Planeringen inför sommarens sjöfartskonvoj är i full gång. Rekrytering är en viktig fråga för arbetsgivarna och detta är ett steg framåt. Det är ungefär tio år sedan en liknande satsning gjordes och då blev gensvaret fantastiskt. Söktrycket till både sjömansskolorna och sjöfartshögskolorna blev stort. Skolorna mådde bra och framtidstron var på topp.
I dag ser situationen helt annorlunda ut. Skolorna har tomma platser och det måste till besparingar för att få verksamheten att gå runt. Än så länge har vi skolor som håller världsklass, men om den nedåtgående trenden inte vänder får Sverige problem.
Redarna börjar få en framtidstro under svensk flagg och vi har under ett par år sett en positiv trend med både inflaggningar och nybyggen. Branschen jobbar vidare för att förbättra villkoren under svensk flagg ytterligare, så att vi förhoppningsvis kan få fler redare att ta hem fartyg. Ser vi till tillgången av kvalificerat sjöfolk så anser åtminstone redarna att det är en akut brist på ett antal befattningar. Statistiken från sjöarbetsförmedlingen säger att det finns folk, men inte speciellt många och vissa befattningar saknas helt.
Lyckas nu redarnas satsning och sjöfartssverige fyller utbildningsplatserna så har vi ett nytt problem: det tar tre år innan det kommer ut nytt manskap och ytterligare ett år innan de första juniorbefälen kan mönstra i befattning. Vad har hänt då? Det vet ingen i dagsläget och tyvärr kan ingen heller garantera att det finns jobb. Det är här alternativen måste finnas.
Skatteverket har effektivt stängt reservutgången till arbeten utanför Sverige. Jävlas det inte med skatten så jävlas det med den sociala tillhörigheten. De förutsättningar som gällt sedan början på 1980-talet – då vi, fack och arbetsgivare, tillsammans med sex departement kom överens om att ge sjömän möjlighet att arbeta på andra flaggor, men med arbetsgivaren i Sverige och ett fullgott försäkringsskydd – är nu tyvärr nästan omöjliga att uppfylla. Parterna måste alltså få nya friska villkor för sjömän, som ger dessa en realistisk chans att hitta alternativa arbetsplatser utanför den svenska.
Det fanns en tid då rederierna anställde sjömän och planerade med var och en hur de ville att framtiden skulle se ut. Rederierna hade personal anställda som såg till att sjömännen kom in på olika utbildningar. Det fanns skolfartyg i alla större rederier och det fanns jobb direkt efter avslutade studier. Dessa tider är sedan många år ett avslutat kapitel.
Vi lever nu med andra förutsättningar, men vi anser att redarna måste ta ett större ansvar. De skulle kunna knyta kontakter redan under första året i utbildningen och se till att praktikperioderna garanteras och funkar med studierna. Jag hoppas att dessa tankar finns nu när planeringen inför såväl sjöfartskonvoj som Donsö Shipping Meet är i full gång.
Denna text publicerades först i Sjöfartstidningen nr 04/2019