Språkbryderi sänker rederi

Det finländska rederiet Ronja Marin är på väg att gå under eftersom den finländska byråkratin i form av Traficom inte betraktar sjöfart på Mälaren som ”riktig” sjöfart. Detta kan låta underligt men är i själva verket ännu värre och har bland annat fått Europaparlamentarikern Nils Torvalds att ta sig för pannan och ställa den berättigade frågan om Finland verkligen är att betrakta som en rättsstat. I dag tycks godtycket råda vilket riskerar arbetsplatser och miljö. 

På den här länken kan du läsa vad Torvalds tycker om detta.

I centrum för denna mycket märkliga historia står sjökapten Anders Isaksson från Pargas. Han har sedan tjugo år tillbaka kämpat med att göra sin lilla rederirörelse livskraftig, alltid under finländsk flagg och med registreringsorten Mariehamn. Ibland har det gått bättre och ibland sämre men alltid framåt. För några år sedan lyckades Anders Isaksson landa ett större kontrakt för Genomfart Stockholm som går ut på att transportera bort krossmassor från det jättelika tunnelbygget. Detta kunde Ronja Marin göra i hård internationell konkurrens och med vetskapen att det finländska sjöfartsstödet skapats precis för att finländska rederier ska kunna konkurrera utomlands. Det borde alltså vara en icke-fråga då det handlar om så kallad subjektiv rätt vilket betyder att om Anders Isaksson och Ronja Marin uppfyller kraven för att få stödet ska pengarna utbetalas. Så blev det inte. I ett sällsynt bedrövligt exempel av något som bara kan betraktas som maktmissbruk har Traficom avslagit bidragsansökan vilket hittills lett till att ett fartyg flaggats ut till Cypern och två andra är till salu samtidigt som rederiet är på väg att kapsejsa och redaren Anders Isaksson förlorat tron på rättvisan.

Här kan man läsa mer om framtidsplanerna sådana de var i början av 2018.

När Isaksson 2018 sökte om stödet för havstransporter fick han beskedet att ansökan inte uppfyller sjöfartens krav på grund av att reglerna inte betraktar trafik på Mälaren som sjöfart. Detta finns det inte stöd för i den EU-rätt som styr reglerna, där talas bara om Maritime Transports vilket alldeles tydligt inbegriper all form av sjöfart.

På Traficom har man istället gett sig in på en snärjig tolkning av det finska ordet ”meriliikenne” och hävdar att det betyder verksamhet på hav, inte på insjöar. Mot detta har Anders Isaksson protesterat och i dag ligger ärendet för avgörande i förvaltningsdomstolen. Under tiden som domarna i domstolen ska grunna på om Traficom faktiskt har rätt betyder det att Ronja Marin försvinner och detta lämnar en extremt besk eftersmak till det hela. I en välskriven artikel på Svenska Yle är indignationen stor och man konstaterar det orimliga i det hela med att jämföra med att den finländska marinen på finska heter merivoimat vilket i så fall borde innebära att militärfartygen är begränsade till insjöar och inte borde få strida till havs.

Här kan man läsa hela artikeln på Yle.

Det finns mycket mer att tillägga i denna soppa som knappt lämpar sig för tryck. Som att Anders Isaksson nekats en svensk version av myndighetsbeslutet vilket står direkt i strid med att Finland (fortfarande) är en officiellt tvåspråkig nation. Någon kommentar från myndigheten Traficom har inte varit möjligt att få men Anders Isaksson sammanfattar det hela på ett sätt som känns rimligt: ”Sjöfart i dag är ingen lätt bransch att verka i och det sista vi behöver är tjänstemän som lägger käppar i hjulen där dom ser en möjlighet till detta. Sjöfartsstödet är ju i tiderna infört för att trygga den finska handelsflottans konkurrenskraft i internationell konkurrens och detta torde då nämnda projekt i Stockholm utgöra ett riktigt praktexempel på. I dagens marknad gäller det att vara flexibel och ta vara på behovet av tjänster där de finns även om de inte till sin natur skulle vara helt sådana som tjänstemännen är vana vid. Ifall myndigheten vidhåller sin tolkning genom hela processen och får rätt även i rättsprocessen så kommer det högst troligt att innebära att fartygen har annan flagg och annan besättning då dom går tillbaka till projektet och finns väl ganska många förlorare i den här soppan då, personalen, nuvarande flaggstaten och rederiet. Svårt att se en vinnare i såna fall men kanske tjänstemannen skulle uppleva sig som en vinnare.”

Detta är mot bakgrund av allt annat som händer inom sjöfarten just nu en principiellt högintressant fråga. All vår sjöfart i både Finland och Sverige kämpar bokstavligen för sin överlevnad. Finland har i likhet med Estland i vart fall visat intresse för att underlätta den kampen medan Sverige demonstrerat en mycket mer njugg inställning vilket utan minsta tvivel leder till långsiktiga utflaggningar. Om vi i framtiden ska kunna hålla fartyg under europeisk flagg krävs massiva insatser och en vilja att göra rätt snarare än söka fel. Gör vi inte det riskerar vi vår miljö, vår välfärd och hela den nordiska vardag som kräver pålitliga transporter och schyssta arbetsvillkor.