Hundraårigt Åland fortsätter utmana

Det självstyrda Åland är mitt inne i ett hundraårsfirande som uppmärksammas extra ljudligt och synligt onsdagen den 20 oktober. Det är då exakt etthundra år sedan den så kallade Ålandskonferensen i Genève 1921 fattade beslut om Ålands demilitarisering och neutralisering.

Demilitariseringen var ingen nyhet för öarna, den tillkom i Paris redan år 1856 när Krimkriget lades till handlingarna, ett minne av detta står att finna i Triumfbågen för den som tittar noga. Detta bekräftades 1921 med tillägget att Åland även neutraliserades vilket skapade Ålandsexemplet och än i dag utgör en förebild när det handlar om krishantering. När diplomati vinner över vapen blir resultatet mer hållbart.

Att Åland fyller 100 firas i två år med crescendo i juni nästa år när det flutit ett sekel sedan det första parlamentet installerades. På onsdag handlar det mer om att hylla det diplomatiska finlir som skapade fred. På plats i Mariehamn är tjogtals med ambassadörer från länder som aktivt eller mer på avstånd följt hela processen. Bland de som deltar finns också Finlands president Sauli Niinistö som hälsar alla välkomna. Dagen avslutas med ett enkom skapat ljuskonstverk som med musik som fond visas på det ståtliga parlamentshusets vanligen kritvita vägg.

När Åland fick sin autonomi 1922 var det ett beslut av Nationernas förbund, kanske deras enda, och något som gick emot folkviljan på Åland. Befolkningen ville återförenas med moderlandet Sverige men NF tyckte annorlunda och pragmatiska och egensinniga ålänningar gjorde det bästa av situationen och började jobba.

På den här tiden var jordbruk och fiske de största näringsgrenarna men sjöfarten började vinna mark och tog så småningom över helt. Den åländska handelsfärden började med små partredare som gick samman för att förse det ryska tsardömets västligaste utpost, fästningen Bomarsund, med byggnadsmaterial och förnödenheter. Fästningsbygget tog en ände i förskräckelse 1854 då britter och fransoser gjorde slut på drömmarna och efter det var det slutkrigat på Åland. I varje fall i det stora hela, under de efterföljande världskrigen befästes öarna på nytt men rätt kortvarigt.

På 1860-talet kontrollerade åländska rederier en rejäl flotta som bedrev fraktfart mellan länder i Östersjön och på Nordsjön. Bland förgrundsgestalterna fanns Nikolai Sittkoff som vuxit upp i Bomarsund och sedan byggde upp en imponerande flotta och mycket mer. I dag finns Galleria Sittkoffs i centrum av Mariehamn som ett minne av flydda tider.

Ålänningarna blev skickliga sjöfarare och hyggliga affärsmän men när en större del av världssjöfarten övergick till maskindrivna stålfartyg blev den finansiella utmaningen för svår, det gick att gå samman några stycken för att köpa gamla segelfartyg men den nya tekniken krävde för mycket och goda råd blev dyra. Sakta men säkert tynade den stolta flottan bort.

Här kom den världsomspännande depressionen den 29 oktober 1929 som en räddande ängel. I takt med att börskurserna rasade och arbetslösheten steg förändrades hot till möjligheter. Valutakurserna blev gynnsamma och tonnage handlades plötsligt till historiskt låga nivåer vilket passade djärva redare som handsken. Under sex intensiva år, strax före andra världskriget bröt ut, slängde ålänningarna all tidigare försiktighet överbord och köpte fartyg i en omfattning man varken förr eller senare skådat. Efter landets huvudstad Helsingfors där de flesta rederierna fanns kom Mariehamn därifrån en femtedel av hela den finländska handelsflottan kontrollerades. Samtidigt som detta hände fortsatte segelfartygskungen Gustaf Erikson köpa segelfartyg och hade 1939 elva barkar som lastade sammanlagt 44.000 DWT. Han var då den tidens mest kände ålänning och hans namn flög över hela världen och skapade en berömmelse som ingen efter det varit ens nära att nå. Rederi Ab Gustaf Erikson lever i dag en försiktig tillvaro men dess historia är fortfarande stark och inspirerande.

Dagens sjöfart liknar såklart inte gårdagens. Kraven har vuxit och de allra flesta som varit med sedan 1930-talet är borta, med ett lysande undantag – Lundqvist Rederierna som bedriver tankfart med en av världens modernaste flottor och ett intensivt nybyggnadsprogram. På Åland har sjöfartshistorien också lett till skapande av en pasagerarindustri i världsklass. Viking Line tar snart sin nya Viking Glory i bruk och trots att pandemin rammat rederierna stenhårt finns fortfarande stark framtidstro. Det visar också Rederi Ab Eckerös framgångsrika obligationslån som förra veckan renderade 62 miljoner euro i ny finansiering för att klara den närmaste krisen och skapa möjligheter till långsiktiga beslut.

Vid sidan av tankfartyg och passagerarrederier har vi också roro-specialisten Godby Shipping som med små och välskötta rollare levererar kvalitet och pålitlighet över hela världen; från Nord-Atlanten till Karibien.

Torsdagen den 11 november är det dags för en ny upplaga av Sjöfartens Dag och då möter du alla åländska rederier samt massor av svenska och finländska samt ett hundratal underleverantörer. Det blir en fest hela dagen och du anmäler dig på den här adressen! Hoppas vi ses.

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.