Fotograf: P&O

Kategori: Skeppsbyggnad | Specialfartyg

Alltför svåra isförhållanden för de tillgängliga fartygen

Ingetdera av de två fartyg som finns i närheten av det ryska forskningsfartyget Akademik Shokalskiy är någon egentlig isbrytare, trots att denna benämning har använts i flera sammanhang. 

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]nvänts i flera sammanhang. 

Mikko Niini, en av Finlands främsta experter på design av isbrytare och isbrytande specialfartyg, säger att Aurora Australis är konstruerad för att klara förhållandena i Antarktis. Däremot misstänker han att maskinstyrkan kanske inte är tillräcklig för att bryta sig igenom det tätt packade fält av flera meter tjock is som nu omsluter Akademik Shokalskiy.

Finsk design

Aurora Australis designades i slutet av 1980-talet av Wärtsilä Marine Engineering, en enhet inom den dåvarande varvsgruppen Wärtsilä Marine, och samtidigt en föregångare till dagens konsult- och konstruktionsbyrå Aker Arctic Technology.

– Aurora Australis byggdes som ett isbrytande forsknings- och resupplyfartyg, ett expeditionsfartyg för Australien, berättar Mikko Niini, som är vd för Aker Arctic Technology.

Wärtsilä Marine lämnade en offert på att bygga fartyget, men ägarna, den australiska staten, ville att ordern skulle läggas vid ett varv i Australien.

Eftersom man i Australien saknade teknisk kompetens för att designa och bygga ett så avancerad isbrytande fartyg svarade Wärtsilä Marine genom Wärtsilä Marine Engineering för hela designarbetet. Wärtsilä Marine levererade dessutom en betydande del av materialet och komponenterna, bland annat stål för det kraftigt isförstärkta skrovet. Olavi Suomalainen från Åbo ledde projektet och byggandet av fartyget på Carringtonvarvet i Australien.

Högsta dåvarande isklass

Maskineriet i Aurora Australis har effekten 10 MW, vilket är ungefär densamma som den före detta finska, numera estniska isbrytaren Botnica. Formellt är Aurora Australis byggd till isklass 1A Super.

– Aurora Australis är klassad i Lloyd’s Register och på den tiden hade LR inga högre isklasser. Det var ingen annan än Ryssland och Kanada som då hade polarklasser, säger Mikko Niini.

Mikko Niini är övertygad om att Aurora Australis är det enda av de tre fartygen som varit inblandade i operationen som skulle ha möjlighet att assistera Akademik Shokalskiy ut på öppet vatten. Franska L’Astrolabe lämnade området redan tidigare och kvar blev kinesiska Xue Long och australiska Aurora Australis.

Däremot är Mikko Niini inte alls förvånad över att befälhavaren på Aurora Australis valde att avvakta situationen vid isranden och inte utsätta det egna fartyget för onödiga risker.

– Så långe som det råder svår ispress i området är det knappast någon idé att försöka sig på att skära loss Akademik Shokalskiy och kanske riskera det egna fartyget.

Ismassorna uppges vara två till tre meter tjocka och har pressats ihop under två veckors tid. 

– Hela ismassan verkar vara väldigt tät. Där har fortfarande varit kallt så den har frusit ihop. Båten är i princip infrusen i en stor isvall, beskriver Mikko Niini sin syn på situationen.

Konverterat lastfartyg

Det isbrytande kinesiska forskningsfartyget Xue Long lyckades inte ta sig ut på öppet vatten när man gjorde ett försök tidigt på lördag morgon. Från fartyget bekräftas att man sitter fast i isen. Befälhavaren har vidare försäkrat att fartyget inte behöver någon assistans. Ombord finns förråd för flera veckor.

Att inte heller Xue Long kunde klara av att forcera packisen förvånar inte Mikko Niiini. Xue Long är ingen isbrytare utan snarare ett lastfartyg.

– Xue Long byggdes ursprungligen som ett ryskt isbrytande lastfartyg av typen SA-8, påpekar han.

Han berättar att denna serie av kraftigt isförstärkta fartyg planerades för operationer i ryska Arktis och började byggdes av Kherson-varvet i nuvarande Ukraina på 1980-talet. Xue Long konverterades senare till antarktiskt forskningsfartyg.

Tidigt på lördag morgon gav RCC Australia Aurora Australis tillstånd att avbryta operationen och fortsätta med sitt egentliga uppdrag med att lossa förnödenheter vi Australiens polarstation Casey. Därefter avgår fartyget mot Hobart.

Felbedöming

Mikko Niini tror att en felbedöming kan ha varit en bidragande orsak till att Akademik Shokalskiy fastnade i isen.

– Jag har förstått att det brukar blåsa från väst i detta område, men nu har stormvindarna kommit från öst. Det har tydligen varit en överraskning för alla operatörer att vinden är helt tvärt om än vad den normalt brukar vara.

Mikko Niini tror att det sannolikt att Akademik Shokalskiy har gått i ett område med förhållandevis lätt drivis. När det började blåsa har mer och mer is packats ihop.

– Befälhavaren kanske först ansåg att det skulle vara lugnare att ligga i isfältet än i öppet vatten i sjögången, men stormen kanske blev långvarigare än han tänkt, funderar Mikko Niini.

I nuläget tror Mikko Niiini inte att det råder någon akut risk för att Akademik Shokalskiy skulle få så allvarliga skador i isskruvningen att hon skulle sjunka. Men trots att skrovet är byggt till en rysk isklass som motsvarar svensk/finsk 1A Super, så understryker han att det finns gränser för vad ett fartyg klarar av i extrema förhållanden.

– Sannolikheten är liten för att Akademik Shokalskiy kommer att sjunka, men om man har en polarismassa som trycker på tillräckligt mycket så kan skrovet få så allvarliga skador att fartyget börjar ta in vatten. 

Polarisbrytare krävs

Mikko Niini utesluter inte möjligheten att Ryssland skulle bestämma sig för att ta någon egen isbrytare till platsen. Han säger att polarisbrytare som Kapitan Dranitsyn eller Kapitan Khlebnikov sannolikt skulle klara av denna uppgift även under lika svåra förhållanden som råder där just nu.

– Det har också spekulerats att amerikanska Polar Star, som för närvarande finns på andra sidan av Antarktis kunde skickas dit.

Nu när passagerarna har evakuerats är Mikko Niini säker på att ekonomiska aspekter allt mer kommer med i bilden. 

– Man börjar säkert tala om huruvida det finns försäkringar och vem som ska betala det hela.

Att det kan bli komplicerat efterspel av sådana operationer visar exemplet Magdalena Oldendorff. Detta kraftigt isförstärkta lastfartyg av typen SA-15 fastnade i isen i Antarktis i juni 2002 och låg infruset under hela den antarktiska vintern, från juni till december. Den argentiska isbrytaren Almirante Irizar försökte förgäves skära loss fartyget. Forskarna och en del av besättningen evakuerades.

– Rättegången om Magdalena Oldendorff pågår fortfarande och handlar främst om vem som ska betala för allt det som gjordes, säger Mikko Niini.

[/flowy_subscriber_only]

Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]