Julhelgen är hanterad och året snart till ända. Därför inleder jag med att önska alla läsare god fortsättning, ett fint slut på ett spännande år och ett friskt och händelserikt år 2022! Det saknas inte precis utmaningar och det är som det ska vara. All utveckling uppstår i det fortsatta sökandet efter en bättre vardag, nya upplevelser och fler minnen att bära med sig. Eller som Karin Boye så pricksäkert diktade:
”Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd.”
För den åländska sjöfarten har pandemin slagit väldigt olika. Roro-specialisten Godby Shipping drabbades av en rejäl chock våren 2020 då alla marknader släckte ljuset och gick hem, samtidigt. Sedan dess har rederiet kommit tillbaka med besked och krönte år 2021 med ett överraskande inköp av två storo-fartyg; Lysvik Seaways och Lysbris Seaways. Dessa två fartyg fortsätter under NIS-flagg och i en långsiktig DFDS-trafik men ägs och sköts i fortsättningen av Godby Shipping som ser ljust och långsiktigt på framtiden.
Positiva toner kommer också från Sea Lines som under året avslutat sin verksamhet på Svarta Havet och nu gått in för att köpa och bygga om ropax-fartyget M/S European Seaways som trafikerat för P&O Ferries mellan huvudsakligen Dover och Calais. Ombyggnaden ska ske på varv i Turkiet och efter det är det än så länge oklart var fartyget ska bedriva trafik.
På kontot framtidstro kan vi också lägga det ambitiösa nybyggnadsprogram som Bore Ltd med kontor i Helsingfors och Mariehamn genomför i Kina. På varvet i Wuhu byggs sammanlagt sju så kallade rolo-fartyg i rask takt.
Sjöfarten har genomlidit svåra år och samtidigt visat vilken oerhörd kraft det finns i branschen som fortsatt leverera välfärd trots alla begränsningar och prövningar. Här måste hatten lyftas för alla de som jobbar till sjöss och som hanterat påfrestningar långt utöver det vanliga för att vardagen för oss alla andra ska kunna fortgå någorlunda normalt.
Tankerspecialisten Lundqvist Rederierna med huvudkontor i Mariehamn har under pandemin beställt två nya Aframax-fartyg, närmast identiska med M/T Alfa Finlandia som levererades 2019. Det första av de nya får namnet M/T Thornbury och levereras från Sumitomo Heavy Industries i januari 2022. Följande ska levereras i augusti och då består den åländska oljeflottan av elva relativt nya tankers. För den historiskt intresserade kittlar namnet Thornbury som är ett klassiskt åländskt fartygsnamn ända sedan 1928 då Lundqvist Rederierna blev först av de åländska rederierna att satsa på ångdrivet tonnage.
Att satsa på oljetankers är inget för nervsvaga redare. Frakterna har legat i källaren sedan våren 2020 vilket försatt bland annat Concordia Maritime i en slags parterr för att prata brottning. Till skillnad från de flesta av sina kolleger inom internationell tankfart slipper Lundqvist Rederierna nervösa banker. Fartygen är finansierade med egna pengar vilket gör tillvaron betydligt enklare och framtiden ljus; en dag vänder det uppåt och då står ålänningarna redo att casha in. Detta har alla trott att redan borde skett; världsekonomin snurrar allt snabbare och efterfrågan på olja är snart tillbaka på samma nivåer som före pandemin eller ungefär etthundra miljoner fat per dag. Än så länge har länderna hanterat denna comeback med hjälp av gamla lager men snart sinar även dessa och då är det plötsligt skoj att vara tankerrederi igen.
Det stora orosmolnet inom sjöfarten är fortsättningsvis passagerarrederierna som drabbats hårt av alla de restriktioner som länderna runt Östersjön infört för att möta pandemin. Reglerna har lindrats och skärpts om vartannat och i dag införs nya regler i Sverige som gör det ännu trixigare att få ihop plus och minus. Utan stöd från särskilt finländska regeringen och Traficom hade det aldrig gått vägen för de stora rederierna vilket också tydliggör skillnaderna mellan synen på sjöfart i Finland och i Sverige, något som märkts tydligt på Åland som utgör en knutpunkt för den allra största delen av trafiken mellan de två länderna. Finland har gjort allt för att rederierna ska överleva. I Sverige har Sjöfartsverket istället gått in för att höja farledsavgifterna…
De två största åländska passagerarederierna har valt olika sätt att framtidssäkra verksamheterna. Rederi Ab Eckerö gick till marknaden och tog in 62 miljoner euro i ett obligationslån medan Viking Line under december genomförde en nyemission som ger 52 miljoner euro i nytt eget kapital. Detta har bland annat resulterat i att rederiets störste enskilde aktieägare, investeraren Jakob Johansson i Stockholm, tankat friskt med aktier och stärkt sitt ägande. Johansson har valt att ligga lågt kring sina planer för Viking Line men gjorde en stor intervju med Ålands Sjöfart vilken kan läsas på den här länken: https://www.sjofart.ax/personer/storagare-i-stor-intervju/
Om det passerat två utomordentligt utmanande år för Viking Line är glädjen desto större just i dag (28 december) då nybyggda M/S Viking Glory lämnat Kina för att resa 11.205 sjömil innan hon kan förtöja i Åbo. Resan går via Suez-kanalen och ombord finns 43 besättningsmän, ett antal underleverantörer och några beväpnade vakter utifall att…
Med detta nya fartyg på kommande, kassorna fyllda och två års resande för folk att ta igen finns skäl till framtidstro och detta stärks ytterligare i dag näringslivets forskningsinstitut i Finland (Etla) spår att den ekonomiska tillväxten fortsätter starkt, fast något försiktigare än under 2021. Enligt Etla är det egentligen bara två orosmoln som kan skymma den efterlängtade solen – inflationen och Kinas ekonomi.
Med detta tackar jag för uppmärksamheten och påminner om nödvändigheten att aldrig någonsin ge upp eller tappa modet. För åländskt vidkommande är det tydligt att sjöfarten som så många gånger förr nu står redo att visa vägen framåt igen. Gott nytt och sköt om er.