Kategori: Utbildning

Avveckling eller förnyelse?

Sjömansskolorna fyller fortfarande på med elever trots att alla vet att efterfrågan på svenskt manskap är minimal.

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]skt manskap är minimal.
Sjömansskolorna fyller fortfarande på med elever trots att alla vet att efterfrågan på svenskt manskap är minimal.  Transportstyrelsen säger inget om att man inte kan utfärda matros/motormansbehörighet som tidigare. Nya STCW regler utgör hinder. Befälsfacken bryr sig inte – det är ju inte deras medlemmar.

Redareföreningens förslag om att låta sjömansskolorna lägga större fokus vid lägre befälsutbildning och därmed rädda både skolor och elevernas framtid avvisas med kraft av sjöfartshögskolorna. Monopolet på sjöbefälsutbildning och de skyddade – delvis lättförtjänta – intäkterna väger tyngre.

Behandlingen av våra sjöintresserade ungdomar är här inget annat än en stor SKANDAL.

Sjömansskolornas – numera ”sjöfartsgymnasiernas” – elever befinner sig i strykklass. Manskapsbefattningar minskar drastiskt. Praktikplatser tillfaller sjömansskolan i mån av tillgång och eleverna får från och med 2012 inga direkta behörigheter att segla matros eller motorman. Högskolans befälsprogram är tillrättalagt för studenter utan sjötid. Kan något göras? Avveckla eller förnya, det är frågan.

Min rekommendation är att sjöfartsgymnasierna utbildar sina ungdomar till vaktbefälsnivå (klass V). Redan idag ger vissa sjömansskolor befälsutbildning för mindre fartyg (klass VII).  De tre gymnasieåren åtföljs av ett års strukturerat fartygsarbete (handledd styrning) i befattning som befälselev eller ”juniormanskap” som därmed ger juniorbefälsbehörighet. För högsta behörighet följer sedan en eftergymnasial tvåårig seniorbefälsutbildning på högskola eller yrkeshögskola.

Sammantaget ger detta en sexårig väl strukturerad sjömans/sjöbefäls-studiegång med högsta examen nådd vid 21 till 22 års ålder med normalstudietid. En variant på en utbildningsgång som tusentals sjöbefäl tidigare praktiserat och som kräver avsevärt mindre studielån för eleven.

Den nuvarande lyckosamma fyraåriga direktutbildningen för studenter utan sjötid berörs inte av detta förslag.

Mitt förslag enligt ovan förordades enhälligt av redareföreningens styrelse men avvisades med kraft av transportstyrelsen, befälsfacken och högskolorna (Chalmers, Kalmar).

Befälsutbildning skall inte ligga i en gymnasieskola – den ”äventyrar befälsutbildningen”. Svenskt sjöbefäl har högsta renommé på den internationella marknaden ”har hög status world wide” och får lätt jobb utanför Sverige. Utbildningarna håller ”världsklass”.

Enligt Chalmers blir konsekvenserna ”allvarliga för sjöfartshögskolorna”. ”För att utbildningar ska bli ekonomiskt lönsamma krävs visst antal studenter”. Att låta gymnasieskolan utföra något skulle slå hårt mot högskolans ekonomi.

De ständiga upprepningarna att svenskt sjöbefäl skulle vara överlägsna övriga världens är en överdrift. Med fog kan vi hävda att vi inte är sämre än andra. Verkligheten visar att personalrekryterare i första hand tittar på yrkesmeriter och behörighetsdokument. Examensbevis kommer långt ner i prioritet.  Den svenske sjömannens goda renommé har funnits i hundratals år och är ingen produkt av nyinrättad högskoleutbildning.

Högskolorna vägrar inrätta en 2-årig seniorbefälsutbildning som bygger på sjöfartsgymnasium och fullgjord sjötid trots att detta är en enkel administrativ åtgärd. Sjöfartsgymnasiets elever får anpassa sig till befintligt system som är avsett för studenter utan sjötid men får ”hjälp” genom extra poäng, kvotering, tillgodoräkning etc.

Högskolan har idag monopol på sjöbefälsutbildning inklusive examinationer. Med monopol följer säkra intäkter. Hotet mot högskolornas ekonomi om lägre befälsutbildning får ske i gymnasieskolan betonas starkt. Två år blir då avklarade (lägre befälsutbildning och sjöpraktik) före inträde på högskolan med motsvarande mindre tid för högskolan. Intäktsbortfallet kan uppgå till 15 milj. kr/år (studentpeng per helårsprestation 75 000 kr samt antal elever 100 st x 2 år). Det finns skäl att tro att upprördheterna har annan orsak än befarande kvalitetssänkningar.

Ett tips till utbildningsdepartementet: Överför inbesparade medel som resursförstärkningar till sjöfartsgymnasierna och vi får utan merkostnad världens bästa ”sjömansskola”!

Göran Lindholm[/flowy_subscriber_only]

Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]