Svensk konkurrenskraft, konsumtion och arbetstillfällen är beroende av att insatsvaror och färdiga produkter och personer transporteras mellan A och B. Inte sällan går transporten via en förädlande process, eller en lagring, i C, D och E. Transporterna gör att det förflyttade får ett högre tids- och/eller platsvärde i B än i A. Transporten är värdeskapande. Att ha produktion av varor i världsklass är en klen tröst om inte produkterna når kunderna där och då efterfrågan finns. Transporterna är avgörande för landets konkurrenskraft och för arbetstillfällena.
Sverige har länge karaktäriserats av en logistik i världsklass, förädlade och icke-förädlade produkter i framkant. En nackdel vi brottas med är det avståndshandikapp vi har i att ha långt till de stora marknaderna samt att vi brottas med att vara glesbefolkat och en vinter med snö och is, inte minst till sjöss.
AB Sverige har gynnats av att ha längre och tyngre lastbilar än omvärlden. Vi har också nyttjat järnvägens fördelar och att vi är i framkant i en digital transformation. Därtill har Sverige förstås vunnit på att sjöfarten varit och fortsatt är en svensk paradgren. Inte till flagg eller politisk uppmärksamhet månne, men många av de svenskkontrollerade rederiernas utveckling och satsningar gör andra gröna av avund. Sverige ligger fortsatt, internationellt sett, långt fram även om vi inte är samma tydligt lysande stjärna längre. Men vi kan bli!
Att ha produktion av varor i världsklass är en klen tröst om inte produkterna når kunderna där och då efterfrågan finns.
Det är viktigt att inte släppa taget om ambitionen. Den uttrycks väl i infrastrukturministerns mål att Sverige ska ha en permanent plats på världsutställningen för hållbara transporter. Kanske har utställningen varit pandemistängd men nu är det dags att sparka liv i ambitionen igen. I montern som byggs ser jag längre och tyngre lastbilar, ett effektivare järnvägssystem, en mer välutnyttjad flygsektor och förstås en utvecklad och omhändertagen svenskkontrollerad sjöfart som lever och verkar under politiskt givna förutsättningar som är fundamentet för utställningen. Därtill ser jag ett informationssystem som bidrar till sömlöshet, tillgängliga och värdeskapande noder och transportköpare och slutkonsumenter som ställer krav på, och betalar för, högkvalitativ logistik. Allt kännetecknat av hållbarhet i tre dimensioner.
Om politiken skapar bättre förutsättningar för transportsystemets aktörer betalar det sig genom ökade skatteintäkter, lägre arbetslöshet, bättre krisberedskap och en mer hållbar näring. Varför inte börja världsutställningen med en viktig pelare – att vara tydlig i en fråga som är viktig för näringslivet, järnvägar, lastbilar och sjöfart – för arbetstillfällen, skatte-intäkter och totalförsvar? En fråga där regeringen åtskilliga gånger antytt men inte sagt det rakt ut. Det är dags att regeringen säger: Svensk konkurrenskraft ska stärkas genom att isbrytarna finansieras av staten utan inverkan på avgifterna som tas ut av sjöfarten och belastar svenskt näringslivs konkurrenskraft!