Vi har genom de senaste 25 åren inom sjöfartsnäringen erfarit en berg- och dalbana i både vad det gäller goda tider och sämre sådana, toppnoteringar i sjöfarten och ett par ordentliga finanskriser och där sjöarbetsmarknadens parter har stridit om att både ha rätt och få rätt, och däremellan har det ändå under tid till annan mellan allt ”dåligt” ändå funkat ganska bra.

Men allt sedan 2013 och fram till i dag så har vi genom små steg och ett riktigt stort kliv gemensamt hittat fram till ett vinnande koncept med samarbetet i Blå Tillväxt, som vi med facit i hand alltid skulle behövt ha historiskt sett, jag tror ändå inte att vi alltid hade varit fullt ut överens, men jag tror att vi hade kunnat dämpa dalarna i svängningarna om vi hade samsats om en gemensam strategi när det gick bra och hade en plan när sämre tider komma.

Under nästan hela denna tid har vi även på EU-nivå haft något som kan liknas med Blå Tillväxt. Jag har nämnt den förut, och vill göra det igen. Det är ett samarbete som jag verkligen tror på, om parterna har ett mål för framtiden att försöka skapa gemensamma lösningar för sjöfarten i Europa. För har vi inte det och springer åt varsitt håll mellan medlemsländerna med olika lösningar och regelverk, då blir det aldrig bra för någon, vare sig för redare eller sjöfolk.

Något som är intressant att notera i kråksången, det är att fungerar Blå Tillväxt i Sverige så borde den principen fungera i EU också, men där finns en hel del olikheter som är svåra att överbrygga, som skillnaderna mellan forna öst och väst, norra och södra Europa, skillnaderna mellan samarbetet mellan arbetsgivare och arbetsköpare och ett antal hinder till som snarare är fartgupp än hinder.

Samarbetet på EU-nivå kallas för SSDC, Sectorial Social Dialog Committee, eller den Sociala Dialogen och är en del i EU-systemet. Den kan liknas vid en EU-reglerad, organiserad och finansierad Blå Tillväxt-kommitté, där parterna med stor framgång kan förflytta berg, och kanske vatten och fartyg i vårt fall, om bara parterna är överens.

Vägen till lycka är samarbete och när de sociala parterna lyckats hitta samsyn i frågor som berör i detta fall branschen, så har Kommissionen svårt att neka en överenskommelse mellan parterna. Överenskommelsen kan sedan leda fram till ett direktiv som gäller för hela EU.

Det är en stor utmaning att komma fram till gemensamma lösningar i den europeiska gemenskapen, då det finns stora skillnader också, men allt är möjligt. För 25 år sedan var handelsflottan i exempelvis Nederländerna som den vi i Sverige har i dag, extremt liten. Det finns säkert saker i deras system som vi inte vill eller kan anamma, men man borde kolla på hur de har kommit upp i de cirka 2 000 fartyg som de har i dag, det vore intressant. 

Denna text publicerades först i Sjöfartstidningen nr 03/2019