bloggare på kurs längs Sveriges kust med endast vindarnas krafter

Kommentarer

  • Anonymous

    Bra skrivet Ulf, en reflektion över dagens dirrar och deras agerande tanken lika lång som näsan sedan skuttar man vidare till nästa tuva(företag)

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.