För ett tag sedan läste jag en tänkvärd studie från 50-talet som gjorts på livet ombord på ett norskt handelsfartyg. Tror det var något universitet som skulle undersöka arbetsmiljön osv. De gjorde några intressanta iakttagelser, som vi som seglat känner igen som naturlig vardag, som för dem var oerhört annorlunda. Det faktum att ett fartyg kan byta halva besättningen under en dags liggetid i hamn och ändå kunna avsegla på kvällen med alla funktioner intakta och fungerande som om inget hänt var enligt dem i princip helt omöjligt för ett företag på landbacken. Halva arbetsstyrkan slutar och ändå funkar allt som vanligt!!

Otroligt för dem, jaså för oss. Den hierarki som finns fastlagd ombord är oerhört väldefinierad och inrutad i tid och rum samt kräver att varje besättningsmedlem fyller kostymen direkt. Personen bakom rollen är mindre intressant och avidentifieras ofta genom att reduceras till sin titel som trikarn, gnisten, säcken, förste styret osv. I vissa fall kan man möjligen sträcka sig så långt som att ge personen en viss personlighet genom attribut som syftar på landskapet, vilket resulterar i att sjöfolk från Gotland kallas just ”Gotland” eller att de från norr om Umeå heter ”Lappen”. Mer intimt än så blir det sällan, man vet ytterst lite om personen bakom positionen och namnen kan man oftast inte. Ej heller vet man mycket om deras familjeliv eller relationer. Och man vill inte heller veta för mycket för snart mönstrar de av och ersätts av en ny med samma funktion. Kontinuiteten är viktigare än personen. Tryggheten i att Båsen alltid finns på plats är oerhört viktigt för att man själv skall fungera.

För helheten, fartygets drift, är detta ett strålande koncept. För att detta skall kunna fortgå måste rutinerna följas och kedjan får inte utmanas eller förändras. Inte med mindre än att hela systemet byggs om i ett slag men det nya systemet kommer lika snabbt att ramas in i samma rutor som det förra.

Att verka i denna miljö med innovativa förslag och spännande tankar kan för en del jämföras med ett handslag mellan man och kvinna. Inte helt okontroversiellt med andra ord.

Men eftersom vi idag ser mängder av nya koncept och idéer inom shippingen som snabbt vinner mark så känner jag ändå enorm tillförsikt. Sea Traffic Management, informationsdelning, delningsekonomin, nya affärsmodeller, Maritime Informatics är friska exempel på att vi är på god väg mot en helt ny shippingvärld.

Kolla gärna in första halvan av detta klipp https://vimeo.com/162191050

Vi som sedan 2010 jobbat med Monalisa projekten och STM känner igen oss direkt och det är så kul att se och höra hur fler och fler börjar förstå hur det kommer att bli. Förhoppningsvis cementerar vi inte in oss sen i det nya systemet och bygger upp nya murar och hierarkier som måste rivas av nästa generation. Den som lever får se.