Kvinnor med shippingkänsla

 

Åland är Östersjöns kanske tydligaste sjöfartskluster. Det  framstår som extra klart en vecka som denna då Sjöfartens dag ordnas i Mariehamn och vartenda hotellrum i staden är bokat.

Men.

Shippingen är fortfarande männens värld och kvinnorna måste kämpa för att synas och höras. Av del skälet bildades år 1974 organisationen WISTA (Womens International Shipping and Trading Association) som i dag finns över hela världen och som samlar kvinnliga toppkrafter inom shippingen. Organisationen är verksam i Sverige och i Finland men inte riktigt än på Åland. Arbetet pågår och på tisdagsmorgonen denna vecka hade jag förmånen att säga några ord till några av de kvinnor som 24/7 medverkar till att sjöfarten fungerar. Den här gången kom de från Rederi Ab Eckerö och Alandia Försäkring. Försiktigt redigerade föll orden som följer:

”God morgon och tack för möjligheten att komma hit. Jag hör själv till den gruppen människor som anser det är viktigt och värdefullt att träffas och samtala och som tycker föreningsliv och samtal berikar. Till en början kan det kännas lite obekvämt och underligt att diskutera svåra frågor med människor man inte känner men det gäller att bortse från sådant och ge sig hän. Det är oerhört få diskussioner som varit meningslösa.

Att ni nu drar igång en åländsk avdelning av WISTA Finland är fantastiskt och viktigt. Jag vet inte exakt varför Wista skapades år 1974 men jag har mina aningar och tror det var en motvikt till den testosteronstinna värld som shippingen över tid varit och i huvudsak fortfarande är. Ja, jag vet att det finns undantag, ni är några, men de bekräftar bara regeln. Sjöfart har varit och är en manlig plats, de flesta styrelserum är fyllda av män och antagligen är det precis därför som till exempel branschens miljöarbete kom igång väldigt sent och även tycktes ta alla med överraskning.

Möjligheten att säga några ord här i dag har varit utmanande. ”Äh, du hittar på något”, sade Mikaela (Piel, Rederi Ab Eckerö; reds anm) uppmuntrande och såvitt jag begriper har hon rätt. Kvinnor brukar ju ha det. Och har ni inte rätt så ser ni till att få rätt och det är en avgörande skillnad och något ni ska bära med er när det gäller att skapa morgondagens sjöfart.

Jag har grubblat över det här med olikheterna mellan kvinnor och män med utgångspunkt i shippingen och finner några exempel som inte alls är särskilt smickrande – för männen. För när man leker med tanken uppstår intressanta slutsatser. Om sjökaptenen Edward Smith hade varit en kvinna, hade han då varit lika tvärsäker på att Titanic var osänkbar och därför inte behövde hålla så noga uppsikt efter isberg? Om Estonia hade haft ett kvinnligt befäl, hade hon då pressat fartyget lika hårt genom stormen? Eller ta de där spännande dagarna i januari år 2003 då det åländska roro-fartyget Camilla blev manöverodugligt i storm på Nord-Atlanten. Ombord fanns sexton besättningsmän som hade oroliga familjer på hemmaplan. På den här tiden jobbade jag på Ålandstidningen och vi försökte på alla upptänkliga vis få reda på mer om vad som hände via rederiet i Mariehamn men möttes av i stort sett ”inga kommentarer”. Hade den kommunikationen varit lika empatilös om en kvinna varit chef?

Det är såklart omöjligt att säga men jag tror svaret i samtliga fall varit nej. En kvinnlig Titanic-kapten hade betraktat överfarten bland isberg med större allvar. En kvinnlig befälhavare hade dragit ner på farten från Estonias brygga. En kvinnlig direktör hade insett behovet av information när sexton människor befann sig i sjönöd på norra Atlanten. Tror jag.

Med dessa exempel vill jag bara påminna om att kvinnor och män faktiskt tänker olika. Inte mer rätt eller mer fel men olika och det är här som jag tror ni är på rätt spår inom WISTA. Eftersom sjöfarten så länge präglats av strategier som tänkts ut av män finns en ocean av möjligheter som de aldrig sett. Det skulle jag hoppas att WISTAs nätverkstanke bevisar. Det är tillsammans och med hjälp av knäppa diskussioner man hittar sådant som ingen annan tänkt på. Det gör sällan män, i vart fall inte utan kopiösa mängder sprit. Shippingen har hittills levt i ett hyggligt orubbat bo men så blir det inte framöver. Affärerna förändras och det sker snabbt och det sker digitalt och antagligen med hjälp av förarlösa fartyg. Sådant som förr tog generationer att bygga upp sker i dag över några år. Ta UBER, världens största taxibolag som inte äger en enda bil. Eller alibaba.com, världens största detaljhandel som klarar sig helt utan lager. Ett tredje exempel är airBNB som på kort tid seglat fram som världens största hotellkedja ­utan att äga ett enda rum. Och glöm inte Facebook, världens största mediaföretag som inte producerar en enda mening av innehåll, det sköter användarna, helt gratis.

Alla dessa branscher har i grunden stöpts om och det har kanske inte skett till följd av kvinnligt tänkande men det har definitivt hänt tack vare nya tankar som ingen tänkt tidigare. Affärsmodellerna är helt nya och aldrig tidigare skådade. I det faktumet finns mängder av möjligheter och när det händer uppstår öppningar även inom sjöfarten. De digitala möjligheterna är oändliga och det gäller att hitta vägarna som andra inte ser. Det har Åland och åländsk sjöfart gjort över tid när verkligheten bytt skepnad och det tror jag vi kommer att få se hända igen.

Vem ska då göra det? Är det samma män som skapat dagens sjöfart och bland annat med stor frenesi kämpat mot och ifrågasatt behovet av till exempel en miljövänligare shipping? Är det samma män som bekräftat varandra på middagar och konferenser? Jag har faktiskt ingen aning – och hävdar absolut inte att dessa män gjort ett dåligt jobb; tvärtom – men jag tvivlar på att man inom sjöfarten blir framgångsrik genom att göra som man alltid gjort. Därför tycker jag ert initiativ med ett åländskt WISTA-nätverk är spännande och nödvändigt och något sjöfarten är i skriande behov av.”

IMG_6417

 

Kvinnor med kunskap om sjöfart träffades för ett frukostmöte inom ramen för ett eventuellt WISTA Åland. Från vänster: Maria Olofsson, Tarja Bergvall, Mikaela Piel, Monika Blomstedt-Björk, Milla Soininen, Milla Morelius, Annikka Josefsson, Cecilia Lindman, Christel Sundman och Pia Fredriksson. Foto: Jörgen Pettersson.

Kommentarer

  • Skipper Elak

    Duktiga kvinnor finns och behövs, men att anse att Titanic och Estonia inte hade hänt med en kärring som skeppare är ju hål i huvudet.
    Kvinnor viker ner sig om höga herrar ber de köra hårt. De har kommit fram till sin position på nåder tror de och att då ifrågasätta chefen finns ej på kartan.

    Fram för kvinnliga skeppare som kan och vill göra sitt bästa. Men bort med inkvoterade fjollor som ler sött.

  • Lena Göthberg

    Tur att det var en man som skrev detta inlägg, som kvinna hade man nog fått fler kommentarer av det mindre positiva.
    Jag tror Du har rätt Jörgen, vilka är det som står på barrikaderna och försöker intressera sjöfarten för den fjärde industrirevolutionen? Jag ser flest kvinnor, men jag ser också en yngre generation av män som inte håller med sina företrädare om att ”det var bättre förr” och som vill förändra och vara med och leda utvecklingen i sjöfartsvärlden.
    Ordet på alla andras läppar just nu är ”diversity” – när man kommit ut ur miljödiskussionen som inte längre är en diskussion utan en lång rad av maritima, fantastiska, nya innovationer (som faktiskt Skandinavien är bäst på) just nu. Men vi ser fortfarande väldigt få kvinnor och väldigt få som inte passar in den gamla mallen av styrelseledamöter och top management vara med och påverka.
    Önskar WISTA Finlands nya Åländska avdelning lycka till och välkommen in i den internationella organisationen WISTA International, med sina 2,200 medlemmar i 35 länder!

  • Anonymous

    Ditt kön bestämmer inte din kompetens. Eller hur? Det handlar om individer som arbetar tillsammans för att skapa en säkrare och mer effektiv sjöfart oavsett kön,hudfärg, religion etc. Att skylla dessa hemska olyckor på grund av ett kön är ignorant och rent av sexistiskt.
    Det behövs bra individer ombord PUNKT.

  • Christian S.

    Jag tycker att det är respektlöst, ovärdigt och fullständigt galet att fundera i banorna kring vilka olyckor som hade kunnat undvikas om de inblandade haft ett annat kön. Det är som att påstå att situationen med skepparen i tt-line som fick hämtas av polisen på grund av psykiska problem, inte hade uppstått om det varit en manlig skeppare. Synd på ett annars så intressant och viktigt ämne. Det skall vara fritt fram för alla kulturer och kön ombord i båtarna, bara kompetensen är den rätta.

  • Per Spektiv

    1976 på våren uppmärksammade Oskarshamns Nyheter att man i skeppsmäkleriet / agenten ”Bengtsson Shipping AB ” i Oskarshamn hade Sveriges första (och då inte bara enda) fartygsklarerare. Två kvinnor (ca 21-23 år) drev företaget framgångsrikt under ca 2 år efter att tidigare ägaren och rutinerade mäklaren Bengt Bengtsson gått till Södra Skogsägarnas Logistikavd.

  • Karina Linnér, SMTF

    Tack Jörgen för en inspirerande och provocerande text!
    Otaliga undersökningar visar att effektivitet och produktivitet ökar i en organisation som är precis vad Lena beskriver- diversifierad. Jag tror att man förenklar livet alltför mycket med om man tror att den största och viktigaste differentiatorn är just genus. Manligt/kvinnligt är bara en av flera viktiga skillnader mellan alla oss individer. Man kan segmentera på många olika vis, relevant för olika situationer.
    Varför skulle de katastrofer du nämner ha utfallit annorlunda om det var en kvinna, med liknande egenskaper och erfarenheter som den man som faktiskt fattade besluten, som stod vid rodret? Jag tror att det är mycket skadligt för allt jämställdhetsarbete och för all utveckling att man klistrar på kvinnor vissa egenskaper och män andra.
    Kan inte låta bli att citera en mening ur en rapport som en professor i pedagogik har skrivit ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” .(källhänvisning lämnas på begäran) Skulle kvinnor alltså ha svårare för att studera fysik för att det är faktabaserat och inte i så stor utsträckning ”relationellt”? Kan kvinnor framför allt hantera känslor och i mindre utsträckning fakta? Känner mig personligt påhoppad av sådana attityder. Risken för sådana generaliseringar ökar väsentligt om vi tillskriver män vissa egenskaper och kvinnor andra. Vi är alla individer.
    Jag undrar en sak; är det någon som inte vill ha in fler kvinnor inom shipping? Jag tycker det känns som om alla är överrens om det. Varför går det då så långsamt? Känns som om arbetsmarknadens parter med stor skärpa tar itu med trakasserier på arbetsplatser som kan förhindra kvinnor att arbeta inom shipping. Har jag fel?

    Sen vill jag gärna påpeka att shippingindustrin inte bara består av rederiverksamhet utan även av en stor teknik- och serviceindustri. Där har den skeva könsfördelningen kraftigt förbättras under de år jag arbetat.

    Och för övrigt gratulerar jag förstås WISTA Åland!
    Vänlig hälsning till shippings alla män och kvinnor!

    • Karina

      …oops
      kan ev misstolkas:
      Jag undrar en sak; är det någon som inte vill ha in fler kvinnor inom shipping? Jag tycker det känns som om alla är överrens om det.
      Givetvis menar jag att jag tror att alla är överens om att fler kvinnor behövs i shipping

      • Anders Strömstedt

        Hej Karina.
        Min erfarenhet av kvinnor inom sjöfart är enbart positivt. Jag tror att det behövs fler dugliga personer inom sjöfarten. Jag anser dock inte att dugligheten sitter i könet. För ingen normal människa tänker med könet, även om vissa män i bland blir väl hormonstinna när det finns en kvinna ombord.

        Fokus på jämställdhet skall inte ligga på könet. Fokus skall ligga på kompetens.Då blir det väldigt tydligt att snoppar oftast inte tänker bättre än snippor.

        Så fram för fler kvinnor inom sjöfarten, men inte för att de är kvinnor.

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.