Fotograf: Pär-Henrik Sjöström

Stödbråk splittrar rederier i Finland

I spåren av pandemin har ett infekterat storbråk uppstått i Finland mellan vanligen välkammade rederidirektörer. Den som eldar på det hela är Emanuele Grimaldi och hans anställda inom Grimaldi Group och Finnlines som han numera äger.

Det är en svårlöst situation som bottnar i det faktum att bil- och passagerartrafiken mellan Sverige och Finland, via Åland, har sitt ursprung i transport av stora mängder passagerare. Detta går tillbaka till 1950-talet då resandet blev möjligt för alla snarare än bara en gynnad överklass. Viking Line, Rederi Ab Eckerö och Silja Line öppnade världen för finländare och svenskar på ett sätt som ingen tidigare sett maken till.
Sedan dess har ekonomiska realiteter i vissa avseenden stöpt om trafiken men grundfilosofin är densamma. Genom att erbjuda människor ett förmånligt resande och guldkant på vardagen har man samtidigt utvecklat en infrastruktur som alla drar nytta av som ägnar sig åt export eller import av varor. I detta spelar Åland en avgörande roll genom det taxfree-undantag som självstyrelsen beviljades i samband med EU-inträdet 1995. Alla fartyg som erbjuder regelbunden trafik till Åland kan fortsätta sälja taxfree-produkter ombord. Detta lockar passagerare vilket stödjer transporten av gods; bil- och passagerarfartygen mellan Finland och Sverige har förädlats till sofistikerade hybrider där lastbilschaffisar och familjer åker med samma fartyg och drar nytta av trafiken på olika sätt.
Om inte pandemin slagit till hade detta förhållande kunnat fortsätta och alla varit nöjda – människorna för möjligheten att resa och industrin för att transportpriserna kan hållas hyggligt låga.
Så slog covid-19 till och över en natt förändrades allt, i alla fall när det gäller passagerartrafiken. Till följd av beslut hos regeringarna i Sverige och ännu tydligare i Finland stoppades all persontrafik mellan Sverige och Finland. I praktiken har den ännu inte kommit igång igen och ingen vet när det blir möjligt för människor att resa fritt på nytt – för att träffa anhöriga (Finland och Sverige är på många sätt syskonländer med starka mänskliga band och relationer), för att semestra, för att uppleva, för att resa eller bara för att vidga sina vyer.

Dessa restriktioner när det gäller förutsättningarna för till exempel Viking Line, TallinkSilja och Rederi Ab Eckerö har gjort att uppemot nittio procent av intäkterna försvunnit. Hela affärsmodellen som med myndigheternas goda minne byggts upp kring människor för att skapa förutsättningar för industrin har stannat av i kampen mot covid-19.
Här kommer Finnlines och dess färgstarke ägare Emanuele Grimaldi in i bilden. När pandemin slog till var han tidigt ute och kritiserade nationella stöd till drabbade rederier. Han har fortsatt genom att skicka brev till EU:s generaldirektorat för konkurrens där han anklagar Finland för att stöda fem rederier (men inte hans eget). I brevet till EU skriver Grimaldi:
”Finansiellt bistånd som riktas till några företag, konstituerar statsstöd och är selektivt, diskriminerande och förstör konkurrensen.”
Det var tidigare i år men när situationen inte förändrades stod det snabbt klart att de finländska passagerarrederierna, som förlorat så mycket till följd av myndigheternas beslut, behövde mer för att inte gå under och lämna tusentals arbetslösa och stänga de inarbetade transportvägarna. Här är viktigt att minnas att Finland lever och andas tack vare sjöfarten. I stort sett allt som konsumeras i landet kommer in via vattenvägar varför det i sista änden handlar om försörjningstrygghet att se till att fartygen fortsätter trafikera.

För att säkra upp detta har Traficom i höst upphandlat trafiken mellan olika rutter vilket fått Emanuele Grimaldi att gå i taket och mobilisera en armé av advokater för att sätta stopp för den planerade upphandlingen.
Här skriver Ålands Sjöfart om den senaste utvecklingen där Finnlines överklagat upphandlingarna till Marknadsdomstolen. https://www.sjofart.ax/nyheter/finnlines-overklagar-trafikupphandling
Finnlines har specialiserat sig på godstransport från Kapellskär via Åland till Nådendal där antalet passagerare är få men lastbilarna desto fler. Detta nöjer man sig inte med, som bäst pågår bygget av nya ropax-färjor som radikalt skärper tonen mot de traditionella rederierna. Finnlines aviserade långt innan pandemin en storsatsning på mer last och fler passagerare i fartyg som planeras stå färdiga 2023.
Kontentan av allt som sker just nu är att de tidigare svåra konkurrenterna Viking Line och Tallink Grupp tillsammans med mindre men ambitiösa Rederi Ab Eckerö står inför en motståndare som inte skyr några som helst medel när det gäller att växa. Grimaldi Group hör till världens allra största rederier och man har målmedvetet expanderat under de senaste decennierna. När pandemin slog till tog Grimaldi chansen och höjde tonläget rejält gentemot både konkurrenter och den finländska staten. Coronakrisen spelar Finnlines rätt i händerna eftersom lasttrafiken fortsätter rulla och de uteblivna passagerarna inte nämnvärt påverkar resultatet.
Därför känns det rätt elakt att som nu protestera mot att konkurrenter får hjälp för att hantera en kris som beror på myndigheters beslut. Men det är också följd i färg till det uttalande Emanuele Grimaldi gjorde i Wall Street Journal i somras. Han beskrivs som en ”shippingens tungviktare” och säger följande:
”Those who are not strong enough to survive should be incorporated by those who are strong. That’s the way it should work, but with the pandemic, it’s not. I’ve never seen so much state interference in shipping.”

Det är sant. Över hela världen har stater gått in för att rädda rederier från undergång. Ett av dem är världens fjärde största linjeoperatör CMA CGM som lyft över en miljard euro i likviditetslån som garanterats av den franska staten. Detta har fått grönt ljus från EU:s konkurrensmyndigheter eftersom det ansågs utgöra en del av pandemistödet från mars som uppgick till 329 miljarder euro till hela Frankrike.
Ni får förlåta om detta blir långt men det är viktiga frågor och helt avgörande för vilken framtid vi vill se. Några saker är av sådan natur som måste lyftas:
• Om det går som Emanuele Grimaldi antyder, att de stora ska äta de små, är det klokt från finländsk horisont att försörjningsberedskapen för hela landet ska skötas från ett huvudkontor i Italien?
• Om konkurrensen minskar, vad betyder det för priserna på transporterna till och från Finland?
Vill vi verkligen att transporten av passagerare mellan Finland och Sverige ska bli dyrt och svåruppnåeligt igen?
• Till exempel Viking Line transporterar 700.000 bilar årligen, vid sidan av miljontals passagerare. Hur ska dessa rymmas ombord på lastfartyg mellan Kapellskär och Nådendal?

Detta unikt skarpa och infekterade läge har gjort att den tidigare kamratliga ton som oftast präglat arbetet inom branschorganisationen Rederierna i Finland är på väg att försvinna. Där har man tidigare förvisso konkurrerat hårt men aldrig jobbat för att andra ska skadas och försvinna.
Emanuele Grimaldi hymlar inte med vad han vill vilket är att växa och bli större:
”De som inte är tillräckligt starka för att överleva borde tas över av de som är starka”, säger han.
Detta kan man hålla med om i normala fall, men när krisen är en följd av beslut som fattats av regeringar är det sist och slutligen inte mer än rätt att stödet går till de som verkligen drabbats, inte till de som vill dra nytta av andras olycka.

Kommentarer

  • Mångfald av erfarenhet från branschen, aktiv

    Jag förstår väl varför man på Åland resonerar på detta sätt, man är ju rädda för att inte komma bort eller till ön med samma frekvens som nu.

    Samtidigt måste man också lyfta fram att krisen försnabbat det som oundvikligen har hållit på att hända i över 20 år, sakta men säkert. Det finns och har länge funnits allt för mycket kapacitet i form av bäddplatser på branschen. Jörgen skriver att man transporterar miljoner passagerare. Hur många av dessa är så att säga ”nödvändiga” resor, som inte kunde skötas på hotellbranschen. Att någon kryssar för 5-20 euro och handlar taxfree varor som snedvrider konkurrensen mot butiker, restauranger och andra på kontinenten har mycket lite att göra med att ståtligt påstå att man sköter försörjningsberedskapen galant.

    Hur hållbart är det att man i normala tider också, utan sjöfartsstöd, gör förlust. Med stöden blir ”resultatet” positivt, men endast några miljoner (som man dessutom betalat dividend på). När det blivit diskussion ang. stöden har man gått ut och sagt att man flaggar ut båtarna. Det klingar inte samhällsansvar. Att vara ansvarstagande och hållbara innebär att man i vanliga fall är lönsamma oc inte så att om en båt är borta en vecka på sommaren så går det året till spillo.

    Det borde för länge sedan ha minskats på tonnage mellan Finland och Sverige. Nog förstår man att Finnlines är förbryllade iom att man i stödupphandlingarna sagt att för att få stöd måste man ha en färja som kan ta över 700 pers, eller trafikering till någon viss hamn i Finland eller Sverige. Hur stort är passagerarbehovet (i största del borde det kallas resevilja för nöjesresenärer, inte behovsresenär) just nu? Personbilar åker det kanske max 40-50 per avgång just nu. Grimaldi har säkert sett olönsamheten på långt håll och gjort investeringar, något som, helt ärligt och seriöst (speciellt i konceptförnyelse) inte passagerarrederierna gjort med tanke på att hålla sig lönsamma. Att ens affärsidé hålls på ytan tack vare undantagsregler och stöd i form av taxfree och andra stöd är svårt att förstå att dessa korthus får vara uppbyggda på detta sätt.

    Finnlines har länge med Finnlink (som startade Nådendal-Kapellskär efter medlet av 90-talet, men började redan under slutet av 80-talet med fraktens behov som koncept) skött om transportbranschens behov, vilket varit en oansedd och ointressant sidobusiness åt paxrederierna som man fyllt båtarna med till den del som inte behövts av passagerverksamheten. Nu är man mittiallt så mån om frakten, vilket nämnts med högst en fras eller ett par meningar i boksluten osv och personer i ledande positioner i rederierna, som aldrig nämnt en fraktenhet eller fraktens behov alls, skriker i högan sky hur viktiga paxrederierna är för godstrafiken, vilket ju dessutom är övermåttat i media. Duktig lobbning och media-arbete måste man nog medge, att det gått igenom hos publiken, i dessa tider.

    • Anna

      Nu har du allt fel gällande priser kryssning samt antal bilar som åker av och på med anslutning Mariehamn. Jag ser antal bilar av och på varje dag om jag vill. Priserna är betydligt högre än 20€ om du ska kryssa.

  • Henrik Fihlström

    Mig veterligen Finlines inte tillåter ens persontrafik på sina båtar. Man måste ha fordon med sig att få åka med deras båtar. Så jag tycker att deras egna strategin som är fel och diskriminerar olika person grupper. Finns folk som har inte råd att köpa bil, finns folk som vill inte köpa bil och dom enligt Finlines egna regler är domvinte dugliga att åka med och det som nått är diskriminering. Silja line och Viking line möjliggör till ALLA ett möjlighet att åka över till kryssning, eller åka över etc utan bil..

  • Pia Berglund

    Tack för dina nyheter från Åland. Viktigt även för svensk varuförsörjning.

Artikeln är stängd för fler kommentarer